Ursäkta att jag är sen

När ska man lära sig att göra saker på en gång, innan det är för sent?

För över en månad sedan blev jag tokkär i en t-shirt från New Look. Det var en stor, glad snigel på den och under bilden stod det "what's the rush?" Med tanke på att jag kallar mig bergsvandrarsnigel och verkligen inte skyndar på under mina utflykter så tyckte jag t-shirten var perfekt! På New Look i Glasgow var den dock så poppis att de bara hade två ex kvar - i alldeles för små storlekar...

Någon vecka senare upptäckte jag att New Looks websida faktiskt levererar till Sverige för det braiga priset av £5 (blott £1.05 mer än inom UK!) så då bestämde jag mig ju tvärt för att beställa.

Fast sedan kom jag på att jag faktiskt behöver ett par jeans till och då... tog det lite tid till... och så var websidan sjukt seg så jag avvaktade någon dag till och... och så satte jag mig idag och shoppade.

Då var alla t-shirts slut!!!
Ursäkta att jag är sen.

Svärande så köpte jag jeans och en top och surfade sedan vidare. Någon timme senare kom jag på att jag borde blogga om detta - och sätta in en bild på den fina t-shirten jag missade. Ytterligare en timme senare kom jag mig faktiskt för att skriva den här bloggen.

Då var bilderna borttagna från hemsidan!!!
Ursäkta att jag är sen.

Det ska aaaaldrig hända igen. Grrr!

Vända dövörat åt kroppen

Tydligen så har jag och min kropp olika idéer om hur jag ska leva mitt liv just nu. Brukar människor lyssna på sin kropp? Jag har försökt göra det, lite mer så under senaste tiden, men ärligt talat... när den både är oresonlig och ologisk så kan jag väl för sjutton inte förväntas lyssna?!

Så när den inte vill att jag ska gå på vare sig slutspelshockey, kalas, kompisdejt eller fotbollsderby så slår jag helt enkelt dövörat till. Jag har tyvärr på nära håll upplevt vad som kan hända när människan drar sig undan både socialt umgänge och livet. Just därför är jag väldigt uppmärksam på när min instinkt säger "dra dig undan, var själv, undvik folk" - så just därför så tvingar jag mig, om jag så måste, att verkligen göra det där jag egentligen vill men kroppen fått för sig att jag inte ska göra. (förvisso hoppar jag fler saker nu, men när den t.o.m. vill att jag ska hoppa det lilla jag gör...!) Jag vill inte hamna i det mörka hål jag sett andra halka ner i. Jag vill leva. Hellre står jag då ut med skakningar, hyperventilationer och hejdlös gråt - och tar en längre återhämtning efteråt. Med betoning på lääääängre, har jag märkt, för det är helt sjukt vilken återhämtning hockeyslutspelet nu kräver!

Jag behöver mer lugn och ro än vanligt, det är både jag och kroppen överrens om. Vi ska nu bara diskutera skillnaden mellan dålig stress och bra aktivitet också.

Hockeyäventyr i fokus

Näpp, här blir inga bloggar gjorda. Inte bara p.g.a. hockeyn i och för sig, men på något vänster har det inte riktigt funnits möjlighet att sitta ner och knåpa. Skottlandshelgen är "under produktion". Men inläggen lär inte bli avslutade idag heller, för först ska jag på 2-årskalas och sedan blåser jag ut till syrran på rekordtid för att följa DIF i 2:a finalmatchen mot HV71.

Devisen från första finalmatchen i Hovet, när vi vann med 4-3, står sig även idag!
Cred: Jimmy Peterson. Se fler bilder från matchen på Järnkaminernas sida.

Och hockeyn lär stå i fokus ett tag till. I bästa fall bara tills på onsdag (fyra raka!), i värsta fall till nästa måndag. KÄMPA DIF!

Genuint lycklig människa

Tills jag funnit tid att skriva klart blogginläggen om påskhelgen så delar jag med mig av ansiktsuttrycket hos en människa som just kommit Hem. Så här ser en genuint lycklig människa ut:
Ett ögonblick att minnas under regniga dagar.

Hembesök i Skottland del 1 - reseäventyret

Ja, vad ska jag kalla det för då? Har man två hem så har man. I påskas åkte jag hem till Skottland och hälsade på. Men var faktiskt glad att sedan åka hem till mysiga lägenheten, superroliga jobbet och mina kompisar igen. :-)

Hur som helst. Äventyret började ju direkt, eftersom Ryanair numera inte flyger till Prestwick utan till Edinburgh. Förutom nostalgiska skäl så kan jag faktiskt inte komma på någon enda nackdel med det. Flygtiderna är mer humana, förbindelserna både mellan flygplatsen-Edinburgh och Edinburgh-Glasgow är mer täta och flygplatsen är större. En nackdel är i och för sig att Citylink (busslinje som förbinder Edinburgh-Glasgow) inte stannar vid terminalen utan på "stora vägen", vilket det tar ca 30 min att gå ut till... Därför kan man lika gärna betala £3.50 och ta flygbussen mot Edinburgh city. Flygbussen går var 10 min och resan till stan tar 30 min, men ska man till Glasgow kan man t ex hoppa av vid Marriott hotell eller Haymarket och där genskjuta Citylinkbussen tvärs över gatan.

Jag hade dock ingen större brådska så jag tog bussen ända in till Waverley station. Se där, så fick jag mig en dos av Edinburgh Castle också! Lika mäktigt, mystiskt, mytiskt och fantasieggande som vanligt. Tåget till Glasgow kostade £10.70 och bussen £6.30. Ärligt talat, det skiljer bara 15 min i restid, så med ipodden i öronen så dunkade jag buss Hem.

Människor har frågat hur det kändes att komma tillbaka. Sanningen är... förutom en märklig känsla när jag fick påminna mig själv om att inte ta taxi till Dennistoun så kändes det... precis som vanligt. Som om jag aldrig lämnat. Helt naturligt stegade jag genom stan till Eurohostel vid river Clyde. Mina gator, mina kvarter, mina skumt upplysta genvägar förbi strippklubbar...

Det här var en intensiv snabbvisit, varför jag tackade nej till alla erbjudanden om att sova gratis i diverse förorter. Eurohostel är billigt (£18/natt för ett 4-bäddsrum, billigare i större salar), frukost ingår och det ligger Bang mitt i city. Perfekt om man - likt en effektiv svensk - planerat varenda minut.

Trött och medveten om att Shoppingracet skulle börja kl 9 morgonen efter så ramlade jag direkt i säng. Det kändes lite dumt, faktiskt, för jag var jättesugen på att gå ut och möta upp med några bekanta som var ute och partade. Men ärligt, tanten pallar inte sen kväll och intensiv shopping. Dessutom hade jag bara rest i utslitna jeans och sunkig tröja med fettfläck. Kläder som jag kunde slänga innan hemresan (= mindre packning = mer plats för shopping) och definitivt inte var lämpade ens för Weatherspoon. Drinkarna fick därför vänta till "nästa gång". Jag somnade som en stock.

Och vaknade som i en osannolik dröm av att ljuset var tänt och en butchig ned-kvinna brölade:
"Det är en för många som sover i det här rummet. Kan jag ta era namn, tack."
Fast det var fasen varken 'tack' eller 'förlåt att jag stör' i rösten. Eftersom jag checkade in bara några timmar tidigare kunde jag fortsätta tryna medan de andra uppgav sina namn. Det visade sig att en tjej inte var uppskriven på nån lista. Ned-kvinnan blev nöjd till slut, släckte och tjoade utåt korridoren åt någon Fabio att allt var ok. Hon väckte säkert resten av korridoren med det tjoandet. Dörren stängdes, jag menar slogs igen, utan det minsta "förlåt att jag störde".

Först då vaknade jag till. Vad fasen... raidar de rummen om nätterna?! Har de CCTV i taket? Tyngdsensorer i madrassen? Eller knallar de helt enkelt runt varje natt och kollar vilka som sover var?! VAFAN! Nu vaknade jag förvisso ingen annan natt, så kanske var det bara en fredagnattgrej, men... helt plötlsligt kändes det rätt olustigt, faktiskt. Tur att jag de övriga nätterna skulle vara för däckad för att tänka på saken.

Namnbyte

Namnet "Vad är det för skillnad mellan haggis och pölsa?" hade egentligen en större mening när jag bodde i Skottland. Nu när jag är tillbaka i Sverige så funkar inte riktigt namn och bloggbeskrivning. Tyckte jag.

Men var man än är, hur livet än ter sig, så är det ändå ett äventyr. Även tillfällen som de senaste månaderna, då äventyret varit passivt, är en upplevelse.

Därav namnbytet. Jag tror att det lämpar sig bättre för denna "kaosblogg" (som jag en gång benämnde den). Här tas ju allt upp huller och buller och utan uttalad röd tråd. Men oavsett om det gäller utflykter, jobbyte eller förvirrade tankar så syftar det på samma sak - att livet är ett äventyr.

Välkomna med på resan!

Glad Påsk

Is i magen, andan i halsen och väskan packad till 1/3. Nu är i alla fall jag redo för påskäventyret!

Jag var tvungen att ta med ett par extraskor för vandringen, vilket adderat lite onödig tyngd. Å andra sidan tänker jag ha på mig kläder som jag även kan slänga ifall packningen blir för stor efter shoppingen. Jag visste väl att de där utnötta jeansen och tröjan med den otvättbara fettfläcken skulle komma till användning en dag!

Glad Påsk!