Jag tycker allhelgonafirandet är en fin tradition. Inte bara för att det lyser upp Novembermörkret, utan för att man får en helg då det liksom är legitimt att gå omkring och tänka på sina nära och kära som inte längre finns med en fysiskt. I år fick jag för mig att åka till Skogskyrkogården och minnas. Jag tänkte att det nog lär vara fint med alla ljus på en så pass stor kyrkogård.
Så rätt jag hade. Fast det var inte bara ljus där, det var fullt av människor också. Som en kvinna halvt opassande utbrast när vi klev ur en full tunnelbanestation: "Vilken folkfest!"
Fest kanske man kan diskutera, men visst var det lite festligt med stånd som sålde glögg, bullar, korv och kaffe. Och blommor, kransar och allehanda lyktor.
Jag tänkte först köpa en lykta för varje människa som jag ville hedra. Med famnen full av lyktor insåg jag att de blir fler och fler ju äldre man blir... Jag beslöt därför att de nog inte har något emot att dela på en lykta. Jag skulle bara hitta en riktigt fin plats att ställa den på.
Vägen upp mot minneslunden kantades redan vid sextiden av lyktor. Det var kolsvart ute, men mörkret kändes ovanligt varmt - trots att man fick gå med mössa och vantar. Det var inte bara värmen från ljusen utan värmen satt liksom i atmosfären. Så mycket kärlek på en och samma plats. Visst, några ljus har säkert satts dit av pliktkänsla, men vad är det om inte en sorts kärlek? Hade de inte brytt sig ett skvatt så hade de ju faktiskt låtit bli att ens tända ett pliktskyldigt ljus. Jag tror ändå att dessa ljus var ytterst få i mångfalden.
 |
| Almhöjden |
Från minneslunden på höjden såg man rakt över till Almhöjden mitt emot. Kullen av dold i dunkel medan tusentals gravljus lös upp trädkronorna och folksamlingen underifrån. En man kommenterade att det såg ut som en scen ur Sagan om ringen. Själv tyckte jag det liknande en druid-konferens. Vackert var det i alla fall, och nästan omöjligt att fånga på bild.
 |
| Mitt ljus i varmt sällskap bland andra ljus |
Det var där uppe på Almhöjden som jag fann den perfekta platsen för mitt eget ljus. Jag tände det och satt en stund och mindes, log när jag hörde de minas röster och försökte att tänka bort folkmyllret. Det gick så där. Typ inte alls. Almhöjden är fin, men knappast stället där du finner frid en allhelgonaafton. Nästa år får det bli en annan kyrkogård. Eller så går jag dit vid midnatt istället.
1 comment:
Men folkfest är väl ganska trevligt ord. Så vill jag komma ihåg dom. Tände ljus vid minneslunden på Djurgården vid Estoniaminnetslunden. Jättevackert, jag vill komma ihåg dom med glädje för det var så de var i mitt liv. Vi gick med barnen till Etnografiska sedan för att kolla in utställningen Dias de muertos som de firar den i mexico där de sitter och har picknick hela natten vid gravarna. Me like very much.
Post a Comment