11.11.11

Den 11/11 kl 11 varje ar halls tva tysta minuter i UK for att minnas landets krigsoffer genom tiderna. En del, som en arbetskollega till mig, minns klasskamraten som dog i Iraq forra aret. Andra, som en annan arbetskollega, minns morfar som dog under andra varldskriget.

Sedan finns det forstas dem som agnar hela helgen at att knalla fram och tillbaka under mitt fonster for att minnas protestanter som dott i Nordirland genom alla arhundraden av fajt. (Nej, jag orkar inte ens latsas vara forstaende langre, de irriterar ihjal mig, de dar oranga mupparna.)

10.58-11.00 satt vi pa jobbet och njot av att telefonlinjerna var doda. Och mindes nara, kara och landsman som ocksa var det.

En kollega fragade om vi gjorde 'detta' i Sverige ocksa och det gor vi ju inte. Jag skojade att minnet av dem som dog i kriget mot Danmark 1813-1814 (Sveriges sista krig) var lite blekt... men nar jag senare tankte efter sa tankte jag att, varfor gor vi inte det egentligen? Nagon gang emellanat borde vi kanske sanda en tanke at dem som hjalpte finnarna att fajtas mot ryssarna, for att inte tala om alla FN-soldater som ar ute och forsoker icke-fajtas i krigsharder runt om i varlden.

Jag tankte lite pa dem i tva minuter. Det kandes nastan pinsamt att inte ha nagot "konkret" krigsminne, sa som de andra verkade ha. Jag tankte pa de tre personer jag vet har haft FN-tjanst och jag tankte pa hur glad jag ar att alla tre fortfarande lever, sa att jag slipper minnas dem. Det ar ocksa nagot att minnas.

Ar det bara jag som missat det eller har Sverige en krigsminnesdag? Om inte sa tycker jag att vi borde infora det, for minnets skull.