Det är inte rättvist med hämnd: Sexdom mot tioåring.

Jag skulle kunna länka till nyheten, men jag vill av principiella skäl inte publicera namn och bild på den dömde. Storyn går ändå att hitta på alla större brittiska nyhetssajter, så jag nöjer mig med att förklara situationen kortfattat här;

Igår dömdes en 43-årig skotsk man till två års villkorlig dom för sexuellt ofredande. Han utförde brotten under fem års tid. Offren var åtta respektive nio år när övergreppen startade. Mannen var... tio år gammal.

Mannen är idag gift med två barn och har aldrig förekommit i några som helst polisiära register. Historien uppdagades för att kvinnorna av en slump upptäckte att de haft samma erfarenhet med samma pojke. Domen blev mild för att lång tid förflutit sedan brotten och för att han var under sexton på den tiden och det därmed idag inte gick att fastställa mannens mentala tillstånd / uppsåt vid tiden för övergreppen. Eftersom två vittnesberättelser utgör styrkt bevis i skotsk rätt så var kvinnornas berättelser tillräckliga för fällande dom. Mannen är nu placerad på Storbritanniens Sexualförbrytarlista.

Ena kvinnan kommenterar domen med att säga att hon är chockad, att domen är ett hån och att hon 'till sista andetaget' kommer jobba för att rättvisa skipas.

Nej, säger jag, det är inte rättvisa kvinnan är ute efter. Det är hämnd.

Jag anser att det här är ett utmärkt exempel på varför vi bör ha preskriptionstider och det ger underlag till intressanta rättsfilosofiska och kriminologiska diskussioner.

En tioåring är straffmyndig i Skottland (straffmyndighetsåldern är åtta år), varför detta kan avhandlas i domstol. Jag anser att hela processen är ett skämt. Mannen var ett barn när det inträffade. Han har inte gjort något som helst väsen av sig sedan dess. Vad är den allmänpreventiva, för att inte tala om individualpreventiva, tanken bakom att döma någon nästan trettio år efter att brottet begåtts - när han var ett barn när det inträffade!

Det är ju inte som om det kommer avskräcka andra tioåringar. Eller förhindra mannen att fortsätta det han... eh... inte fortsatt med.

Jag förstår att kvinnorna har haft det svårt både under tiden övergreppen skedde och med att bearbeta och leva med det efteråt. Men ibland får man faktiskt leva med att det inte går att få någon rättskipning. Någonstans måste man dra en gräns. Alla har vi våra ryggsäckar, shit happens och allt det där. Deal with it!

Att registrera mannen som sexförbrytare idag - det är ett hån.
Hämnd är inte detsamma som rättvisa.