30 November 2005

Is i +9 grader? Naaah...

Om vi nu skulle fa "regn och is" idag sa hade det kanske hjalpt om vi inte haft +9 grader ute! Sa, ingen is, och inget regn heller faktiskt. Jag borde ju forstas ha lagt till igar att man inte kan lita pa vaderleksrapporterna eftersom vadret ju faktiskt lever sitt eget liv har uppe.

Som sagt. Engelsmannens polare hade akt upp till Cairngorm for att klattra, tydligen bjuder arstiden pa en "unik blandad klattring" dar man anvander bade hander och isyxa, nagot som far Engelsmannen och hans likar att gnistra med ogonen, men det slutade med att polarna akte skidor istallet. Cairngorm var helt snotackt och skidliftarna hade oppnat.

Nu betyder inte det att ni ska boka biljett och planera skidsemester i Skottland for precis som i Stockholm kan snon vara borta nasta vecka och har raknar man inte med att ha oppet hela vintern oavsett. Man ar bara glad att man kan halla oppet.

29 November 2005

Vintern pa vag till Skottland

For ett par dagar sedan stod jag vid ett overgangsstalle da flagor kom flygande rakt i ansiktet pa mig. En man kommenterade att byggnadsgubbarna borde satta upp battre skydd sa att folk slapp fa damm i ogonen. Men dammet tilltog och snart insag vi att det faktiskt var sno! Det smalte direkt sa klart men skapade en munter morgon pa kontoret eftersom sno i Glasgow ar ungefar lika ovanligt som... ingen sno i Sverige.

Jag tankte da pa pappa min som tog med sig mina vinterkangor nar de kom i somras. Han gjorde det pa eget bevag sa han fick ta med dem tillbaka igen. Som jag forklarade; det blir inte riktigt vinter har och aven om det blir nagra minusgrader i Januari sa har vi ingen sno i Glasgow. Sist jag bodde har hade vi 4 dagar sno, totalt.

Fast som odet vill sa skulle jag nog ha tagit emot pappas fina gest. Meterologerna forutspar namligen den "varsta vintern pa artionden" har i Storbritannien. Man tror till och med att Glasgow ska fa se sno - nagot bara tanter och farbroder har minne av att ha pulsat igenom. Uppe i norr ar det redan Norrlandsvinter, fast jag tror ju att det kommer smalta om en vecka eller sa, sa vi far val se hur detta slutar.

Forsta varningen har utfardats om morgondagen. Glasgow-sidan av landet ska visst fa regn och is (japp, det var sa de sa; "will be getting ice"), Edinburgh-sidan ska fa sno. Och sedan ska det bli kallare.

Jag vet ju hur forvanad Stockholm blir av vintern varje ar, sa... fortsattning foljer.

27 November 2005

Arliga tankar om Tomten och Gud

Nar jag har varit och julhandlat - eller ska jag saga julhandelsrecognoserat - hela dagen och ar bade trott, hungrig och har ont i huvudet, da vill jag inte garna ha en pratglad kvinna bredvid mig pa bussen. Men det fick jag. En otroligt pratglad mamma som tva kvarter senare hunnit informera mig om att hon och hennes familj ar kristna, att de tillhor "en speciell kristen tro" (hon sa inte vilken, jag orkade inte bry mig), att tva av hennes tonarsbarn snart skulle till Kenya och missionera och jobba, att det skulle bli en ovarderlig erfarenhet for dem och... nagot kvarter och hundra amnen senare kom hon in pa julhandel och julfirande.

Hon borjade med att diskutera (med sig sjalv) var julfirandet kommer ifran och jag fick bl a lara mig att de firade ljustider har i Storbritannien pa liknande satt som vi gjorde i Sverige langt innan kristendomen kom till stan. Sa smaningom berattade hon stolt (japp) hur hon ett ar larde sina barn att det inte finns nagon jultomte genom att helt enkelt inte ge dem nagra julklappar. Hon menade att han ju inte finns sa det var bast for dem att inse det. Och sedan fick hon det till att hon darmed ocksa bevisat for sina barn att hon alltid talar sanning, ett resonemang jag inte alls sympatiserade med. Jag sa att jag tycker man ska halla magin vid liv sa lange som mojligt for forr eller senare forsvinner den i vilket fall och barnen inser att tomten inte finns, med eller utan hjalp fran vuxna. Hon paborjade da ett langt forsvarstal och tryckte pa tomten som sagofigur, att det var, typ, skadligt att tro att han finns nar han inte gor det etc etc osv osv.

Nar jag ar trott, hungrig, har ont i huvudet och dessutom kanner mig stord sa kan jag bli oerhort frank. Det blev jag nu, jag orkade inte vara finkanslig. Sa till hennes stolta historia om hur hon krossade den lilla magi vi faktiskt far i vara liv, replikerade jag:
"Och hur larde du dem att Gud inte finns, pa riktigt?"

Ni vet uttrycket en obetald min? Jag vet hur den ser ut. Det ar en marklig mix av chock, vrede, misstro, sokande, fragande, irritation och annu mer chock.
"Va? Hur menar du egentligen?" flamtade hon retoriskt.
Jag tror inte att det var tankt att jag skulle svara, men jag var pa bulldozerhumor sa jag forklarade:
"Jag tankte bara att om barnen nu skulle lara sig skillnaden pa verklighet och fantasi, vad som ar riktigt och vad som ar onsketankande. Verkligen, om de ska lara sig att tomten inte finns pa riktigt sa vore det val konsekvent om de fick lara sig att det inte finns nagon Gud heller, att det bara ar nagot vi manniskor vill tro pa. Precis som barn vill tro pa jultomten."

Jag vet, det var elakt att saga till en kristen, men jag sa ju att jag inte orkade vara finkanslig just da. Mamman blev helt chockad och sa en massa osammanhangande, men det stod klart att hon faktiskt trodde pa en Gud som en existerande varelse. Precis innan jag skulle ga av uttryckte hon nagot om att jag var "helt vilsen". Jag svarade:
"Du later inte dina barn tro pa jultomten, men sjalv tror du pa Gud. Jag ser ingen skillnad. Jag ar ledsen, men om nagon ar vilsen sa ar det du, jag hoppas du en dag hittar stigen. Jag hoppas att du en dag lar dig skillnaden mellan att hoppas att det finns en Gud och att tro att det faktiskt finns en."

Som sagt, jag var for vresig och trott for att vara finkanslig och artig, men det var ratt skont att vara arlig ocksa, oftast brukar jag namligen bara bli kort och tystlaten. Hoppas jag nu inte forstorde julstamningen for henne. Jag onskar alla en God Jul, aven dem som inte tror pa tomten.

Harry Potter som turistinformation

Minns ni Kaffekompisens och min vandring i September? Minns ni hur vi akte till Glen Nevis och knallade upp till den sagolikt vackra Gomda Dalen? For er som vill se mer an ett foto fran smultronstallet - bege er till bion och kolla pa senaste Harry Potter!

Nar utmaningen med drakarna ar sa ska ni halla ett oga till vanster om stadion, den har de namligen forlagt pa bergssidan till hoger om den Gomda Dalen. Det ar mer vatten i vattenfallet i filmen, men annars ar det det har ar vad ni ska hall utkik efter:

Det ar lika spannande varje gang att se vilka platser som kommer dyka upp i filmerna. Bara det nu inte blir lammeltag till Den Gomda Dalen pa samma satt som det blivit till Glenfinnan (stallet dar Hogwarts ligger (pa bergssidan till hoger om viken) + dar Hogwarts Express aker over bron). En del av charmen med stallet ar just att det verkar sa gomt att man ar den enda i hela varlden som lyckats hitta dit. Tystnaden och stillheten ar en del av upplevelsen.

26 November 2005

Det gar som en dans - skotsk dans

Nar jag gick i skolan hande det att vi dansade pa gympan; foxtrot, hambo, vals, tango, bugg osv osv. Skotten ar avundsjuk pa det, den enda dans de hade i plugget var ceilidhs. Jag ar avundsjuk pa skotten. Skotsk dans ar mycket roligare an hambo. Kanns mer som ringlekar an dans. Dessutom har de roliga namn; Dashing white seargant och Gay Gordon for att namna tva av de blott fyra danser/ringlekar jag kan. Fast man behover inte kunna nagot, alla ar mer an villiga ar lara dig. Faktum ar att om du sager "nej, jag kan inte" sa verkar det trigga nagot hos skottarna och du kan rakna med att inom tre sekunder ha blivit uppdragen med milt vald.

Inget skal till oro, det ar varken tango eller foxtrot vi talar om. Det ar mer likt lekarna kring midsommarstangen; armkrok, byta partner, ett steg fram och ett tillbaka och den visan. Ibland (dashing white seargant) ar det vimsigt som attan, men det gor inget om du inte hanger med och inte kan stegen, alla andra kommer leda dig ratt. Det verkar nastan som att de raknar med att 50% av deltagarna inte vet vad de pysslar med, for inte allt for sallan forklarar nagon i bandet vad nasta dans gar ut pa och ibland visar de till och med.

Om nagon undrar varifran uttrycket Skotsk fylla kommer sa ar ett gott tips att besoka en ceilidh. Ta ingen ol fore, efter en halvtimme kommer du ragla som varsta Jeppe pa berget. Framforallt under dansen som gar ut pa att alla star i tva led, du och din partner borjar med att ta varandra i handerna och snurra 20 varv innan ni armkrokar er igenom hela den langa raden. Japp, det ar dansen, det later inte sa farligt, va?

Varje gang jag har haft besok har jag kollat om det funnits en ceilidh i narheten. De ar inte sa latta att hitta dock. Oftast ar det ju privata fester som har ceilidh som del av programmet sa forutom det verkar det som att man ska forsoka pricka in en festival eller nagot. Eller ett brollop. Och tro mig, jag ska ha ceilidh pa mitt brollop. Inte bara for att det ar mer sallskapslek an dans ut for att det nog ar den enda dans jag skulle klara med vardigheten i behall.

Fredagsfyran om bio

Mitt amne! Antligen nagot dar jag ar helt med pa noterna.

Tema: Bio
1. Hur ofta går du på bio?

1-2 kvallar i veckan, ibland till och med 3 (om det ar manga filmer jag vill hinna se och/eller jag kanner for en slokvall. Jag sloar pa bion istallet for framfor tv:n).
2. Kan det bli spontant att du väljer att gå dit, eller bestämmer du noga innan, till vilken film och allt?
Ibland spontant, ibland kollar jag i Metro under dagen for att pussla in 2-3 filmer for kvallen.
3. Vilken film är den bästa du sett på bio?
Oj... det gar inte att saga, heller! Vissa ger en oforglomliga upplevelser - som den totala stillheten och tystnaden i en fullsatt salong efter American History X och likadant efter Rabbit Proof Fence. Andra (daribland dessa iofs) ger ett oerhort starkt intryck - som Priest (f o en oerhort underskattad film). Jag grat under slutscenen de forsta fem gangerna jag sag den. Fantomen pa Operan var sa grym pa stor duk att den var alldeles magisk och Sound of Music (som var en av de forsta jag sag) ar en klassiker jag fortfarande alskar. Den mest kompletta Film jag sett tror jag Irreversible var. Den tog tillvara pa filmens alla mojligheter och lyckades med kamera, bild och ljud aven skapa fysiskt patagliga kanslor. Och den var oerhort vacker - efter 45 min. Ok, jag kan inte ange en film, det fattar ni nu va?
4. Vilken är den sämsta?
Enkelt. The Village. Den var sa irriterande dalig, med daligt manus, daliga skadisar, dalig klippning, dalig/fel marknadsforing, dalig allt att jag blev skitsned redan efter 20 minuter. Jag satt kvar i ren trots. Faktiskt, det forsta jag sa till min kompis efter filmen var:
"Nu vet jag antligen vad jag ska svara nar nagon fragar mig vilken den samsta film jag sett ar."

Vill ni se en stjarna...

Gissa vem som blev "Star of the day" pa jobbet igar da?

Jag avskyr verkligen tavlingar pa jobbet, alla slags tavlingar. Veckans anstalld, Snabbast under lunchen, Den som drog in mest pengar for dagen etc etc. Risken med att satta upp ett visst mal ar att man tappar fokus pa de andra; ska man vara snabb tallar man pa servicen, ska man dra in mest pengar tallar man pa kvalite. Och Veckans Anstalld tycker jag ar sa pinsamt fanigt att jag hoppas att jag aldrig hamnar pa ett stalle dar jag riskerar att bli det.

Jag motsatter mig alla slags jobbtavlingar och har som princip att inte delta - en uttalad installning som fick angan att pysa ur oronen hos vissa chefer under min tid pa McDonald's. Jag hade min beskarda del av allvarliga samtal over fritosen... Fast jag tror att det retade dem annu mer nar jag sedan "utom tavlan" gick och vann skiten. Vilket kanske bevisar att man kan vara snabb och ge service utan att tavla och anda gora ett bra jobb.

Problemet med detta avstandstagande ar att jag av naturen ar en tavlingsmanniska. Kan jag vinna nagot sa vill jag det ocksa, vare sig jag sa att saga vill eller inte. Redan forsta dagen har pa banken himlade jag med ogonen nar jag sag whiteboarden med "Star of the day". Andra dagen fick jag veta att min statistik inte lag sa himla langt ifran de mer erfarnas och sedan dess har jag nog inofficiellt stravat efter att faktiskt fa mitt namn pa tavlan - sa fort som mojligt. For att hamna dar gors en avvagning mellan antal samtal man tar och % man varit "idle" (frankopplad och inte tar samtal). 20% ar malsiffran. Igar tog jag 118 samtal och hade en "idle" pa 18%.

Sa, jag visste att jag hade en chans, alltsa tog jag den. Hade jag startat pa 50% idle, vilket faktiskt ar vad de raknar med av en nykomling, sa hade jag definitivt inte brytt mig om tavlan. Nu blev det en tavling i sig att ta sig dit pa rekord-tid. 2 1/2 veckor senare var jag dar, till chefernas forvanan. Mission completed. Malet natt. Och nu ger jag blanka katten i den.

Det finns ett problem bara. Nu kan jag inte skylla pa att jag ar ny nar jag kanner for att sloa till. Det var kanske inte det priset jag vantat mig...

23 November 2005

Coolt

Har fatt rapporter fran Sverige om att forsta snon kommit. Ah, det ar ett magiskt ogonblick. Jag blir alltid jatteglad och fortranger att den kommer smalta om tva dagar och skapa A) acklig snomodd eller B) extra superhal is.

Har har vi tydligen haft en... eh... koldknapp. Det var 3-4 plusgrader ett par dagar och alltsa lite kyligare pa mornarna, sa att vi hade frost pa taken. Om det ar en koldknapp (jag fick anvanda fingervantar!) da overlever jag.

Fast det har varnats for att vi kommer fa den kallaste vintern pa over 10 ar i ar. Branslepriset har gatt upp och man vet inte hur det kommer bli i vinter, det kan bli branslebrist. Ja, vi kan fanimig inte dra ner varmen mer i lagenheten i alla fall. Det ar kallare an utomhus - aven nar elementen ar pa.

Nu ska jag ga och lagga mig; det elektriska elementet har tinat upp rummet i ett par timmar sa forhoppningsvis hinner jag krypa ner under mina dubbla tacken innan elementet slar av och det blir kylskapsvarmt igen.

En kurs med laskig video, men inget ifragasattande

Sitter man och pratar i telefon sju timmar i strack pa ena jobbet sa ar det faktiskt ratt skont att sedan sitta tre timmar pa kurs pa det andra och inte behova oppna kaften alls. Fast det var just det som retade mig mest med publikvardsutbildningen jag just avslutat.

Det var intressant att jamfora regelverk mellan Skottland och Sverige. Regler som klubbarna i Sverige far fran forbunds- och UEFA-hall men som de maste gnugga geniknolarna riktigt hart for att genomfora i enlighet med svensk lagstiftning, det har man i Skottland helt eget stiftat lagar om. Dessutom stod det klart att vi har olika laktarkultur och att respekten for olika former av auktoriteter skiljer sig. Det har jag forresten redan kant pa i praktiken; situationer dar jag i Sverige i princip alltid blev ifragasatt och fick forklara regelverk (oftast nar det var helt fel tid och plats att gora det pa), i exakt likadana situationer har mots jag inte ens av en suck. Nar jag sa pa kursen stallde fragor rorande vissa saker sa verkade de inte forsta vad jag menade. Pyroteknik verkar t ex vara i princip obefintligt och nar jag fragade saker som skulle underlatta bemotandet av ifragasattande personer sa verkade den situationen i det narmaste frammande for dem. Jag antar att jag helt enkelt far forlita mig pa min erfarenhet och ta situationen nar den kommer, for jag kan naturligtvis inte tanka mig att den aldrig kommer uppsta.

Pa brand-delen fick vi se videon fran Bradford-katastrofen. Jag har sett den tva ganger forut men den var lika laskig den har gangen. Korkade manniskor! Vad som hande var att for ca 20 ar sedan sa uppstod en pyttebrand, troligen fran en cigarett eller en tandsticka, pa en laktare. Det tar ca 3 min for ett rum att overtanda, jag kan upplysa er om att det tar ungefar lika lang tid for en laktare. Medan tv-bilderna fran matchen rullade sa fick man folja trafiken i kontrollrummet; det fanns fyra brandslackare men de var inlasta pa kontoret, man diskuterade att ga ut i hogtalaren och informera men man gjorde det inte, brandkaren kom men kunde inte komma in, grinden vid utgangen var last och man hittade ingen som hade nyckel, det fanns inga publikvardar eller nagon form av funktionarer som kunde bista publiken.

Foljden: folk ser att det brinner men star kvar pa laktaren och tittar pa, nar hettan blir for stark sa borjar de fly ut pa planen, medan sektionerna bredvid fortfarande star kvar, polis forsoker utrymma sektionerna bredvid men folk vagrar flytta pa sig, folk som tagit sig in pa plan stannar sa klart direkt och kollar pa vilket stoppar upp dem som fortfarande forsoker ta sig in, forst nar hela laktaren ar overtand sa reagerar folk och da blir det panik, man ser t ex en man irra runt brinnande.

Resultat: over 59 doda och over 300 skadade.

Sa, efter att ha sett denna film sa forstod nog alla annu mer betydelsen av en san enkel sak som att hanterna en brandslackare. Detta lardes ut genom en videofilm, dar det poangterades att det basta sattet att lara sig var att ova praktiskt och dar man dessutom sa att man inte skulle ge sig pa att slacka om man inte var saker pa att man visste vad man gjorde. Men. Vi fick inte rora en brandslackare och nar jag fragade sa var inga sana ovningar aktuella heller. Kandes inte sa lyckat...

Inte heller var det lyckat att sitta 1,5 timme och lyssna pa tva manniskor som pratade om forsta hjalpen nar vi varken fick lagga varandra i framstupa sidolage eller ens testa CPR. Dessutom, det ar sant att om du prompt ska drabbas av en allvarlig skada/sjukdom sa ska du gora det pa en fotbollsmatch for det vimlar av sjukvardare, men... jag anser att det ar farligt att i forsta hjalpen-utbildningen rakna med att hjalp kommer inom 1 minut. "...detta ska du gora i 10 min, men det behovs ju inte, sa det racker om du..." Men tank om det uppstar en fnurra da? Farligt...

Oh, och pa tal om auktoriteter sa var hela utbildningen en 6 timmar lang forelasning. Ingen interaktion, ingen diskussion. Lararen visste bast och hade ratt. Det fanns inga flexibla eller alternativa losningar. Det ar trist, for det verkade som om vi var atminstone tre som hade erfarenheter jag ar overtygad om att vi kunde lara av, om inte annat som exempel. Ok, man behover kanske inte gora som vi gjorde i DIF och diskutera sa att kursen drar tva timmar over tiden, men lite utbyte av ideer hade inte skadat. Men invande man nagot sa hade man missuppfattat eller sa hade man helt enkelt fel. Jag blev skitirriterad. Jag ar nog jattesvensk, for jag har mott den dar 'sjalvklara auktoriteten' i sa manga situationer nu, och det borjar ga mig pa nerverna! Jag langtar nastan efter ifragasattande publik... nastan.

20 November 2005

You're in the army now - forsta Old Firm som guljacka

Fore idag hade jag varit pa tva Old Firm, bada pa Ibrox. Jag sag darfor extremt fram emot att fa uppleva det pa Celtic Park, bland mina Celticpolare, som omvaxling. Att samlingen var redan 9.30 (kick off 12.30, sa att supportrarna inte hinner dricka sig dyngfulla) och att det var vinterkallt ute gjorde darfor ingenting, jag skuttade upp ur sangen.

Papalsad, men noga med att vita skjortan och slipsen syntes (suck), knallade jag en 20min promenad till Parkhead. Efter tre kvarter har jag ett frostigt stadion framfor mig i soluppgangen. Bara ett fotbollsfan kan nog forsta vilken fantastiskt vacker syn det ar.

Pa ett derby far varje publikvard (PV) ett rosa band, modell festivalband, runt handleden sa att man ser vilka som jobbar. Tydligen har en annan steward-firma haft problem med folk som smugglats in som PV. Enligt var firma. Enligt var firma ar den andra firman (Protect event) ocksa mindre professionell an var firma. For deras stewards far bara mossor och orhangen och ha vilka farger de vill pa vantarna. Var firma jobbar alltid i keps (aven i -20 troligen) och har morka vantar och vi far inte ha orhangen. Vi ar Kustjagarna, typ, i jamforelse med de andra firmorna. Darfor soker vi aven av vara laktare i en rak linje. Gruppledaren hojtar order om nar vi borjar, sedan stannar vi upp vid varje trappa sa att vi kan starta nasta sektion i samlad trupp. Min storsta utmaning an sa lange ar att utfora dessa militarsysslor utan att fnissa.

Fast "10 min promenaden" som utfors, eh, var 10:e minut ar toppen. Da lamnar man gluggen pa laktaren, knallar upp for trappan (alla samtidigt i rak linje forstas) anda till toppen och sa ner igen. Tanken ar att man dels visar upp sig, dels kollar efter flaskor och folk som gor nat dumt och dels kollar om nagon sitter och haller pa att do. Joda, det hander tydligen varenda sasong. Folk stelnar till, stannar kvar, vill fortsatta se matchen, vill inte besvara grannen och sa vips har de blivit gra i synen och dor. Inget sant idag, men jag var glad for promenaden. Annars tror jag att mina iskalla fotter hade dott.

Det vimlar av PV och poliser pa ett Old Firm. Det ar nog nastan dubbelt sa manga askadare pa Celtic - Rangers som pa ett fullsatt Stockholmsderby, men jag skulle uppskatta att polisstyrkan ar den fyrdubbla. Det finns nagra ordningsvakter ocksa, men har far vi PV bade slanga ut folk och arrestera dem, sa behovet ar inte lika stort som i Sverige.

En ny sak for mig att forhalla mig till ar lagstiftningen mot "sekteristiska slagord". Forutom att man inte far sjunga/skandera/vrala rasistiska tillmalen sa far man i Skottland inte heller gora detsamma som riktar in sig pa, typ, religionspolitiska omstandigheter. Kort sagt; en Rangers-supporter far inte kalla Celtic-publiken for "Fenian scum" och Celtic-supportern far inte vrala at Rangers-publiken "go home, you Huns". Jag har lange undrat om inte lagstiftningen ar lite tandlos, fast jamfort med derbyt jag var pa 2002 (innan lagstiftningen kom 2004) sa har en forandring faktiskt skett. Da, 2002, andrades texterna unisont sa att bade Sinn Feinn och IRA fick plats i "Fields of Athenry". Idag var det bara nagra spridda roster som lite osakert klamde in det. Men inte sjutton hinner man uppmarksamma vem det var som rapade! Ingen arresterad dar, alltsa. Och hur gor man nar tre laktare reser sig upp och skanderar "Go home, you Huns"? Na, precis, jag forstar inte riktigt hur lagen ska verkstallas. Och det ar trixigt som sjutton att kanna igen sekteristiska tillmalen om man inte har full koll pa symbolik och det symboliska varde vissa fraser/sanger har. Jag kommer skylla pa att jag ar utlanning ett bra tag framover, tror jag.

For ovrigt vann Celtic med 3-0 (det var inte ens en match) och jag fick en blot kyss pa kinden av en Celtic-supporter som tyckte att jag var "sweet". Hm... Forsta arbetsdagen blir jag utbjuden, den andra far jag en kyss. Det har ar nog arbetsforhallanden jag kan vanja mig vid!

18 November 2005

Fredagsfyran om muusiiik - som Fjant skulle saga

Tema: Musik

1. Har du fastnat för någon speciell musikstil?

Just nu har jag fastnat for vad jag tror kallas for "indie", typ, eller nat. Ni vet, The Killers, Franz Ferdinand, Kaiser Chiefs, Athlete... eller kallas de "pop"? Eh... jag tror inte att jag fastnat alls forresten, lyssnar fortfarande pa lika vitt skilda artister/grupper som Midnight Oil, Eminem, Rammstein och Robbie Williams.
2. Hur ofta lyssnar du på musik?
Det brukar finnas nagot i bakgrunden pa morgonen, men lyssnar gor jag nog mest nar jag aker buss och satter pa MP3an. Just nu lyssnar jag pa en skotsk grupp som heter Del Amitri for det tyckte tva av mina vanner att jag skulle. Och jo, texterna ar ratt bra ibland faktiskt. Sedan ska jag lyssna pa Brian McFadden, for en kompis visade just att hans texter ar djupare an vad jag forst trott.
3. Kan du spela något instrument?
Japp, blockflojt och munspel. Inte som en improviserande cowboy, men jag brukar ligga pa sangen och tuta Fields of Athenry, Jag ar fattig bonddrang och andra hits.
4. Svår fråga, kan du sjunga?
Japp. Bra? Det ar en annan fraga, det har inte med saken att gora.

17 November 2005

Har gar man - pa egen risk

Laste idag pa aftonbladet.se att Zebrakorsningarna ska malas over pa flera stallen i Sverige for att tvinga fotgangare att bli mer uppmarksamma. Pa ett satt forstar jag tanken, for sedan den nya lagen kommit verkar forvanansvart manga tro att 1) de ar ododliga och 2) bilar har en bromsstracka pa ca 3cm.

Jag gar omkring i Glasgow a min sida och saknar zebrakorsningarna. Varje morgon maste jag t ex ta mig over en starkt trafikerad gata till busshallsplatsen, om jag inte vill ga tva kvarter till ett bevakat overgangsstalle. Naturligtvis maste jag kolla noga efter en lamplig lucka, men faktum ar att om jag i en lamplig lucka tar mig till mitten av gatan sa brukar faktiskt bilarna i nasta fil bromsa in och vinka over mig.

Jag skulle kunna dra slutsatsen att bristen pa overgangsstallen gor att trafikanter - bilister, cyklister och gaende - faktiskt ar mer uppmarksamma och hjalper varandra. Nar bevakning inte finns vill saga. Skulle man ta ett steg ut nar gubben slar om fran gront till rott sa gasar de namligen, tutar och kor pa dig i racerfart.

Fast jag tror att det hela snarare hanger pa den radande attityden. Visst ar man mer uppmarksam utan zebrarander, men atminstone i Sollentuna, dar jag bodde forut, sa fick man ingen hjalp whatsoever om man forsokte ta sig over dar det inte fanns zebrarander. Attityden verkade vara "skyll dig sjalv, hall dig till zebrakorsningen 300m bort". I Glasgow ar det tvartom.

Forutom i rondellen vid IKEA. Fast da ar man ju nastan i Sverige.

Det ska bli spannande att se vad experimentet leder till, fast jag har en slutkommentar; om zebraranderna tas bort for att fa manniskor att vara mer uppmarksamma sa maste det i narheten isafall finnas ett alternativ (aven om det ar tva kvarter bort) sa att barn och andra utan mojlighet att vrida huvet som en kolibri och som gar over langsamt far en chans att ocksa ta sig over. Annars star de dar som den stackars algen i visan.

13 November 2005

En mjukstart med Twisted Sister och Alice Cooper

Nytt land, ny publikvardsorganisation och ny arena, men allt kandes precis som vanligt nar jag akte till Hampden Park for att jobba pa Skottland - USA. Eftersom jag har jobbat utomlands med DIF, vilka i sig ar ratt professionella, sa var jag beredd pa att inte bli overimponerad, och det blev jag inte heller. Vissa saker var bra, andra mindre bra, men i stort sa verkar det funka ugefar som i min gamla organisation. Ja, forutom att vi PV har storre befogenheter har, men de behovde jag inte anvanda idag sa jag sparar ett utlagg om det.

Det skulle ju bli en mjukstart idag forresten. Hm... Nagon gang i forsta halvlek tillfragades jag om jag kunde aka och jobba pa en konsert direkt efter matchen. Alice Cooper. Han ar ju kanon, sa skitsamma att det blir en 11 timmar lang arbetsdag - I'm in!

Det visade sig vara en dubbel-akt; Twisted Sister och Alice Cooper! Har julafton kommit tidigt eller?! Fast jag vet inte vad som forvanade mig mest, att TS fortfarande spelar eller att tva av mina tre kollegor i bilen varken hort talas om den ena eller den andra. Hur kan man inte ha hort talas om Twisted Sister och Alice Cooper?!? Vilken isolerad o har dessa manniskor vaxt upp pa?

Av Twisted sag jag intet. Stod posterad vid en jakla dorr bakom laktaren. Fick en paus under extranumret sa jag skyndade till en glugg bara for att fa en skymt, joda, Dee Snider har kvar sitt langa, blonda krull - eller var det en peruk? Jag rockade jarnet vid dorren ("We're not gonna take it!") men fragan ar om inte Dee ar lite jattegammal anda. Han glomde bort texten pa tva av tre verser i "I wanna rock" och mumlade sig fram till refrangen. Halla, det ar ju inte som om det ar en bortglomd B-sida vi talar om! F o maste jag erkanna att det kandes lite pinsamt att gubbarna (de maste vara i pappas alder, minst) fortfarande vralar FUCKING i varenda mening. A andra sidan kandes det minst lika markligt nar Alice Cooper sjong att han inte kunde valja mellan att ga High School eller Old School...

Lagom till Alice Cooper sa blev jag flyttad till framfor scenen. Forvisso stod jag ju med ryggen till, men nar tanterna slutade slanga sig mot staketet och killarna slutade forsoka hoppa over sa kunde jag snabbt vanda pa huvet och ta en titt. Och dra pa trissor, gubben (om igen, pappa (morfar?), minst) ser precis likadan ut som i slutet av 80-talet! A andra sidan var han rynkig redan da. En jakla energi hade han i alla fall, och hela konserten var full av blod, ormar, dracula utstyrslar och teater. Ja, ja, jag vet att det AR Alice Cooper, men innan idag hade jag bara sett bilder pa det. I Okej. 1987.

Nu ar det inte ens lordag langre och jag borjar bli precis lika trott som mina fotter. De stackarna visste inte vad de gav sig in pa nar de steg ur sangen imorse. Nu ska jag stoppa tillbaka dem dar. Det var en otroligt kul "mjukstart". Nu ska jag ladda for nasta match; Celtic - Rangers (!) nasta lordag. Jag langtar redan!

11 November 2005

Guljacka igen! Och jag ar galen nog att vara glad at det...

Da ar man guljacka igen. Jag later troligen helt galen, men jag ser faktiskt fram emot forsta matchen imorgon!

Jag visste forstas att matcherna har drar mer folk an vad de gor i Sverige, men pa motet/intervjun igar blev det klart vilken skillnad det faktiskt ar. Kvinnan menade pa att morgondagens vanskapslandskamp mot USA kan bli en bra forsta match for oss nyborjare eftersom den ar 'ratt liten'. Forvantad publiksiffra: 20'000. Jo, eftersom de ovriga matcherna i Glasgow drar 50-60'000 sa antar jag att det ar ratt fjuttigt...

Hon talade ocksa om manskap och namnde att de varje Celtic-match lanar ut 200 publikvardar for att "komplettera" deras egna. 200! Lanar de ut!! Bara som komplement!!! Visa inte detta inlagg for nagon sakerhetschef i Sverige. De skulle svimma.

Lonen ar urkass. Summorna jag horde for ett par ar sedan stammer absolut inte. Vi startar pa minimilonen (det lagsta en arbetsgivare enligt lag kan betala for en vuxen arbetstagare) £5.05 per timme. Efter traningen (tva korta kurser, precis likadana som de i Sverige, oh, innebar det att jag far ett tjusigt Skotskt pv-kort da?! Jag kan borja samla. :-) stiger den till £5.20. Yeah... Aker vi ivag far vi nagot slags reseersattning pa ca £2.40 per timme under sjalva resan. Hm, jag ska nog inte saga upp dagjobbet. Fast det ar klart, som betald hobby ar det sa klart bra. I Sverige jobbade jag for en varmkorv med brod och en burk Cola.

Vilket leder mig till det morka molnet. Alla som borjar nu ar stationerade pa Ibrox och forvantas jobba alla Rangers hemmamatcher. Neeeeeeeeej!!! Sa har: Hade jag jobbat for AIK hade jag aldrig statt ut i 8 ar - och annu mindre langtat tillbaka till jobbet. For vissa manniskor racker det att ufora arbetsuppgifter man gillar, for andra, daribland jag sjalv, sa ar omgivningen viktigare. Nar jag jobbade for DIF sa var jag beredd att ta vad skit som helst och sta och frysa i vilket snoblandat regn som helst. Det var lugnt, for jag inbillade mig att jag gjorde nagot positivt for klubben jag alskar. Att vara placerad i ratt miljo fungerar som en ovarderlig morot i uppforsbackarna. I det laget tvekade jag inte att bli utlanad till AIK nu och da, det blir som en krydda for det ar anda lite spannande att jobba for en annan klubb ibland. Ibland.

Maste overtala cheferna om att bli en av de dar utlanade 200 pa Celtics matcher. Innan jag utvecklar exem.

Oh, holl pa att glomma. Chefer, ja. I DIF hade vi gruppledare och nagon ansvarig, forutom sakerhetschefen forstas. Har heter de "supervisor", "senior supervisor", "manager" och en massa annat foretagsfint. Och vi jobbar i svarta kontorsbyxor (slitstarkt...) och vit skjorta - med slips! Hm, bast att jag inte skickar hem nagot foto, vissa skulle skratta ihjal sig. Fast jag tycker det verkar snofsigt, jag!

Namn: Tony Blair. Alder: 5 ar?

"I lost but I was still doing the right thing." sa Blair efter onsdagens nederlag. Jag kan riktigt se hur han putar med munnen och surmulet lagger armarna i kors - precis som en femaring. Tyvarr kan jag inte hitta citatet pa webben, men las lite om hans omedelbara reaktion har.

Nu beskyller han MP's for att "inte ha kontakt med verkligheten", men faktum ar att politiker pa hans egen sida rostade nej till forslaget och nu har aven hans egna mannar borjat erkanna att det nog trots allt var den olagliga invasionen av Irak som satte igang det hela, att denna vackte "de extrema krafterna pa hemmaplan", vilket sedemera ledde till London-bombningarna i somras.

Jag ar bara en av manga som ar glad att verkligheten kommit ikapp politikerna (for att knyta ann till Blairs formulering). Synd bara att det tog 3 ar och sa manga liv for det att ske.

9 November 2005

Politiker ar inte sa dumma i alla fall

I USA rostade nyligen en dundermajoritet av senaten ja till ett forbud mot, typ, omansklig behandling av fangar som halls i amerikanskt forvar. Bush och hans polare blev hyper, for nu skulle ju sakerheten hotas... I Storbritannien rostade just dundermajoriteten emot ett forslag att halla misstankta i forvar i upp till 90 dagar utan att de ens far veta vad de ar misstankta for. Blair och hans polare ar hyper, for nu kommer ju sakerheten hotas...

Det framstar allt mer som om Bush och Blair ar relativt ensamma om sitt 'krig'. Vartefter de manskliga rattigheterna kompromissats efter 9/11 sa har jag slitit mitt har sa att jag nu paminner om en fransiskanermunk. Det ar ju inte som om varken 7/7 eller 9/11 skulle ha forebyggts med Bush & Blairs panikatgarder, mot sjalvmordsbombare ar de slag i luften. Det kanske ar det som ar sa frustrerande for dem, att inga atgarder skulle avskracka de som verkligen vill utfora ett terrordad. Men nu borjar hoppet atervanda. Det finns ju lite hyggligt folk kvar i statsledningarna!

Kanske parlamentet, nasta gang Blair tuggar sitt spok-tal, till och med reser sig upp och gemensamt suckar:
"Men nu far du val anda ge dig..."

8 November 2005

Betald hobby och 'riktigt' jobb i sikte

8 manader. Langre klarade jag mig inte utan publikvarderiet. Markligt. Jag antar att jag ar masochist.

Pa torsdag har jag intervju hos Rock Steady Security, den storsta firman i "event safety", som har hand om Celtic, Rangers, landskamperna i bade fotboll och rugby, konserter etc. Mannen lat mycket intresserad pa telefon. Ja, nat ska val mina 8 ar i branschen vara varda.

Det ar bara deltid och jag ser det nog mer som en hobby, nat att gora pa kvallarna. Men det ar kul med hobbies man tjanar pa, i det har landet far ju guljackorna betalt!

Knappt hade jag njutit klart av den fixade intervjun innan en chefskvinna pa jobbet fragade om jag och en temp-kollega var intresserade av att paborja en "temp to permanent"-traning pa en annan avdelning. De vill ha oss kvar! Det ar forvisso den avdelning vi kanner till absolut minst om, men vad gor det, vi har ju fuskat och ljugit oss igenom en hel manad redan. Det ar dessutom ett jobb jag absolut inte hurrar over - kundtjanst pa ett finansbolag (eller vad sjutton det heter dar man kan ga med i olika fonder, teckna forsakring, kopa "bonder", som jag inte ens vet vad det heter pa svenska, ja ni ser, jag vet fasen inte vad jag pysslar med!) - men det ar ett jobb, ett sakrare jobb an att tempa runt, medan jag haller gluggarna oppna efter DET jobbet. Jag har rad att vara krasen!

Ja, sa jag antar att jag haft en bra dag idag.

Oh, forutom en sak. Tjejen som jag blivit 'riktig' kompis med ar inte med i dealen, de ville bara ha mig och den andra tjejen. Kompisen ar sjuk just nu, men jag maste ju beratta for henne for hon marker det ju nar hon kommer tillbaka och da kommer hon ju bli besviken pa att jag inget sagt. Kollegan och jag klurade lite pa det dar men nu har jag sagt att de behovde 2 pers sa kollegan och jag hamnar dar medan kompisen kommer hamna nagon annanstans. Hur trist det an ar sa later det battre an att avsloja att hon aldrig ens var patankt. Det har sina nackdelar att vara mer an kollegor pa jobbet.

7 November 2005

Julklappsrecognosering och IKEA-funderingar

Det ar bast att borja i tid, sa jag akte ut till Braehead Shopping centre igar och kollade pa julklappar. Ni anar inte vilken total ro man kanner nar man recognoserar och vet att man inte maste ga darifran med nagot. Vilket var sarskilt tur igar, for jag hittade mest grejer till mig sjalv. Vill ha en uppblasbar boxningspelare.
Vill ha en uppblasbar fotolj.
Vill ha en mini-digital kamera.
Vill ha en presentforpackning med lyxig drickchoklad, praliner och stor mugg.
Vill ha fyrtioelva CD och tjugotolv DVD.

Det ar under julhandeln som man upptacker hur otroligt manga kladaffarer det finns. Men det finns inga svarare presenter att kopa an just klader. Sag en jattekul t-shirt till pappa - som han aldrig skulle ta pa sig. Sag dessutom urlackra underklader till syrran - men hon skulle bli livradd bara jag fragade efter bh-storlek. Dessutom finns naturligtvis inget att kopa till extrapris, sa allt ligger ovanfor julbudgeten. Och i arlighetens namn, finns det nagot trakigare an mjuka paket...

Innan jag akte hem tog jag en svang forbi... nej, det dar ar rent ljug. Till fots sa tar man inte en svang forbi IKEA, man gar pa livsfarligt uppdrag forbi IKEA. Omradet kryllar av bilar och har man val overlevt minfaltet - en jatteparkering dar gangarna ar enkelriktade omlott men dar man anda hinner glomma vilket halls tur det ar nar man kommer till en ny gang, sa man ar alltid pa vippen att bli overkord - sa kommer man till den riktiga utmaningen, Braeheads motsvarighet till hinderbanan i Indiana Jones och det sista korstaget; Rondellen.

Landets mest aggressiva bilar - och bilforare - kommer fran alla hall. Trottoaren ar nedsankt for att markera overgangsstalle, men det finns inga andra tecken pa det. Ingen stannar, det finns inga luckor, sa det ar helt upp till din egen vaghalsighet nar och om du bestammer dig for att ta ett djupt andetag och kliva ratt ut. Eftersom du vid det har laget ser IKEA och darmed aven kanner Kanelgiffel-lukten sa tar du till slut steget. Jag blir lika forvanad varje gang att jag overlever.

Pa tal om kanelgifflar sa hoppas jag att ingen laser skylten ovanfor dem.
"Best served with cream or ice-cream."
Kanelgifflar?
Eeeew!

Medan jag funderade over om jag verkligen behovde Delicatobollar (det gjorde jag) sa studerade jag manniskorna i affaren. Jag undrar om det ar Ryanairs fortjanst, eller hur kommer det sig annars att det ar sa manga manniskor med tydlig skotsk dialekt som gar in och bunkrar rakost, Lofbergs Lila, Lingondricka och pepparkakor? En gang kande jag igen en svensk student pa varukorgen (en av den, en av den, tva chokladkakor, tva kaviar) men annars ar det skotska ungar som tjoar "oh, mamma, den har som ar sa god" och skotska vuxna som plockar Spendrups ol och mazariner. Nog for att jag kanner mig som en taxfree-kund nar jag ar inne, men jag ar definitivt inte ensam om att plocka korgen full. Lite intressant ar det val anda...

5 November 2005

Fredagsfyran om forsvar

Veckans tema var sa trist, sa jag tog forra veckans Fyra istallet. Den var, eh, mindre trist i alla fall...

Tema: Försvar
1. Behöver Sverige ett starkt försvar idag?

Vet inte riktigt, ett forsvar mot vad da?
2. Vad tycker du om att det svenska försvaret ska bli ett insatsförsvar?
Eh, vad innebar det? Vad har vi nu? Vad ar skillnaden?
3. Vilka tror du tjänar på att svensk militär deltar i ett gemensamt EU-försvar?
Storre manskap, bra utbildade mannar (vad jag forstatt) och vi ar ju med i klubben, sa alla tjanar val pa det.
4. Försvarspolitiken som den skötts de senaste åren - bu eller bä?
Hur har den skotts?

Napp, visste ingenting om nagonting. Ska nog ga tillbaka och kolla pa rugbyn istallet...

Turist, javisst. (Bl a Pollok Park, Trossachs & Dunnottar Castle)

Fick besok av Sostra Mi, Mia, forra veckan sa nu maste jag uppdatera mina turist-rekommendationer.


Fredag
Buss 89/90 (First Bus) gar i en vid ringlinje runt Glasgow. Har man tid ar det en perfekt sightseeing linje. Vi tog den fran mig till Pollok Park. Pa Burrell Collection hittade jag en urkul liten kopparpryl med tre tempelriddare som ligger bredvid varandra med stora skoldar som tacken over sig. Kolla pa bilden och fundera over detta:

Visst ser det ut som om killen till hoger forsoker halla ner skolden med ena handen medan han runkar jarnet med andra? Spana in det nojda ansiktsuttrycket. Killen i mitten tar sig for huvudet och suckar "oh nej, inte nu igen" medan killen till vanster bara flinar for han ligger langst bort och besvaras inte.

Dessutom hittade vi en tavla dar en hund suger av en hjort. Det ar kul att ga pa museum!

Hoglandskossorna var ute sa vi halsade pa dem pa vag till Pollok House. Tradgarden var inte lika prunkande som i somras, men romantiken lag fortfarande i luften. Nar Mia och jag ska spela in nyversionen av "Mycket vasen for ingenting" sa ska den spelas in dar - och den ska ha jattemanga massagescener! Jatteeken mitt i "skogstradgarden" stod kvar lika maktig och det romantiska hornet med en parkbank vid resterna av en mur mitt i en gron oas var lika magisk. Dar at vi lunch. Fesljummen korv, som vi fiskade upp ur en icke-isolerande termos, med brod, ketchup och juice med sugror. Precis som nar man var barn.

Mia kikade runt i Pollok House (jag har ju redan gjort det) och efterat snackade vi lite skit med tva man som jobbade dar. De verkade ha lite att gora for de foreslog att vi skulle ta en runda till, gratis. En av mannen hade jobbat pa bat och varit i Sverige; Stockholm och "Govely", uttalas som om det rimmar pa "lovely" men betyder "Gavle".

Efterat skulle vi aka till Crookston Castle, en slottsruin mitt i stan, men det hade precis stangt, sa vi beslot att aka hem och ha julklappsbyte. Ja, vi hinner ju inte med det fore jul annars! Det enda som var oppet var mataffarer, sa med en budget pa £4 och 10 minuter i tidsmarginal sa julhandlade vi pa Tesco. Jaklar i ladan vad kul det var att expresshandla! Jag ska ha gorskoj med min julchokladtillverkning. Jag hoppas Mias blinkande tandborste funkar bra...

Lordag
Vissa dagar ar bara "sana". Lordagen var sadan och det irriterar mig att vi inte laste de tydliga tecknen och atervande till sangen.

Forst hamtade vi ut hyrbilen. Jag har sett fram emot detta for jag har en liten "crush" pa en av killarna. Blev chockad, for han sag inte alls ut som jag mindes! Harfarg, vissa drag och langd passade, men charmen saknades och vissa andra drag. Forvirrat accepterade jag att jag skapat drommannen i mitt huvud. Tills killen svarade i telefonen och det visade sig att det inte alls var min kille! Det misstaget hade jag aldrig gjort en normal dag!

Vi tog sedan en promenad till The Barras. Polisen har ju borjat tillbringa sina helger dar sa nu kan man inte kopa pirat-CD's langre, fast smuggeltobak blir man fortfarande erbjuden - viskandes i orat. Min favoritgubbe, en Aberdeen-man som auktionerar ut handdukar, var inte dar. Tjejen som salde mina favoritmunkar var det. Vi var dar ratt tidigt, sa alla hade inte hunnit oppna an.

Tillbaka till bilen oppnade jag bildorren - och horde hur hornet tog i marken. Naval, en sapass liten repa skulle val knappast synas och dessutom hade vi tecknat sjalvriskskydd.

Sa korde jag av vid fel avfart inne i Glasgow sa vi fick se en helt ny vag ut ur stan. Ingen katastrof forvisso eftersom vi anda skulle till den vagen, men lite nervost innan vi var sakra pa att ha kommit ratt, trots att vi korde fel.

Vid ett tillfalle stod ett rodlyse mitt i vagen. Jag stannade. Men hur skulle motande trafik komma runt mig nar jag stod pa min sida och det var vagkonor pa andra sidan rodlyset? Svar: Jag skulle ha stannat tio meter bakom dar jag stod! Hade inte alls sett skyltarna om detta! Gled in pa trottoaren och fann mig i att alla kollade konstigt pa mig. Turist, javisst.

Hann inte mer an lamna Glasgow forran jag holl pa att kora pa en fasan. Den kom som ett spjut och hann precis hoppa upp och rulla over vindrutan. Japp, precis sa.

Planen var att aka genom Trossachs till Callander. Vid Aberfoyle missade bade jag och kartlasaren jatteskylten som stod gomd bredvid ett pryttligt skyltfonster, sa vi korde in pa en gul vag istallet for en rod. (Nyckel till kartboksslang: Bla = motorvag, Gron = stor vag, Rod = tvafilig atminstone, Gul = liten och smal, Vit = mycket liten och smal.) Det var himla fint. Vagen slingrade sig bredvid en sjo, och da menar jag precis bredvid en sjo. Vattenytan var i niva med vagbanan och det var bara ett lagt staket emellan. Jag kande dock inte igen mig efter ett tag och sa upptacktes misstaget.

Tillbaka pa ratt vag hade vi en naturskon upplevelse, aven om vi inte sag nagra berg. Regnmolnen kapade effektivt allt som nadde over Smarre Kull-storlek. Vi missade darmed ocksa "Gud's sten" (en bumling som ser ut att ligga och vaga precis pa kanten pa en kulle, som om endast Gud's finger holl det kvar) och "Waterlooskogen" (en galen och rik knos planterade for typ hundra ar sedan en skog efter slaget vid Waterloo, sa man ser precis hur styrkorna stallde upp).

I Callander tankte vi besoka Bracklinn Falls. Vi hade kanske hoppats pa att ga hela turen, med tre vattenfall och tva utkikskullar, men bron var inte fixad (forstordes i en oversvamning 2004) sa det blev bara ett vattenfall och en halvtimmes promenad.

Hur som helst, for att na bilparkeringen fick man kora uppfor en brant, smal, slingrig enfilig vag. I en kurva motte vi en bil som backade lite, men vi skulle anda inte rymmas i bredd. Jag hade ingen motesficka i sikte, sa jag girade ut mot kanten. Det lag lov langs hela vagen. Nar jag stannat kande jag hur hela bilen gled mot vanster. Det visade sig att under loven (som vansterhjulen stod pa) var det gras och jord, som i regnet blivit lera. Dacken slirade nar jag forsokte kora framat och nar jag backade hamnade jag langre ner i diket... Gubben i den motande bilen korde forbi och hjalpte mig sedan att dra upp bilen. Men. Pa kopet fick bilen tva harliga fartrander langs hela vanstersidan, nagra smabucklor och repor pa falgarna.

Det var det det. Jag hade ju sjalvriskskydd, men helgen blev anda mer grubblig. Man kunde ju ge sig fan pa att det fanns nagon underparagraf till fotnoten i de Allmanna Villkoren... Jag tog pa mig juristglasogonen, laste det finstilta och hoppades jag skulle kunna mota alla argument. En punkt sa att bilen inte fick anvandas till att dra nagon, men det stod ju faktiskt inte att ingen fick dra mig... tankte att de kanske anda lagt in en fin passus om att man maste ringa vagassistans vid en olycka. Men hur definierade de olycka? Och kan man ringa dem en lordag eftermiddag? Och... ja, man maste ju forbereda sig pa allt.

Vi fortsatte anda till Doune Castle, dar Monty Python spelade in "The Holy Grail". Det var stangt sa vi tog en runda pa utsidan. Da fick Mia for sig att halka i det vata graset. Hon gjorde illa axeln och blev lerig. Den dyra kameran slutade fungera.

Trots alla dessa fantastiska handelser akte vi till Stirling och korde halvt vilse i den otroligt daligt skyltade staden innan vi hittade till William Wallace Monument. Ett viktigt tips: Nar man kommer till sista rondellen dar ena avfarten leder till monumentet sa ar det latt att missa just den avfarten for det ar den minsta av vagarna och den ligger gomd mellan tva hus. Dessutom finns det ingen skylt utan den ser man forst nar man svangt in pa den smala vagen mellan husen. Mycket turistvanligt.

Ja, sedan var det kolsvart sa det var bast att aka hem igen. Som om vi inte bort gora det langt tidigare...

Sondag
Kommer man soderifran och ska till Dunnottar Castle sa finns det tre satt att ta sig dit nar man kommer till Perth, ett vagskal for resande bade fran Glasgow och Edinburgh;
1) A90, en motortrafikled raka vagen till avfarten vid Stonehaven, strax soder om Aberdeen. Inte mycket att se, men snabb.
2) A90 till Dundee, sedan A92 till Stonehaven. Vagen kallas aven "Angus Coastal Route" och loper, just det, langs kusten. Gillar man havet ar det ett bra val och vagen ar ratt snabb anda, inte mycket kringelikrok.
3) A93 genom sodra Cairngorms och vad jag kallar Slottsomradet. Man aker da i en vidare cirkel och kommer lite norr om Stonehaven. For att slippa aka in till Aberdeen kan man vid Crathes gena via A957, en liten vag men ocksa med lite trafik.

Den har tiden pa aret har Dunnottar begransade oppettider, idag var det t ex bara oppet mellan 14.00-16.15. Vi valde darfor det naturskona och till en borjan kringelikrokiga 3:e alternativet pa vagen dit.

Det var som att kora genom en hosttavla! Hostfarger, tat vaxtlighet anda fram till vagkanten (det var som att kora i en tunnel ibland), floder, stenslott inbaddade bland traden... Ni vet de dar skrivbordsbilderna pa datorn, 1000-bitars pusslen och tapettavlorna fran 70-talet - sa var det. Vid ett stalle korde vi over en gammal stenbro over en vild fors, kantad av tat, hostfargad lov och barrskog. Jag tror faktiskt att vi stonade i kor. Fast nar vi kom till Cairngorms och korde bland bergen (som ar mycket rundare pa den har sidan av Skottland) sa regnade det sa mycket att varlden var som en gra dimma.

Efter de naturskona Cairngorms (jag antar att det ar naturskont aven i regn, for Mias kamera gick varm) sa kommer man till Slottsomradet. Har star ett slott i vartenda kvarter. Det forsta ligger precis nar man kort igenom Braemar, sedan ligger de tatt hela vagen till Aberdeen. Tiden som avgor hur manga du hinner med.

Pa bilkartan hittade vi en stencirkel nara ett pyttestalle som hette Cullerlie, strax norr om Drum Castle. Mia har pratat om dessa cirklar och efter att ha last Diana Gabaldons bocker sa ar det klart att man ar lite nyfiken. Dessutom var det en san dar hogtid da man kanske, eventuellt kunde bli insugen i stenarna just denna dag...

For att komma till Cullerlie Stencirkel svanger du av pa A980 vid Banchory och nar den roda vagen svanger av mot vanster svanger du inte pa en gul vag till hoger, B977. Det ar skyltat till en flygplats. Om du bara kor rakt fram overgar vagen till B9125. Precis innan du kommer till en trevagskorsning (B9119) sa svanger du hoger in pa en pyttevag. Stencirkeln ligger nagra hundra meter in, precis fore en bondgard pa vanster sida. Det ar skyltat, men det ar latt att missa skylten. Tydligen hade den har stencirkeln fungerat som begravningsplats, eller liknande. Ratt cool var den! Fortsatter man sedan kostigen fram kommer man till Drum Castle och sedan ar man tillbaka pa A93 igen.

Det kanske later som en invecklat omvag, men besoket vid stencirkeln plus ett fotostopp vid Drum Castle var en omvag pa mindre an en halvtimme.

Sa, lagom tills de oppnade kom vi till Dunnottar. Mitt tredje besok, och jag tog med kameran mest ifall jag skulle raka snubbla pa en vilsen Puffin. Jag tog upp hela rullen. Dessutom maste jag tillbaka igen. Jag kopte guideboken den har gangen och tydligen har jag missat en inskription pa utsidan av ett fonster, vilken man kan se fran ett sovrum som ligger i vinkel. Det sovrummet ar f o vart ett besok i sig. Det finns en klocka (ett solur) inmurat i vaggen och ovanfor den oppna spisen finns en tydlig inskription, dessutom ar det basta utsiktsplatsen om man vill hoppas pa att hitta puffins och kanske spana in en sal, delfin eller val. Rummen pa overvaningen har inga tak dock, sa nar Mia och jag kom dit var det ett smarre hav i rummet fore. Vad gora?

Jo, 30 Oktober tar man forstas av sig skor och strumpor och vadar in i sovrummet barfota. Saa kallt var det faktiskt inte, och strumporna varmde ju skont efterat. Dessutom tror jag t.o.m. Mia tyckte fortjansten var vart besvaret.

Pa hemvagen valde vi Angus Coastal Route och Mia njot av havsutsikten hela den knappa timmen innan det blev kolsvart.

Mandag
Mias och min oro, vara forberedelser och studerandet av de Allmanna Villkoren visade sig onodiga. Killarna pa hyrfirman var helt coola med skadan och t.o.m skamtade om det. Trots att jag forsokte se avslappnad ut sa tror jag att det marktes att vi inte kande oss helt ok med att lamna tillbaka bilen i det skicket. Fast de verkade vana och sa att detta hande hela tiden, att skador varre an dessa hande hela tiden. For att slippa invandningar utelamnade jag anda biten med gubben som hjalpte oss upp. Jag sa att bilen skrapade i nar jag forsokte backa upp och, tja, han antog val att forsoket till slut lyckades...

Naval, jag var valkommen tillbaka och det var ju gladjande, for det var inte sista gangen jag hyrde bil. Fast det var troligen sista gangen jag inte backade ner for hela backen om jag fick mote eller atminstone stack ut huvet genom sidorutan och hojtade "men backa da, du har ju en motesficka en bit upp!".

Adjo Halloween, valkommen Allahelgona

Blev lite perplex nar mamma borjade tala om Halloween i telefon i onsdags, nar jag tydligt mindes att vi plockade ner Halloween-prylarna fran kontoret i tisdags. Men sa mindes jag ju att Sverige inte lart sig skilja pa Halloween och Allahelgona an...

Hade tankt skriva lite om det, men jag tyckte att jag skrev vad jag ville ha sagt redan 2004, sa jag lankar dit istallet.

Och nu ser jag fram emot Allahelgonadagen imorgon. Det ar da jag brukar tanda ljus och sanda tankar till mina doda vanner. Och eftersom spokena och monstren kom och bankade pa dorren i Mandags sa vet jag ocksa att jag kan gora det i lugn och ro.

3 November 2005

Dags for kvinnorna att Reclaim The Streets

Vissa saker kan man inte tala for mycket om - valdtakter t ex. I Aftonbladet igar, onsdag, kunde man se 15 av lasarnas forslag pa hur man "stoppar" valdtakterna, fast jag undrar forstas om rubriken verkligen hade med artikeln att gora. Forslagen verkar snarare handla om hur man stoppar (minskar, for nagot sager mig att det inte kommer forsvinna) manniskors subjektiva radsla over att vistas ute, grundat pa.... jag vet inte, for jag ar inte radd och jag ar kvinna.

Jag tanker ta mig friheten att kommentera dessa 15 punkter sjalv, faktiskt.

1. Låt kommunala transporter vara gratis mellan 03.00-06.00 på helgerna.
Detta skulle troligen minska ranen, som sker nar fulla man raglar hemat i natten, men jag har svart att se hur det skulle stoppa den vanligaste typen av valdtakt - den som sker nar kvinnan tagit hem mannen / foljt med mannen hem till honom. F o trodde jag kvinnor generellt ville undvika kommunala transporter, inte p.g.a. priset utan for att de kanns otrygga med alla fulla manniskor, eller nat.

2. Bättre belysning i parker och på andra dåligt upplysta platser.
Det har tror jag pa, i forhallande till overfall, overfallsvaldtakter, sexuella ofredanden och slemmon som foljer efter och flasar kvinnor i nacken. Jag tror att de som skulle dra sig for att "gora det" i dagsljus ocksa drar sig for att gora det under en gatlykta. De som inte drar sig for att gora det i dagsljus gar nog inte att stoppa i vilket fall.

3. Gör pepparspray lagligt och ge det gratis till alla kvinnor som självförsvar.
NEJ! Jag kan tanka mig att vissa speciellt utsatta manniskor (ex de som lider av en valdsam stalker e dyl) kan fa polisens tillstand att bara pepparspray, men jag tror inte pa allman bevapning. Och jo, pepparspray ar ett vapen, det vet de som fatt det i ansiktet...

4. Sätt upp fler övervakningskameror i parkerna.
Dessa kameror... de gor mig sa himla kluven. Jag hatar det, for jag har inte bestamt mig riktigt an for vad jag tycker om dem. Jag bor i ett CCTV-samhalle nu och jag gillar inte stamningen de skapar. Bara deras existens gor pa ett satt att man tror att omradet ar farligt. Jag tror inte att de stoppar valdtakter etc (i sa fall skulle Storbritanniens brottskurva ligga pa noll!), de ar latta att satta ur funktion om man bestamt sig for att rana/overfalla/valdta nagon, fast de kan bidra med bilder till polisen. Nar forovaren inte bar luva, keps, alldeles for vanliga klader, det ar for morkt ute, bilden ar for grynig, det star en buske i vagen... osv osv.

5. Registrera sexförbrytare och låt människor veta vem de bor granne med.
Pa B svarar jag absolut inte. Det ar alldeles for manga oskyldiga som fatt lida p.g.a. det och, jo, jag tror faktiskt att det skulle gora mer skada an nytta. Se bara pa alla som fick spo efter att de stora dagstidningarna gick ut med bilder pa nasseledare for ett par ar sedan - och ar det nagon som minns mannen de outade dar uppe i Norrbotten harom aret? Pa A svarar jag att jag fortfarande inte sett vad Storbritannien vunnit pa att registrera dem. Nar de griper en ny sa star det lika ofta i tidningen att NN stod pa sexforbrytarlistan som att NN inte gjorde det. Vad jag menar ar att det inte ar en exklusiv klubb som begar sexbrotten.

6. Ge polisen mer resurser för fler patrullerande poliser på gator och torg.
Det skapar absolut en trygghetskansla, fast om igen, det ar inte dar de allra flesta valdtakterna begas, om det nu ar dem vi ska fokusera pa. Synliga poliser kan absolut fungera som avskrackare (nagon som inte saktat ner farten nar de kommit ikapp en polisbil?) och det ar faktiskt sa de fungerar redan nu. Atminstone i Stockholm ar det fler poliser ute under helgkvallarna an pa tisdag-onsdag dagarna.

7. Ge ensamma kvinnor möjlighet att få säker eskort hem av polis eller någon annan nattetid.
Jo tjena, sa det ar dit resurserna ska ga da? Det basta tror jag i stallet vore om kvinnor slutade vara sa radda att de smog hem i taxi, poangterade hur osaker "stan" ar och skapade sin egen radsla, och istallet knallade runt som om klockan vore 14.30. Da skulle fler kvinnor vara ute och de ensamma kvinnorna skulle inte vara ensamma. Reclaim the streets!

8. Gör arbetsgivarna skyldiga att erbjuda taxi hem efter jobbet som löneförmån för kvinnor som jobbar sena pass.
Se ovanstaende. Risken for en kvinna att utsattas for brott ute pa stan ar anda inte stor.

9. Sätt upp självförsvar på skolschemat som en naturlig del av undervisningen för flickor i grundskolan.
Varfor da? Da ska killarna ocksa fa lara sig sjalvforsvar - for att inte tala om konflikthantering! Det skulle dra ner osakerheten ute pa stan. Trots allt, det ar killarna som loper storst risk att bli misshandlade, overfallna och ranade. Inte valdtagna forstas, men det ar nog helt andra saker an fysiska sjalvforsvarskurser som skulle forebygga valdtakter hemma pa soffan. Jag tror f o att sjalvsakerheten man far av en sjalvforsvarskurs ar viktigare an det fysiska sjalvforsvaret, sa det ar snarare okat sjalvfortroende man bor satsa pa. Dessutom, infor man sjalvforsvar i skolan sa forstarker man bilden av ett samhalle dar flickor riskerar att bli overfallen och uppaten i varje gathorn - och den bilden stammer inte!

10. Inför strängare straff för våldtäkt, inklusive kemisk kastrering.
Hm, tycker nog att straffet ar strangt sa det racker. Bli inte besvikna nu, men all kriminologisk forskning visar att den allmanpreventiva vinsten av en straffskarpning, savida den inte gor ett jattehopp fran 3 manader till livstid ungefar, ar minimal for att inte saga icke-existerande. Det viktiga ar att reagera, att fa fast ratt snubbe och visa att en lagovertradare kan rakna med att aka dit. Detta ar sa klart komplicerat i brott som oftast sker i sovrummet, men det ar en annan fraga. Kemisk kastrering ar lika frammande i min forestallningsvarld som dodsstraff. Det kan vara fel snubbe...

11. Ändra polisens arbetsmetoder för att fånga våldtäktsmän och tillåt brottsprovokation. Låt en kvinnlig polis gå runt ”lättklädd” på platser där våldtäkter skulle kunna inträffa och ha en patrull redo alldeles intill.
"Skulle kunna ske"? Eh, typ i varje buske, trappuppgang och sovrum? Om det skett fler an en valdtakt i samma omrade inom kort tid (Farstamannen, Sollentuna ifjol osv) sa kunde jag tanka mig att man kan satta in ett lockbete i den regionen, men rent allmant later det som ett otroligt sloseri med resursena i forslag nr 6.

12. Låt kommunerna tävla i att vara bäst på trygghet och miljö.
Eh, jo, det vore ju trevligt i och for sig om lite satsades pa narmiljo och belysning, aven om jag inte vet pa vilkens bekostnad eller exakt hur... Men... vad ar det for forslag?! Inte sarskilt konkret kanske.

13. Mer feminism på skolornas scheman.
Eh, va?!? Vadda, som ett amne? Vilken typ av feminism da? Jag ar ledsen, men jag vantar fortfarande pa en sansad feminism. De erfarenheter jag har av kurser, bocker och annat som uttrycker sig som 'feministisk' ar att de varit lite val gnalliga, enkelspariga och faktiskt oseriosa. Daremot tror jag definitivt att mycket i skolan skulle behovas ses over sa att bada konens vinklar behandlas och konsekvent behandlas genom alla arskurser sa att eleverna far en fullare bild av saker och kan se att dessa kan upplevas olika av olika kon, framforallt historiskt. Jag vill inte kalla det feminism, jag vill kalla det sunt fornuft, att lata "bada sidor" komma till tals da det finns tva sidor och att halla gemensamma saker konsneutrala.

14. DNA-registrera alla som bor i Sverige.
Brr, nej tack. Och det skulle inte tjana till nagot. Det bevisar inte valdtakt. Det kan koppla samman tva personer, men det bevisar inget brott.

15. Stäng nattklubbarna tidigare.
Brottskurvan nar alltid en topp Fredag-Lordag natter strax efter stangning. (Da folk brakar om taxi, gralar utanfor krogen/i garderoben, folk ranas pa vagen hem, blir overfallna etc.) Stanger klubben kl 1 far vi toppen tidigare an om klubben stanger kl 3. Logiskt. Kanske har folk hunnit fa i sig mindre alkohol dock... Kanske. Nykterhet har storre betydelse an oppettider.


Sa, det var listan enligt Aftonbladet. Mina forslag for hur kvinnor kan kanna sig sakrare ute pa kvallarna kommer har:

1. Inskaffa mer information, fran olika kallor, om hur situationen ser ut dar du ror dig.
Generellt visar bade sjalvdeklarationer (dar man anger brottsliga garningar man begatt), offerundersokningar och offentlig statistik att kvinnor loper oerhort liten risk att raka ut for valdsbrott (ran, misshandel, overfall, aven valdtakt) ute pa stan. Daremot ar hemmet ett minfalt. Dar blir de bade valdtagna och misshandlade, oftast av nagon de kanner. Risken att bli pahoppad och valdtagen utomhus ar pytteliten, for att vara krass.

2. Ga ut.
Ju mer man drar sig undan att ga ut, ju oftare man undviker kommunala fardmedel och ju mer man sitter inne och malar upp bilder av hur det ar dar ute, desto raddare kommer man bli. Till sist ar man fange i sin egen radsla. Ga ut och du upptacker att det faktiskt inte ar sa farligt.

3. Rakna ut risken.
Sa du blev overfallen en gang? Det var en gang. Alla andra ganger var det lugnt. Vilket av de tva hande oftast? Vad blev forhallandet; 1/4, 1/1000 eller 1/hur manga kvallar har du varit ute i ditt liv? Det ar farligare att ta en dusch, eller som sagt, att stanna hemma.

4. Se dig i spegeln.
Skulle du hoppa pa dig om du motte dig dar ute? Varfor/varfor inte? Om du fick valja mellan att hoppa pa nagon som kurar ihop sig, skyndar sig fram med blicken i marken och som verkar radd for allt och alla eller nagon som avslappnat gar med bestamda steg och ser sjalvsaker och stark ut, vem skulle du helst overfalla? Ett tips: valdtaktsman ar idioter, men inte korkade. De vill inte ha en fajt, de vill ha total kontroll.

5. Skaffa sjalvfortroende, eller fejka ett.
Det ar sant att om man vet hur sa kanner man sig sakrare. En som kan nagon typ av sjalvforsvar kan kanna sig saker pa att klara en viss problematisk situation, vilket kan ge sjalvfortroende aven i lagen dar just de greppen inte fungerar, precis som att nagon som kan Hjart- lungraddning kan kanna sig saker att agera aven nar nagon brutit benet. Men man behover inte kunna sjalvforsvar for detta, att veta att man ar stark eller kapabel att bjuda motstand kan racka. En stor kroppshydda, ett hemligt trick man memorerat fran Karate Kid eller minnet nar man spoade brorsan. Ok, sa du kan inte det minsta judokast och tror inte ens att du skulle traffa en knaskal med foten, men tank efter. Om nagon attackerade dig, visst skulle du kunna faktas, bitas, knaa slemmot i skrevet och bjuda pa en javla dans! Du skulle bita av pitten om den kom i narheten av din mun och nar slemmot lagger forsta handen pa dig sa kommer han angra att han blev fodd. Du ar stark, du ar cool och faktum ar att slemmot ar raddare for dig an du for honom. Det borde han vara. Och om du bara tror detta sa kommer du sakert inte fa sta till svars for det, for da har du sjalvfortroendet som gor att slemmot inte ens ger dig tva blickar.

6. Var glad att du lever 2005 och inte 1705.
Da hade valdet varit en del av vardagen - det varsta brottet hade istallet varit stold - din akta man hade haft ratt att bestraffa dig fysiskt och en valdtakt hade betraktats som en brott mot din man, inte mot dig.

Sa, nu tanker jag ga till bion, ensam, i morkret. Vi syns imorgon.

2 November 2005

Jag stannar i Skottland!

Hrm, ja, det kanske inte ar nagon overraskning for nagon annan an jag sjalv. Som jag har velat de senaste tre manaderna... Inte sa mycket for att jag inte vet om jag vill stanna utan snarare for att jag inte garna ger upp min lagenhet utan att ha nagot nytt stabilt att sta pa.

Nu har min svenska hyresvard gett mig respit. Tror att jag kan forlanga andrahandsuthyrningen med 12 manader (fragade om 6 eller 12 manader, men de svarade inte, sa jag har mailat och fragat om just det) och andrahandshyresgasten har redan uttryckt sitt intresse sa - jippie! Jag andas igen.

Och nu vet jag ju hur fort 9 manader gar (ni vet, man maste ju saga upp lagenheten 3 manader i forvag) sa nu ska jag se till att fa nagot gjort under resten av "sakerhetstiden".

Vad kul livet kanns helt plotsligt! Och om 15 manader, da har jag grunden att bygga min framtid pa har - eller i varsta fall en ursakt till uppsats som ger mig en examen + utlandsk arbetslivserfarenhet att komma tillbaka till Sverige med.

Det maste vara det har som kallas en win-win-situation.

Skotsk - svensk sprakskola

Om ni nagon gang ser en kvinna springa runt i Stockholm och hojta:
"Svart skog, svart skog! Jag ar knapp, jag ar knapp!"
Sa betyder inte det att det ar en galning som satt eld pa Lill-Jans skogen. Det ar bara en av mina kollegor pa semester.

Just nu kor vi sprakligt utbyte pa jobbet och en av tjejerna har helt snoat in pa dessa tva fraser. Fraga mig inte, men tydligen gillar hon "Black Forest Gateau"...

Sjalv har jag lart mig "Drich", vilket beskriver nar det ar riktigt trist vader, och "Gollies" som ar en mycket anvandbar omskrivning av pung, typ. Det far i alla fall folk att fnissa och rodna varre an nar man sager nuts, scrotum och testicles. Nu ska jag bara hitta ett lampligt tillfalle att briljera med kunskaperna infor flatmatsen...

1 November 2005

Henrik Larsson ar en raddande angel.

Skottland alskar den mannen, och nu gor jag det ocksa. Han raddade troligen livet pa mig och Mia i fredags!

Det ar inte sjalvklart har att trapporna i ett vaningshus ar inomhus. Vi gick forbi ett hus med "utomhus-trapphus" och Mia tankte ta ett kort att visa pa jobbet, ett bostadsforetag. Huset var lite halvsjaskigt och kunde mycket val tillhora ett Housing Estate. Mia hade en liten digitalkamera med vilken hon knappte en bild pa fyravaningshuset, da hordes en ilsken rost fran fjarde vaningen:
"Hey, you! Are you journalists?"

Tagen pa sangen sa mumlade jag nagot om "nej, vi ville bara ta kort pa trapporna" och tyckte nog det var bast att ga darifran.
"Wait! I wanna talk to you! Are you journalists!" ropade, ja, jag trodde faktiskt att det var en man... men kvinnan, och hennes man, sprang - flog - ner for trapporna pa tva sekunder.

Kvinnan var hotfull, irriterad och vi fick intrycket av att hon nog tankte klippa till oss och/eller sno kameran. Hon ville veta vad vi gjorde dar och varfor vi tog kort. Jag minns att i Belfast blev tva killar irriterade nar de kom med pa kortet jag tog pa en murial och jag vet att andra stott pa problem bara genom att hanga utanfor fel hus, men jag trodde inte att ett kort pa ett trapphus kunde vara sa kansligt!

Jag utnyttjade min status maximalt, brot rejalt och forklarade att vi var turister och tyckte trapphuset sag "coolt" ut, att det inte var som de vi var vana vid "hemifran" och namnde ocksa detaljen om Mias chef. Den hetsiga kvinnan (som sag ut som en man) fragade var vi var ifran, vi sa Sverige, men hon verkade fortfarande osaker pa oss och vara syften. Efter ett tag brot mannen in:
"Sverige? Ah... Henrik Larsson. Vet ni vem det ar?"
Och sa borjade vi prata Henrik Larsson. Och stamningen blev en heeelt annan! De lat som riktiga fan sa jag sa nagot om att:
"Jaha, sa ni ar ocksa Celtic-supportrar?"
"Nej." fnos bada tva. "Rangers sa klart."

Det slutade med att vi presenterade oss for varandra och skakade hand innan vi skiljdes at. Inte en droppe blod spilldes. Och Mia har fortfarande kvar sin kamera.

Tack, Henrik!