Kul i Jul

De nya sakerhetsreglerna inom flygindustrin ar ett tandlost skamt, men nar det ar som det ar galler det att finna sina egna losningar. Jag har annu inte lanserat min nya affarside om att salja drycker i 1dl-forpackningar pa flygplatserna, sa plan B sattes i verket och jag bunkrade upp med clementiner. (Det ar val bara en tidsfraga innan de inser att man kan spruta in explosiv vatska i dem ocksa, men till dess...)

Ifjol fick man checka in smallkarameller, i ar fick man inte ta med dem alls. Foljdaktigen agnade jag 30 minuter kvallen fore at att pilla ut small-remsan och darmed forvandla smallkaramellerna till en rulle papper med en leksak i. Vuxenforpackningarna lovade mer "nyttiga" foremal, men jag fick ett slags spiral med en ring, vilken jag forvantades utfora trollkonster med, sa... jag vet inte.

"Nar jag klev ur flygplanet slog kylan emot mig som en vagg." Eller hur var det nu det brukade sta i reseberattelserna? Jag var i vart fall inte forberedd pa att det utomhus var ungefar lika kallt som inne i var lagenhet och skickade darfor en tacksam tanke at Mia som radde mig att inte ta bort fleecefodret ur jackan, vilket jag var pa vag att gora nar jag svettades som varst i Glasgow. A andra sidan var jag heller inte beredd pa hur varmt det ar inne i svenska hus. Det forsta jag gjorde nar jag kom ut till mina foraldrars stuga var att sla av elementet i mitt sovrum... Jag vet, men det ar tydligt att man vanjer sig vid allt!

A andra sidan tog det val ungefar fem minuter att vanja sig vid oppna brasor och att kunna knalla runt utan tofflor. Sedan njot jag av juleljusen, tomtarna, den riktiga granen(!), glogglukten och familjens hemtrevliga roster. Jag har gatt runt med julstamning hela December, men det ar nagot ytterligare som tillkommer nar man befinner sig under samma tak som sin familj. Ett lugn, tror jag. Julefriden.

Jag var i Sverige i 5 dagar, men det kandes naturligtvis som fem timmar innan det var dags att aka hem igen. Hjartat var uppladdat med karlek och kraft av att ha traffat familj och vanner som jag inte sett pa alldeles for lang tid (all tid ar for lang tid i och for sig...) och resvaskan var fylld med souvenirer. (Ja, oboy, smagodis och mineralvatten...)

Sista etappen blev riktigt spannande. Planet var bara 15 minuter forsenat, men nar vi kom till Prestwick var det 2-3 plan som skulle knalla igenom passkontrollen samtidigt. Kon borjade sa tidigt att vi knappt hade kommit in pa flygterminalen ordentligt innan det tog stopp. Och an en gang forundrades jag over brittisk osmidighet och brist pa organisation. Pa Skavsta sitter 4 passkontrollanter och ibland kanns koerna anda langa. Pa Prestwick finns oftast 2. Nu, med nastan 3 plan att klara av vid elvatiden pa natten sa jobbade... EN passgubbe! En. Uno. 1!

Halften av resvaskorna lag pa golvet och halften pa rullbandet och vantade pa oss och efter en sprangmarsch som skulle gora systrarna Kallur avundsjuka lyckades jag och mina vanner komma med bussen till Glasgow. Fattas bara att vi hade fatt spendera natten ute i obygden.

Naval, efter en kul jul och en spannande hemresa - nu ar det dags att ladda infor ett very gay Hogmanay!