Se pa fan, Sverige kan faktiskt gora mal. :-o
Och Skotten havdar att vi har potential och att vi nu kommer sla England (vilket orsakade grymtningar fran Engelsmannen) men att Wilhelmson "ser bra ut men inte gor sa mycket". Honom gillar vi inte. Fast Kimpa Kallstrom gillar vi. Nordirlandskan tycker att Allback ar snygg. Och pa tv pratar de om Henrik Larsson "for att tillfredstalla skottarna, eftersom vi pa BBC ideligen blir beskylda for att vara anglofiler".
Tidigare idag sprang vi ett gang fran jobbet till narmsta klubb for att kolla pa England - Skottland. Ja, det ar sa den har annonserats har. 7 av Trinidads spelare lirar i Skotska ligan och dessutom har de en spelare som heter Scotland... Majoriteten i klubben holl pa Skottland och blev lika besviken som jag pa resultatet. Jakla engelsman.
Slutligen:
Jisses, var det SA lange sedan jag lamnade ett livstecken! Hrm. Det kanske blir sa nar man helt plotsligt far skrivklada och satter igang med en halv roman och dessutom leker runt med bade tyska och svenska kompisar. Men jag lever! Jag lovar. Nar saker och ting lugnar ner sig kommer fler rapporter.
15 June 2006
1 June 2006
Positivt besok i Melrose Abbey
En gang skrev jag i en uppsats att "en resa utan vedermodor ar ingen resa utan en transport". Jag tankte pa det i sondags. Jag tankte ocksa pa vilket jakla besvar det ar att resa med nagon som inte kan det se det positiva i saker utan hela tiden suckar och gnaller over sadant vi i vilket fall inte kan paverka!
Melrose Abbey ar en beromd ruin av ett stort, gammalt kloster. Gillar man ruiner, gamla kloster och gargoyles(!) sa ar det vart ett besok. Detsamma om man ar intresserad av romartiden for det lag ett romarfort pa en av kullarna bakom klostret och man har hittat massor med prylar dar. Tanken var att vi skulle besoka klostret och knalla upp for kullen till fortet. Pa kopet skulle vi fa en sightseeing genom Lothian & Borders, en del av landet som jag maste erkanna att jag inte agnat mycket uppmarksamhet.
Bade jag och Tyskan kollade upp busstiderna. Bada tva hade tillfalligt fel pa synen. Istallet for en timmes bussresa fran Edinburgh sa skumpade vi runt i tva! Det var kanonfint vader och vi hade redan suttit en timme i buss mellan Glasgow och Edinburgh, dessutom var det inte Glasgowpriser pa lokalbussen. En First Day i Glasgow kostar £2.75, snubben i Edinburgh ville ha £8.50! Sa klart att vi inte var glada. Men det blir inte roligare om man agnar resten av resan at att gnalla om saken.
Naval, klosterruinen var stor och fin och anda var det bara sjalva kyrkan vi sag. Resterna strackte sig langt utanfor dagens murar sa det blev till att anvanda fantasin. Enda nackdelen med Melrose Abbey ar nacksparren. I vart fall om man gillar gargoyles! Jag stirrade konstant uppat och det fanns nagra riktigt roliga rackare. Vad sags om en gris som spelar sackpipa? Eller nagot som jag bara kan beskriva som en ekorre med dodskalle...
Kollar man ner i marken till vanster om kyrkan sa ser man nagot annat; minnesstenen over Robert The Bruce's hjarta, som ligger begravt dar. Fast inte just precis dar stenen ligger, inte om man gar efter fotona pa utstallningen... enligt dem ar stallet omarkt. Storyn ar att Robert the Bruce ville att hans hjarta skulle aka pa pilgrimsfard, men pilgrimmen dog i Spanien och hjartat forslades till Melrose dar det begravdes. Man hittade det 1921 och, eh, begravde om det i en ny urna.
Det blev ingen promenad uppfor kullen. Tre timmars bussresa - enkel resa - gav oss knappa tre timmar i Melrose. Och det tog nog tva att stirra pa gargoyles och en att kaka glass... Sa vi sag utstallningen och sa gnallde Tyskan over att det var oklart var busshallsplatsen lag - trots att Melrose ar en sluthallplats med en enda loopformad bussrutt med tre hallplatser - och for sakerhets skull sa suckade hon nar vi akte forbi skylten till Roslin Chapel (da Vinci-koden, ni vet...) pa hemvagen ocksa, ett stalle hon ville till och jag hoppades att vi inte skulle hinna med. Troligen for att fa mig att riktigt gnissla tander over folk som inte kan ta saker for vad det ar och atminstone forsoka gora tillvaron sa kul som mojligt.
Jag ar sa nojd jag kan blir under omstandigheterna. Vi kunde varken paverka busstiderna eller priserna, men nu har jag sett Melrose Abbey, vi akte genom Tweed Valley - och resten av sydostra Skottland, kandes det som - och jag behover aldrig atervanda till den delen av landet mer... perfekt.
Melrose Abbey ar en beromd ruin av ett stort, gammalt kloster. Gillar man ruiner, gamla kloster och gargoyles(!) sa ar det vart ett besok. Detsamma om man ar intresserad av romartiden for det lag ett romarfort pa en av kullarna bakom klostret och man har hittat massor med prylar dar. Tanken var att vi skulle besoka klostret och knalla upp for kullen till fortet. Pa kopet skulle vi fa en sightseeing genom Lothian & Borders, en del av landet som jag maste erkanna att jag inte agnat mycket uppmarksamhet.
Bade jag och Tyskan kollade upp busstiderna. Bada tva hade tillfalligt fel pa synen. Istallet for en timmes bussresa fran Edinburgh sa skumpade vi runt i tva! Det var kanonfint vader och vi hade redan suttit en timme i buss mellan Glasgow och Edinburgh, dessutom var det inte Glasgowpriser pa lokalbussen. En First Day i Glasgow kostar £2.75, snubben i Edinburgh ville ha £8.50! Sa klart att vi inte var glada. Men det blir inte roligare om man agnar resten av resan at att gnalla om saken.
Naval, klosterruinen var stor och fin och anda var det bara sjalva kyrkan vi sag. Resterna strackte sig langt utanfor dagens murar sa det blev till att anvanda fantasin. Enda nackdelen med Melrose Abbey ar nacksparren. I vart fall om man gillar gargoyles! Jag stirrade konstant uppat och det fanns nagra riktigt roliga rackare. Vad sags om en gris som spelar sackpipa? Eller nagot som jag bara kan beskriva som en ekorre med dodskalle...
Kollar man ner i marken till vanster om kyrkan sa ser man nagot annat; minnesstenen over Robert The Bruce's hjarta, som ligger begravt dar. Fast inte just precis dar stenen ligger, inte om man gar efter fotona pa utstallningen... enligt dem ar stallet omarkt. Storyn ar att Robert the Bruce ville att hans hjarta skulle aka pa pilgrimsfard, men pilgrimmen dog i Spanien och hjartat forslades till Melrose dar det begravdes. Man hittade det 1921 och, eh, begravde om det i en ny urna.
Det blev ingen promenad uppfor kullen. Tre timmars bussresa - enkel resa - gav oss knappa tre timmar i Melrose. Och det tog nog tva att stirra pa gargoyles och en att kaka glass... Sa vi sag utstallningen och sa gnallde Tyskan over att det var oklart var busshallsplatsen lag - trots att Melrose ar en sluthallplats med en enda loopformad bussrutt med tre hallplatser - och for sakerhets skull sa suckade hon nar vi akte forbi skylten till Roslin Chapel (da Vinci-koden, ni vet...) pa hemvagen ocksa, ett stalle hon ville till och jag hoppades att vi inte skulle hinna med. Troligen for att fa mig att riktigt gnissla tander over folk som inte kan ta saker for vad det ar och atminstone forsoka gora tillvaron sa kul som mojligt.
Jag ar sa nojd jag kan blir under omstandigheterna. Vi kunde varken paverka busstiderna eller priserna, men nu har jag sett Melrose Abbey, vi akte genom Tweed Valley - och resten av sydostra Skottland, kandes det som - och jag behover aldrig atervanda till den delen av landet mer... perfekt.
Subscribe to:
Posts (Atom)
