Därför är sport sport och inte underhållning

... för underhållning ska vara, just det, underhållande. Och vad är det för underhållande med att stå inklämd i konstig vinkel i en knökfull trappa på en pub och ändå bara kunna se halva tv:n. Och vad är det för kul när man laddar och hejar och så missar McFaddenjäveln öppet mål!

Och hur underhållande är det när man är "i princip klara" ända sedan EM-kvalet började men fortfarande inte har visat styrka och spelat till sig platsen och sedan torskar mitt i natten!

Nej, det var varken underhållande att se - halva dårå - Skottlandsmatchen eller följa Sverigematchen på nätet. Det var ren sport. Det gick inte alls som man ville.

Köade för att få komma in på Waxy O'Connors och se Skottland-Italien. 1,5 timme före avspark var det kö till så gott som vartenda ställe med tv-apparat. "Historiens viktigaste match" visades nämligen på Sky Sport, en kabelkanal... Waxy O'Connors är en jättestor och urmysig pub - men den är kass när det gäller sportevent. Taket är lågt i de flesta rummen (har sisådär åtta-nio rum/avdelningar fördelade på tre-fyra nivåer) och totalt finns kanske FYRA tvskärmar! Vilket innebar att hälften inte såg ett smack och hälften trängdes som packade sillar och var glada om de kunde skymta en glimt då och då mellan alla huvuden, vrång och vrår. Som sagt, själv stod jag i konstig vinkel i en trappa och såg halva duken, vilket ändå måste räknas som toppensikt under omständigheterna.

Matchen blåstes igång och - Italien gjorde mål. Herregud, vi hade ju inte ens sjungt klart "Loch Lomond"! Sedan tuggades världens sömnpiller där framme på duken. Till slut, någon gång i andra halvlek, vände sig en man om och frågade mig med menande nick mot duken: "Kollar du fortfarande på det där?" Jag hann precis nicka - så gjorde Skottland 1-1! Stället exploderade och det var lögn att höra sig själv tänka de följande minuterna. Men trots att vi och ett kokande Hampden stöttade bäst alla kunde så gick det inte vägen.

Visst hade skottarna skäl att deppa ihop, drömmen om EM var definitivt över. Men jag tror inte de vet vad deppa betyder. I vanlig ordning blev det tyst i trettio sekunder. I ytterligare trettio hängde man med huvudena. Sedan applåderade man spelarnas kämpainsats under kvalet och sedan fortsatte partyt som vanligt. När jag väntade på bussen hem trodde jag nästan för en sekund att jag missförstått resultatet, för folk gick runt invirade i skotska flaggor, bar allsköns pryttel såsom hattar och tutor och sjöng Flower of Scotland och kampsånger för fulla halsar.

Själv hade jag bara huvudvärk. Och den blev ju inte bättre framåt midnatt när jag med ett stön kunde konstatera att Sveriges självklara plats fortfarande inte säkrats. Sport är ångest och vånda, det är inte det minsta underhållande.