Allt går

Ni trodde kanske inte att det gick, men när jag skulle duscha lösgjorde jag handduken jag hade virat om mig, släppte ena hörnet så att handduken släpade i golvet och...

...det var inte golvet den släpade i bakom mig.

Det var i toalettstolen.

Jag vill inte torka mig med en blöt handduk. Jag ska nog gå och lägga mig nu.

Kulturfyra om sommar och så

1. Snart är det sommar. För många betyder sommar att de tar sig lite extra tid för att läsa. Om du skulle ge tips till någon som dra iväg ut på landet och vill ha lite litteratur med sig till hängmattan, hur ser den tipslistan ut? Vilken bok eller vilka böcker ska plockas med?
För romantik och historiskt äventyr - hela "Fraser-serien" av Diana Gabaldon. Det är sex böcker hittills, men de är tegelstenar allihop. Om du skippar politikdravlet och de alltför ingående medicinska ramblingarna så är de riktigt bra!

För historiskt äventyr - hela "Sharpe-serien" av Bernard Cornwell. 20+ böcker av slaget som bläddrar sig självt. Du läser nog ut en bok på en dag eller två...

Hm, känns som att det blir samma tips varje gång frågan kommer upp. Får väl tipsa om Harry Potter-serien också. :-)

2. Liverpool är kulturhuvudstad i Euorpa 2008. Vilken stad i världen tycker du skulle kunna sägas vara 2000:talets kulturhuvudstad?
Inte vet jag. Stockholm? Vad kännetecknar en kulturhuvudstad? Vet inte var influenserna kommer ifrån riktigt.

3. Nedräkningen till Melodifestivalen har börjat i tidningar där reportage och artiklar om Perrelli och andra länders deltagare börjat poppa upp. Kommer du att se Europafinalen? Varför/varför inte?
Ok, jag bor i UK så här skrivs inte en rad. Jag ska se den - om jag blir påmind om när den är... Det är ändå rätt kul, på flera nivåer, att följa. Så dumt att det blir skoj. Såg "Eurobeat", en musikal om fenomenet, härom veckan och det var ungefär som att se finalen... Urkul!

4. Världskulturmuseet får hård kritik: För få besökare, samlingar som inte packats upp, dåligt samarbete med andra institutioner. Världskulturmuseet i Göteborg ifrågasätts i en utredning som regeringen beställt. (Enligt DN)Har du varit på världskulturmuseet? Tycker du att argumentet för få besökare hör till som argument för ett museum? Spelar det någon roll om museum har få besökare?Vilket museum sa du?

Strippshow hos tandläkaren

Idag skulle jag få en hel mun. Trodde jag. Det visade sig att tandis inte alls tänkt täppa till hålet i tanden på vänster sida, utan istället täppa igen hålet efter tanden han drog ut på höger sida.

Det här börjar irritera mig något enormt nu. Anledningen till att jag gick till tandis till att börja med var för att jag hade ont i tanden på vänster sida - och den har han, en vecka senare, inte ens börjat med! Istället går jag nu omkring och har ont på två sidor när bedövningarna släppt. Ja, för efter utdragningen gjorde det ont i två dagar, precis som två kompisar varnade för, och nu när bedövningen börjat släppa efter igentäppningen så gör munnen ont igen. Vilket ingen sagt något om.

Och det är en annan sak som börjar gå mig på nerverna. Han säger ju inget! Förklarar inget, meddelar inget, berättar inget. Han bara sätter igång och ger sedan en ny tid för vem-vet-vad. Idag var det t ex först när jag ifrågasatte varför han förde en spruta mot höger sida av munnen som jag fick veta att han inte alls tänkt göra vänster tand utan fortsätta med höger sida. Inte ett pip yttrades om det när jag kom in, trots att jag frågade om plastfyllningar. (Vilket han inte tycker håller lika länge på en kindtand så han tänker använda 'metall', vad sjutton det nu är. Är det annorlunda mot amalgam? Och är hans åsikt verkligen sann, för jag fick plastfyllningar i hörntänder för över 10 år sedan. Någon som vet?)

Utlämnad till en maktfullkomlig tandgeneral kändes det därför tryggt att Oliver följde med in i behandlingsrummet. Även om han var mer än lovligt retsam. När jag fick sprutan så gav han mig lugnande ord i och för sig, och när de började gömma mig bakom slangar, tussar och grejer så försäkrade han mig om att det skulle gå bra, han skojade även att jag inte skulle kunna resa mig den här gången även om jag ville p.g.a. alla grejer.

När tandis började grejsa, det var då Oliver slutade vara en tillgång och blev en retsticka istället. Han började strippa! Men han stod vid fotändan så jag kunde inte se honom!
"Tadadaa, en knapp, två knappar öppna.... todedoo, en knapp till... datiratida, bröstkorgen är bar..."
"Sluta!"
"Jag slår vad om att du önskar du kunde se mig nu..."
"Men det kan jag inte, så sluta!"
[truddeluttar melodier som gör det uppenbart vad han pysslar med]
"Men sluta då!"
"Ingen skjorta på... tadaa... fin, brunbränd bröstko..."
"Oliver, sluta. Bara... sluta. Du hjälper inte direkt."
[tystnad]
"Vad vill du att jag ska göra då, sjunga?"
"Vad som helst, bara du får mig att tänka på nåt annat."
"Men va..."
"Vad du vill!!" (Tandis slipade/borrade/whatever och det var inget kul)
"Old McDonald had a farm, e i e i o...."
Det var troligen den värsta falsksången sedan X Factors födelse och invärtes frågade jag mig varför jag släpade sådant värdelöst stöd till tandis, där jag verkligen behöver en rejäl stöttepelare.

Men i ärlighetens namn så gjorde han faktiskt nytta. Stor nytta. Han fick mig helt att tänka på något annat. Och medan jag snäste och fräste åt honom (medelst tankeöverföring) så fick tandis sitt jobb gjort.

För den här gången. Jag ska tillbaka nästa vecka igen och den gången SKA han fixa hålet. För kronan som han lovat mig kunde han inte fixa förrän efter 3-4 månader.

Jag glömde fråga om det är en peng eller en huvudbonad han tänkt ge mig. För ca £2-300 så är det hur som helst bäst att den är gjord av guld.

Utan tand i York

Han tog min tand! Det tog flera timmar att fatta, men han tog den faktiskt!

Var hos tandläkaren i morse för motsvarande övertand på var sida om munnen gjorde ont. I tisdags tog han röntgenplåtar, idag bekräftade han att ena tanden har ett hål. Den andra, den som jag hade tandröta i förra året, har... början på tandröta igen. Han är rätt säker/auktoritär i sin yrkesroll och fastslog att det inte fanns någon annan utväg i det här läget än att dra ut den. Dra ut den! Han menade att det inte gick att göra rotfyllning varje gång för det skulle fortsätta komma tillbaka. Så tanden skulle ut.

Och jag fick panik.

Bedövad upp till pannan kunde jag ändå inte sitta still i stolen. Kallsvettig, tårögd och skräckslagen försökte jag liksom klättra baklänges uppför ryggstödet medan han försökte... ni vet. Han stannade upp och undrade om jag var ok, men vad ska jag säga!

Ni kanske minns förra gången jag var hos tandis, hur fantasin spelade? Det är en försvarsmekanism jag är evigt tacksam för att jag har, ska jag säga. Jag är livrädd för tandis, fullkomligt skräckslagen. Men jag försökte vara cool i väntrummet och nollställde hjärnan så att "Oliver" inte skulle dyka upp. Det gjorde han inte heller.

När jag kallsvettades i stolen och tandis knipit tag om tanden för andra gången, och jag påbörjade min klättring, så dök istället... Sharpe och Harper upp! De stod bakom tandis nere vid mina fötter och Harper lugnade och uppmuntrade mig på sin klingande irländska, ungefär samma ord som jag tror tandis yttrade: "You're doing fine, so you do. You're alright, lass." Medan Sharpe stod strax bakom och ohjälpsamt flämtade "bloody hell". Kanske inte vad jag ville höra...

Tandis avbröt än en gång och bad två sköterskor att hålla i mig! Jag var skräckslagen. Sharpe trängde sig då förbi Harper bakom tandis och erbjöd frankt; "Do you want me to do it?"

Jag har sett "Sharpe's Siege". I det avsnittet försöker han dra ut Harpers tand. Det gick inget bra. Det slutade med att Harper hellre försökte göra det själv! Så jag tankeprotesterade ett bestämt "NEJ", vilket fick Harper att nicka medhållande. Han sa att det var ett klokt beslut.

Och jag låg still, kramade armstöden hårt... och PLOPP så var tanden ute.

Och i ärlighetens namn kändes det inte direkt, bedövningen fungerade till 150%. Det var bara det att... hela upplevelsen i sig, att ha den där stålgrejen... *rysning*

Sedan var jag i chocktillstånd halva dagen; skakade, var smått upprörd och kunde inte tänka en rak tanke. Fast när jag kunde det så undrade jag om jag var helt knäpp som såg/kände närvaro av fantasifigurer varje gång jag går till tandis. Å andra sidan, utan dem så... Tack gode Whoever för att de finns!

Och nu åker jag till York över helgen. Inte direkt för att jag vill fly så långt bort som möjligt från tandis, jag ska ändå tillbaka på tisdag för att fixa hålet, men det är nog dags att ha lite kul. Även om jag saknar en tand på ena sidan munnen och har ett rätt stort hål på det andra. Jag känner mig som 85, jag kan bara äta mjuk mat. Gröt och yoghurt och så... Festligt.

Kulturfyran om Första Maj

Veckans åsiktsstund är kommen. Kulturfyran hittar ni som vanligt här.

1. En del kommer att gå med i demonstrationståg på första maj. Tyvärr är de flesta slagord som bärs på stora plakat förtryckta av kampanjer från centralt håll. Om du skulle bära ett plakat, vad skulle det stå på det? Om du fick spåna helt fritt alltså. (I Aftonbladet såg jag att moderaternas partisekreterare Schlingman också ska hålla ett Första maj-tal, så känn dig fri oavsett politiskt ståndpunk att formulera ditt plakat.)

Vi är alla kriminella!

Det finns inget "vi hederliga medborgare" och "dom skurkarna", det är en samhällssyn som tyvärr råder. Vi är allihopa. Och alla är vi mer eller mindre kriminella. Faktiskt.

2. I samband med tågen på Första maj hålls tal i mängder och en och annan artist underhåller eller eldar massorna. Finns det någon sång eller skiva som du tycker påverkat dig politiskt eller som du tycker är en bra politisk sång?
Midnight Oil, vilken skiva som helst. Den som fångade mig var "Diesel & Dust" och sedan har det rullat på.

3. Valborg firades med stor pompa och ståt utanför slottet eftersom kungen fyllde år. Kungar har väl allitd inspirerat sagoberättare. Vilken är din favoritkung i litteraturen eller sagovärlden?
Aragorn!

4. Tänk att det är två helgdagar samtidigt. Kristi Himmelsfärdsdag ska firas med gökotta ute i naturen. Naturromantik. När jag är i naturen, till exempel tar en morgonpromenad, vill jag sällan ha mp3-spelaren med mig, jag vill lyssna på fågelkvittret. Om du brukar ha med dig mp3-spelare: vid vilket tillfälle sätter du aldrig på den?
När jag är ute och vandrar. Jag lyssnar hellre på tystnaden.

Mitt knä är inte bara unikt, det är bisarrt

Jag tror att jag just kommit ur chocken...

Träffade snygge knädoktorn i torsdags, som läste högt ur specialistutlåtandet (efter magnetröntgen) och sa att jag var ett "bisarrt fall". Det var specialistens ord. Tydligen hade de aldrig sett ett knä som mitt förut så snygge knädoktorn bad mig komma tillbaka i måndags för att träffa hans chef, för snygge knädoktorn var tvungen att konferera om mitt bisarra tillstånd. Tydligen hade jag en "märklig utväxt" som hindrade knäskålen från att ligga på plats.

I måndags träffade jag chefsknädoktorn. Tydligen har mitt knä legat ur läge ända sedan det hoppade ur led första gången. Det är 14 år sedan! Knäskålen var för grund (vilket fick knät att gå ur led till att börja med), knäkulan låg ur läge och eftersom det fanns plats så hade det bildats brosk i 'tomrummet' och dessutom hade skelettet liksom växt och skapat den där märkliga utväxten. Som nu hindrar knät att alls komma på plats.

Så långt vore det ett "enkelt" ingrepp; att rensa knäskålen och försöka få kulan på plats. Men. Det var ju ett bisarrt fall, så det finns naturligtvis ett Men.

Ligament och allt annat i knät var helt utslitet. Det var så utslitet att ingen av dem (4 knäspecialister) någonsin hade sett något liknande hos någon i min ålder. Chefsknädoktorn sa att det dessutom skulle bli sämre och att jag skulle behöva en knätransplantation, men att det var svårt att säga om det skulle dröja 5, 10 eller 15 år.

De här två omständigheterna tillsammans gjorde mitt fall unikt. Och bisarrt. För nu vet de inte riktigt hur de ska göra, om det hjälper att gå in och rensa när jag ändå behöver en transplantation, vilket jag inte behöver nu men sen och... Chefsknädoktorn ville inte spekulera för mycket, han sa att han ville konferera med de andra knäspecialisterna på de andra sjukhusen i stan. För ingen hade sett den här kombinationen av skada förut.

Coolt att vara unik i och för sig. Kanske blir det operation i SECC med tusenhövdad läkarpublik, direktsänd i 148 länder! Som någon sa, kanske får jag ett syndrom uppkallad efter mig! He, he.

Fast på väg tillbaka till jobbet slog det mig. Knät har legat ur läge i 14 år.... Wow. Shit. Att inget har hänt! Och dessutom, tänk att jag under alla år vandrat i berg med knät ur led! Inte utan att jag blev lite skakig. Ni vet, man blir ju aldrig rädd förrän efteråt. Och nu förundras jag över alla de där "nära-ögat-gångerna" när jag känt knät röra sig men det stannat vid skrämselhicka. Jag har haft tur. Eller så har jag förbaskat starka benmuskler! Hur som helst har jag inte kunnat släppa tanken; mitt knä har legat ur läge superlänge!

Fortsättning följer, när jag fått brev från chefsknädoktorn och det är dags att höra vad han/de föreslår...

Celtic Park framför mina fötter

Jag gillar min nya mobil. Och jag gillar panoramainställningen på mobilkameran! Och jag gillar att Celtic spöade Rangers med 3-2 idag!! Och att jag var där!!!

Rob Roy och gratis whisky på finfest

...och jag har ätit min bröllopsefterrätt!

Men vi tar det från början.

Företaget (som vägrar ge anständig löneökning och vill att vi ska jobba som robotar och utdelar disciplinära åtgärder om vi är sjuka fler än sex (6!) dagar om året) gillar utmärkelser och galor. Vilket jag, cynisk som jag är, ser som ett hånfullt knep att dölja den ruttna personalpolitiken eftersom det 'ser ut' som om de värnar om oss... Fast det är en annan blogg. Hur som helst, i torsdags hölls en tillställning som talande nog kallades "Love2Reward". Individer, grupper och team som på ett eller annat sätt utmärkt sig de senaste tre månaderna (tillverka excelblad som byråkratiserar verksamheten ytterligare verkade vara en säker vinnare) bjöds in till en exklusiv fest på The National Piping Centre. Jag var med i gruppen som jobbade en massa övertid för att med superkort deadline sätta ihop en databas, ifall ni undrade vad jag gjort för att förtjäna en fest mitt i veckan.

I ärlighetens namn var vi lite skeptiska. Vi var på företagets julfest... Men uppklädda till tänderna (dresskoden var ju ändå 'formell') så åkte jag och två tjejkollegor dit - och blev positivt överraskade!

Pipblåsaren utanför satte stämningen och innanför dörren blev vi hälsade med ett glas champagne. Sedan ägnade vi goda 30min att försöka lista ut vilka alla snoffsiga människor var, för de där tjusiga damerna i långklänning och läckra männen i höglandsutstyrsel kunde väl ändå inte vara våra arbetskollegor! Det hela kändes så absurt att när kollegan S kom i full höglandsregalia, inklusive tartanpläd över axeln, så kunde jag och mina två tjejkollegor inte göra annat än frustande skratta "för helvete, du skojar, du ser ju ut som Rob Roy!" Det var kanske inte mottagandet han väntat...

Vid middagen blev vi ca hundra pers bordsplacerade kring tio runda bord. Vilket innebar att jag lärde känna åtta andra främlingar lite bättre. Middagen var... som kollegan C sa: "jag tar hem menyn, vi ska gifta oss snart". Förrätten var tomat och mozzarella ost med något grönt och balsamvinägrett. Varmrätten var kyckling med haggis, färskpotatis, whiskysås och grönsaker. Normalt brukar det vara haggisfylld kycklingfilé, men den här gången var filén lagd ovanpå haggisen. Det gick bra det med, och det är godare än vad ni kanske tror! Efterrätten var en höglandscranachan i en brandyflarnkorg. Och. Den. Var. Gudomlig. Cranachan är en typisk skotsk efterrätt; en mousse gjord på grädde, whisky, honung, hallon och havregryn. Den serverades i en flarnkorg med en hint av brandysmak och toppades av ett färskt hallon. Det här ska jag ha på mitt bröllop! Och alla gånger jag fyller jämnt. Varje gång jag fyller, förresten.

Efter middagen öppnade baren och bord föstes undan för att göra plats åt ceilidhdansen. Baren visade sig vara fri och det var till och med så att när krediten tog slut så gick VD:n upp och (kollegan hörde detta) la till "ytterligare £1000"! Jisses.

Glad över att bandet började med något jag kan så svingade jag mina lurviga i en Gay Gordon. Jag tillät mig också bli sedvanligt förvirrad i en Dashing White Sergeant (det verkar störtomöjligt för mig att lära mig alla turer!) men när de spelade upp till en Virginia Reel och fortsatte i samma tempo så hängde inte knät med längre. Nu gjorde inte det så mycket, för det innebar att det fanns mer tid till att avnjuta fria glas med Talisker och skratta bort en stund med kollegorna.

Jag och mina två tjejkollegor hade sagt att vi nog tänkte åka hem vid tiotiden. Innan vi visste ordet av det var det dags för sista beställningen och sedan var det midnatt... Visst hade jag lite huvudvärk dagen efter (även om den inte var lika stor som hungern - jag gjorde inte annat än åt under fredagen!) men det var lika för nästan hundra pers till. Flera kollegor och chefer som också blivit inbjudna knallade runt med Irn Bru-flaskor (vid det här laget vet ni nog att det är bästa botemedlet mot baksmälla) och pratade med små bokstäver.

Se, företaget kan ju! Så nu ska jag ta itu med något flashigt i Excel så att jag blir bjuden nästa gång också.

Kulturfyran om Film

Borde ju vara ett ämne i min smak, he, he.

1. Är det någon film som går på bio nu som lockar dig, som du vill se på bio och inte väntar tills den släpps på dvd?
Med ett Cineworld Unlimited Card så finns det ingen anledning att vänta på DVDn när man ser biofilmen, typ, gratis. (betalar £12/mån, vilket man tjänar in om man ser 2 filmer/mån. Det ser jag - minst - per vecka...) Så, nej. Har sett allt jag vill se för nu (det är bara bollywood och splatterhorror kvar), så nu väntar jag på fredagen igen då nästa leverans kommer. :-)

2. Besökarna sviker biosalongerna, bland annat på grund av fildelningen, hävdas från vissa håll. Snart kommer biografer som visar film med 3D-teknik.
Det är 3d-film och mocap som gäller i Holly­wood - och nästa år kommer den nya teknikens filmer till Sverige på allvar. Filmbranschen hoppas att bioupplevelsen ska bli så speciell att piratnedladdningen minskar.
Vad tror du? Kommer besökarna tillbaka till salongerna när filmerna visas i 3D?
3D-filmen har redan kommit till Glasgow. Beowulf och några konsertfilmer (U2 bl a) har visats. Jag har inte sett någon än. Polare som har säger att det inte är något att hänga i julgranen, men jag kommer nog testa någon gång.

Tror inte alls att fildelningen påverkar biobesöken, däremot priser, brist på 'bra dealer' (SF Unlimited Card, någon?) och val av filmer. Tror svenska biograferna måste bredda sitt utbud och köra lite driver så att "alla" går. Skillnaden mellan Stockholm och Glasgow är att i Glasgow går ALLA åldersgrupper, bokstavligt talat från 5-95 års ålder. Och fredag-lördag är visningarna oftast fulla.

3. Kärlek i kolerans tid fick bottenbetyg av SVT:s filmrecensent. Vilken film är den sämsta du sett?
The Village. Utan tvekan. Den var så urbota kass att jag blev arg! Outlaw kommer inte långt efter, fast den var ändå inte lika kass som The Village.

4. Vad gör en film dålig?
Brist på story, dåliga skådespelare, brist i logik, taskigt kameraarbete, arrogans i klippningen, brist på poäng och tanke. Faktiskt, kolla på The Village och Outlaw så kommer du förstå vad jag menar.

Varför man prenumererar

Jag köper vartenda nummer av Trail Magazine, bergsvandrartidningen som kommer ut varje månad. De ligger en viss tjusning i att skynda till affären dagen då det nya numret kommer och fingra rastlöst på den i kön till kassan, men många har ändå undrat varför jag helt enkelt inte prenumerar.

Jag ska säga er varför. Därför att det inte varit någon present som jag riktigt velat ha.

Handskar som kanske eller kanske inte är bra. Pannlampor som jag förvisso behöver men som jag gärna provar ut själv. "Innerpåsar" som förvisso är praktiska men som jag känner att jag inte riktigt behöver. Jag har väntat på den där grejen som jag verkligen vill ha; liggunderlag, underkläder gjorda av cool mesh, hatt med knottnät, tält...

Campingspis!

Jag har tittat och tittat och tittat igen. En enkel "spindelspis" som man fäster på en gastub och som man i princip kan bära med sig i fickan. Jag behöver en sådan, framförallt när jag sedan ska ut och campa. Men spisarna kommer i alla prisklasser från £15-£150 och ju mer jag läser och jämför desto mer snurrar huvudet för jag kan bara inte få grepp om ifall jag gör ett bra köp.

I förra numret av Trail fick man en Markill Peak Ignition Stove om man prenumererade för ett år. En lättviktsspindel värd £45, vilket betyder att det inte är något billigt skit. Jag kollade upp den på flera vildmarkssajter och affärer - den har fått bra betyg! En helårsprenumeration kostar £40.

Så där ja. Då fick jag £5 rabatt och en prenumeration på köpet! Eller tvärtom.

Så fort jag får den så ska jag åka upp till Loch Lomond och koka varmkorv vid strandkanten. Sedan är det bara att köpa det där snorgröna tvåmannatältet jag redan sett ut (Coleman Avior x2 för £99 som väger lätt, är lätt att sätta upp och ändå tål skotskt bergsklimat), och så ett liggunderlag, och sedan kan jag börja posta foton från solnedgångar och soluppgångar runt om i Skottland.

Jag kan knappt bärga mig! Undrar om man får ett tält med Country walking...?

Även om det är fel så är det i alla fall rättstavat

Manlig, medelålders kollega skulle skicka en brådskande begäran och ville att jag skulle läsa igenom mailet för att se om allt var med. I början av emailet skulle han förklara att "the client is looking to increase his cover...." Bara det att looking stavats med ett K istället för ett L.

Jag: "So he's kooking to increase his cover?"
Mannen läser och funderar: "Ah, of course, sorry."
Några sekunder senare läser jag igen.
Jag - skrattandes: "Now he's really cooking to increase his cover, who is he, Gordon Ramsey?"
Mannen: "What? That's the correct spelling!"
Jag biter ihop hela ansiktet av skratt. Mannen begrundar texten.
Mannen, när han insett misstaget: "Not a single word to anyone, you hear."

Bland-bergsvandring i Cononish Glen (Tyndrum)

Undrar om jag är beroende? Förra helgen kändes totalt bortslösad för att jag inte spenderade en dag ute i naturen. Jisses, jag har gått och blivit en skogsmulle! Hade jag bott i Sverige hade jag säkert gått runt i Fjällrävenjacka och planerat helgresor till Vemdalen - på sommaren! Läskigt...

Fast det kanske inte är en skogsmulle jag blivit, snarare ett bergstroll. Plupp. Jag vill ut bland bergen, varje dag, hela tiden! Om inte upp på dem så åtminstone bland dem.

Så igår åkte jag till Tyndrum och knallade rakt in i Cononish Glen. När den tog slut och Ben Lui tog vid så knallade jag tillbaka. För Ben Lui har jag redan bestigit. Ok, det var inte det direkta skälet till att jag lät bli att gå uppför, men ändå.

Dagen började med en timmes försening. Bussen kom sent till stationen, för att den fick motorstopp. Det fick den vid ett rödljus inne i stan också. Chauffören skulle få hjälp i Fort William; jag var glad om bussen höll till Tyndrum. Det gjorde den. Nästan. Precis före Tyndrum kom vi ikapp en oändlig och stillastående kö. Bussen sniglade ett tag, sedan dog den. Det var bara någon kilometer från hållplatsen, så jag klev av. Puh! (Fast hade bussen dött tidigare hade jag faktiskt en plan B för dagen också, det är tur att det finns massor med alternativ där uppe i högländerna!)

Tyndrum är bra för de har offentlig toalett, butik, mack, två restuaranger och bara två vägkorsningar, så man har allt man behöver och det är svårt att gå fel... Den ligger f ö väldigt vackert till; precis vid A82 men ändå omgiven av en massa höga toppar.

Rutten för dagen började vid tågstationen, som man går över vid en obevakad övergång, och sedan följer man en grusväg upp i skogen. Det var som om granarna lämnat luckor med vilje för då och då kunde man se ut över nejden, som genom små fönster, och se Ben More och de andra Crianlarich-bergen, med snö på toppen. Kanonfint. Fick för mig att jag var i alperna ett tag.

Efter ca en timme (mitt strostempo, ni vet) kom jag fram till Cononish glen och grusvägen som löper längs hela dalen. Vid det laget hade trafikljuden från A82 försvunnit totalt, så det var bara jag, blåsten och fåren. Jag satte mig på en moss/grässlänt för lunch och spanade in guldgruvan på Beinn Chuirn (880m, såg ut som ett rätt trevligt litet berg som jag nog kommer besöka för att få fina vyer av Munroerna runtomkring). Japp, tydligen hittade man guld i den här dalen en gång i tiden och det finns tre nedlagda gruvor som resultat. Jag kunde ju så klart inte låta bli att ge varje glittrande småsten en närmare titt...

Vattnet var lågt så floden som i vanliga fall rinner längs grusvägen och bidrar till den där romantiskt vackra bilden tricklade nu bara och såg mest ut som en skräpig stenfåra. Vid Cononish Farm kan man välja att ta grusvägen upp till Beinn Chuirns nedlagda gruva, eller fortsätta rakt fram mot Ben Oss och Ben Lui. Jag gick rakt fram.

En behållning med dagen var att jag såg, faktiskt såg, ruinerna av en gammal "Shieling", ett sommarviste. (Förr i tiden flyttade kvinnor och barn upp/ner bland bergen med får och boskap på sommaren, och bodde då i små provisoriska hus. Det var runda stenhus med ofta koniskt torvtak.) Dessa syns väldigt ofta på kartan, men när man väl står där bland bergen, med karta i hand, så syns de inte alls. Ibland har gräset växt över stenen så man anar en liten kulle, men man vet ju inte om det bara är ett veck i marken eller om det "är" något. På sluttningen till Ben Oss så såg man faktiskt stenarna som helt tydligt angav grunden till ett runt hus, med dörren mot berget! Tjoho! Tvärs över floden skulle man tydligen hitta "Sheepfolds" också, men det vet jag inte ens vad det är så jag vet inte vad jag ska titta efter...

Istället tittade jag efter ifall jag kunde se några vandrare på Ben Lui. Eller någon som ramlat ner i "gullyn". Det var ju en snubbe som ramlade ner och dog där i höstas. När jag vandrade där förra våren var den snubbe som åkte skidor nedför samma vägg... På bilderna kan ni se att toppen är tvådelad; högsta toppen är till vänster i bild. Där har jag varit.

Det blåste rätt rejält, så jag beslöt att strosa tillbaka lite tidigare än beräknat. Jag hade föreställt mig ligga någonstans i dalen och njuta av solen (klarblå himmel!) men då ville jag ju inte ha blåsten vinande om öronen.

Precis där grusvägen delar på sig och "min" väg går upp i skogen så hittade jag en solig men framförallt blåsfri och torr mosslänt. Där låg jag i två timmar och filosoferade, njöt, solade, läste, tittade på moln, fikade, sov...

När jag var tvungen så började jag gå tillbaka till byn. Det finns tre ställen att äta på; ett snabbmatsställe, en enkel bar vid ett hotell eller en pub vid samma hotell. Jag käkade på puben; Paddy's. Hamburgaren var inget att skryta om, men det var mat. Och jag satt på uteplatsen och följde solnedgången tills det var dags att ta bussen tillbaka igen.

Idag ståtar jag med en solbränna och lugna nerver. Jag har redan börjat fundera över vart jag ska ta vägen nästa helg, om vädret tillåter.

Kulturfyran om Det Bästa inom konsten

1. Vilken är den bästa bok du läst, alternativt vilken bok har varit viktigast för dig? Berätta gärna varför eller vad som gör boken bra.
Jag tänker inte ange bästa boken, utan bästa bokserien. Tyvärr pladdrar Diana Gabaldon på alldeles för mycket om smådetaljer (vilket gör böckerna onödigt långa) för att hennes Fraser-serie ska vinna, annars är det en utmärkt romantiskt historieäventyr. Istället tänker jag framhäva Bernard Cornwells Sharpe-serie. Lysande äventyrsserie i 20+ delar om en brittisk soldat under Napoleon-kriget. Böckerna är mycket väl researchade, det är en bra blandning av äventyr och humor och även om det utspelar sig under ett krig så är det i princip bara ett slag per bok, resten är historier och äventyr under soldaternas "vardag". Böckerna är så medryckande att jag oftast läser ut dem på 2-3 dagar! Ingen annan serie har någonsin fängslat mig så, eller fått mig att läsa om böckerna så fort jag avslutat.

2. Vilken film har betytt mest för dig?
Sound of Music. Det var en av de första filmerna jag såg på bio (kan för mitt liv inte minnas om det var den, Annie eller ET för jag såg alla väldigt kort inpå varandra när jag var liten) och för mig så symboliserar den Film. Jag har sett den så många gånger under mitt liv, Edelweiss var min absoluta favoritsång under mycket lång tid och den har poppat upp i alla möjliga sammanhang. Att inte nämna den i det här sammanhanget vore fel.

3. Vilken låt eller musik eller konsert, alternativit artist, har betytt mest eller mycket för dig?
Jag måste nog faktiskt säga Tomas Ledin... faktiskt... För hans sånger betydde väldigt mycket för mig under tonåren. Fast tro inte att ni kan gissa vilka sånger jag menar! En gån fyllde jag två 90min band med toppfavoritsånger - och inte en enda var någon av hans hits! "Delad strid känns lättare" har en alldeles speciell plats hos mig. Samma med "Annorlunda". Andra varma favoriter är "listen to your heart", "Something's missing", "A little love", "Eualias mamma" (ha, ha, den är kanon!), "Charlie Chaplin", "Lura gärna nån annan", "Only one", "Du och jag och sommaren", "Ensam om natten", "Just another fool". Och sedan är det en sång jag för mitt liv inte kan komma ihåg var den heter, den från någon av hans första album och går i princip ut på att huvudpersonen inser att istället för att kvista omkring runt världen så kan han sitta kvar på verandan och se när hela världen kommer förbi hans hus. Kan inte ens minnas om den är på svenska eller engelska, fast jag tror att det är engelska... Oh, två av hitsen måste jag faktiskt nämna; "Snart tystnar musiken" och "En del av mitt hjärta".

4. Vilket konstverk eller bild är viktig för dig?
Peter Grahams "Wandering Shadows" har verkligen fångat hur en bergsvandring känns, upplevs, är.

Varning för skotska pensionärer!

Det är troligen min favoritvägskylt, alla kategorier, den som varnar för farliga pensionärer. För det är väl så den ska tolkas? Precis som man varnar för älg, råddjur och fulla chaufförer (ni vet, triangeln med bilen som slirar fram och tillbaka...) så varnar man här för landets potentiellt livsfarliga gamlingar. Undrar vad de gör... Jag vet inte, jag har inte vågat utforska det närmare. När jag ser skylten vevar jag upp rutorna, låser dörrarna och blåser förbi snabbast möjligt!

Party - med ett finare ord

En halvtimme innan jag slutade kom chefens chef och sa att chefens chefs chef - högsta hönset på kontaktsidan - ville träffa mig precis när jag slutade. Hon var glad när hon sa det, men jag kunde så klart ändå inte låta bli att undra om det var trubbel eller goda nyheter.

Det visade sig att vi var en handfull coacher och seniorer som blivit kallade. Högsta hönset berättade om Reward-tabernaket nästa vecka, vilket var lika bra, för ingen av oss hade kastat två blickar på alla lappar om belöningsscheman, framgångstävlingar och gu vet vad. (Oscarsgalan, ständiga baler nere i England, "wall of fame" och annat tjafs har iofs fått oss att inse att företaget fullkomligt ääääälskar utmärkelser och flashiga fester, fast inte julfester...)

Vi hade dock så klart sett alla silverstjärneballonger som hängde öve skrivbord lite här och där både på kontaktavdelningen och administrationsavdelningen, och fick nu en förklaring till dessa mystiska utsmyckningar. Tydligen är det team och individer som vunnit utmärkelse A eller nominerats till B eller... det var nåt C också. Hur som helst, de skulle till tabernaket. Och företaget gav dem ballonger för att... förvirra oss andra som inte vet vad det handlar om? För de kan väl inte vara så patetiska att de ska tro att vi ska tänka "wow, coolt, den där personen som fått den där ballongen måste verkligen vara något extra, sån vill jag också vara"? Jag menar, det är ju ingen oscar. :-)

Högsta hönset pratade en massa:
"...enorma arbete med [webbaserad infoportal].... mycket kort deadline... övertid... sett er sitta kvar när jag gått hem långt efter normal kontorstid... VD:n gav några platser till... vill bjuda in er som mina personliga gäster... fin fest på National Piping Centre... formell klädsel.... kvinnor i... män i... ceilidh efteråt - fast det var inte min idé! ...värda... bra... bättre... bäst... [fyll i valfritt smicker och superlativer]

Vad jag och mina kvinnliga kollegor hörde:
"... champagnereception... [gratis] fin middag... män i kilt..."

Saken var klar. Trots att en manlig kollega påminde oss om att "männen" är grabbar från kontoret. Jag erkänner, vi tystnade för ett tag, men sedan beslöt vi att det inte spelade någon roll. Fritt party!

Så, på torsdag ska jag på finfest.

Men jag får ingen ballong, vad jag vet...