Aven gamla namn ar en gang nya

Nar gruppledaren pa rugbyn i sondags skulle gora sin vanliga inventering och skriva upp namn och jacknummer pa oss stewards sa fnissade halften av killarna. De har en marklig humor och ser alltid fram emot nar jag ska uppge mitt namn...

Carina funkar, sa lange man sager att det stavas som Toyotan och inte som en senorita. Efternamnet finns det inget smidigt satt att komma runt.
D-J-A-E-R-V.
Och gruppledarens ogon ser ut som tefat.
"An old Scottish name." skojar han.
"A new Scottish name." svarar jag.

Och jag far en marklig utomkroppslig upplevelse nar jag hor mig sjalv saga det. Tusen tankar flimrar genom hjarnan. Jag ser framfor mig sma barn, mina barn, lite storre barn och vuxna barn, med egna barn.

Det ar sa har det borjar. Nagon far for sig att lamna sitt land och flytta till ett annat. De har ett konstigt namn ingen varken kan stava eller uttala. De far barn. Barnen har ett konstigt namn for foraldrarna ar fran ett annat land. Barnen far egna barn som far egna barn som far... och en dag om manga, manga ar kommer en kille eller tjej uppge sitt namn och gruppledaren kommer nicka;
"Djaerv. An old Scottish name."

Coolt.