Vissa saker tar tid att vanja sig vid. Som t ex att ga fran standig underbemanning pa fotbollsmatcherna till att befinna sig i en "reservgrupp", en av fyra grupper a 8-10 pers och en gruppledare vars enda syfte ar att sta pa ett visst stalle pa arenan och vanta pa att behovas. Vilken sakerhetschef som helst i Sverige skulle fa lyckotarar i ogonen om han hade det mannskapet.
Men de 2 timmarna fore matchstart har aldrig kants langre, i de andra grupperna gor du atminstone nagot! Gruppen kanner inte varanda tillrackligt val for oavbrutet smaprat, sa mellan historierna behovde vi aktivera oss.
Vi radade upp oss i langdordning.
Vi drog igenom tva olika namnlekar.
Vi gissade alder pa publiken.
Och det ulitmata;
Vi stallde oss i nummerordning.
Det var da den operativa chefen valde att komma runt hornet. Gruppchefen hade sitt manskap i givakt. I nummerordning. Den operativa chefen gapade, sedan torkade han bort en fikitiv tar ur ogonvran, sedan lovade han gruppchefen en fet bonus. Den dag de inforde det.
Jag var pa fotbollshumor och det humoret sjonk i takt med att jag insag att jag nog inte skulle fa se mer an det dar hornet av korridoren. Da blev vi forflyttade till avsparrningen mellan Dundees supportrar och ovriga stadion. Jag satt pa en stol sa dar langt ner pa laktaren att man kanner bade gras- och svettdoft, och medan jag sakta vred huvudet mellan de bada sektionerna stal jag blickar av matchen.
Det var en bra match. Celtic ledde med 3-1, det var inte langt kvar och jag tankte pa hur mycket jag alskar den har sporten.
Da gjorde Dundee 3-2. Sedan vete sjutton vad som hande, men tva oranga gubbar promenerade forbi var malvakt och sa stod det 3-3. Jag hatar att forlora med 3-3!
Efter matchen, under samlingen pa laktaren, kom karleken tillbaka. Tre smakillar och pappan till en av dem (en Celticspelare) lattjade runt i malomradet. Vi hejade nar ena lillkillen dribblade bort den andre, vi buade nar Celticspelaren brot anfallet och vi appladerade nar den tredje lillkillen gjorde mal. Smakillarna gjorde manga mal och for varje mal gjorde de nya malgester. Garna alla tre samtidigt, aven han som agerade malvakt. Da ville jag ocksa ut och spela fotboll. Jag alskar fanimig den sporten! Trots att man ibland forlorar med 3-3.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment