Singel i stan - ihop eller ensam.

Nar jag for nagra ar sedan berattade om "min lagenhet" for ett antal utlandska vanner sa mottes jag av tre reaktioner;
# de trodde att jag hade ett jattevalbetalt jobb
# de undrade varfor jag valde att bo ensam nar det ar "mycket roligare" att dela med andra
# de undrade varfor vi svenskar flyttar hemifran sa tidigt.

Forsta reaktionen var vanligast for, som jag fick lara mig, i valdigt manga andra stader i Europa sa ar hyran sa hog att man inte har rad att bo ensam, knappt i en etta. Nu bor jag i Glasgow och forstar vad de menar. En etta (om man hittar en sadan raritet) gar latt los pa 6000 kronor i manaden, sa det ar mer regel an undantag att singlar anda upp i 30-40-arsaldern delar lagenhet. Och som sagt, ettorna lyser med sin franvaro. Det finns rent praktiska skal bakom varfor tre framlingar delar en fyra, eller en trea om man bor i den dyra delen av stan sa att man tvingas hyra ut vardagsrummet ocksa. Alla i den har staden refererar till sina pojk-/flickvanner eller till sina flatmates.

Roommate, flatmate... det ar val ett tecken om nagot att det knappt finns nagon spraklig motsvarighet i svenskan. Kombo.

Sydeuropeerna forvanades dessutom over att jag bara var 21 nar jag flyttade hemifran. Bara? Jag kande mig jattesen i startgroparna! For dem ar det normalt att bo hemma tills de gifter sig eller tills de tvingas flytta p.g.a. utbildning. Mina spanska flatmates fragade forsiktigt om det var p.g.a. familjeproblem som jag flyttat sa tidigt...

Jag brukar tanka pa detta nar jag laser "deprimerande statistik" om att Sverige har "ovanligt manga singelhushall" i europeiska jamforelser. Det betyder inte att vi har fler singlar, fler ensamma manniskor - det betyder helt enkelt att singlarna till och med i Stockholm har rad och mojlighet att bo i egna lagenheter.

Fast i Stockholm borjar vi se en viss forandring av detta ocksa. Min lillebror bodde hemma langre an vad jag gjorde och flyttade sedan in med en kompis. Helt normalt i manga andra europeiska lander, men sags som nagot av en nodlosning p.g.a radande bostadsbrist av familj och vanner i Sverige. Jag far fortfarande fragan om nar jag tankt flytta fran den delade lagenheten till "nagot eget", som om min nuvarande bostadssituation skulle vara beklaglig, tillfallig och rent av marklig. Flera av mina utlandska vanner ryser vid blotta tanken pa att behova bo ensam, pa att inte ha det sociala liv man automatiskt far i en delad lagenhet.

I arlighetens namn borjar jag langta efter en egen lya, men... jobbet ar inte sa valbetalt. An sa lange for jag ta seden dit jag kommer och dela lagenhet med andra singlar.