Rost men ingen X Factor.

Leona vann, saklart, precis som alla vantat. Men jag holl tummen for Ray. Jag gillade lillkillen med swingsoundet. Kandes lite som en ung Frank Sinatra och det kan vi val inte pasta att det vimlar av idag. Vi har redan en Mariah Carey, en Celine Dion och en Christina Aguilera, sa vad har Leona att tillfora varldsscenen? En underbar rost, javisst, men hon ar knappast originell. Skulle anda inte forvana mig om Leona Williams snart star i skivbutiken i Sverige ocksa.

Men varfor skriver jag om detta, ni har ju inte sett X Factor i alla fall.

Jag gillade aldrig Fame Factory och svenska juryn i Idol var en dalig buskiskopia av hur programmakarna trodde att Simon Cowell & Co ar. Inget slar originalet dock. Jag, som aldrig ens sett klart forsta avsnittet av dylika program, har nu foljt X Factor fran borjan till slut - jag ar fast. Det ar skitkul!!! Simon Cowell, Sharon Osborne och Louis Walsh ger en underhallande show - utan att vara mobbingselaka. Snarare ar det val sa att McDonald's Brothers (brodrapar fran Skottland som ar sota men ungefar lika bra som de brollopssangare de troligen kommer fortsatta vara) blivit kult i och med Simons idoga sagningar. Skulle inte forvana mig om de gor succe pa T in The Park i sommar. Faktiskt!

De sjunger sakert Storbritanniens bidrag i melodifestivalen nasta ar ocksa. He, he.