Det hander minst en gang varje dag. Mannen/frun ringer upp och vill avsluta den gemensamma livforsakringen och/eller inkassera den gemensamma fondbesparingen.
"Da skickar jag ut ett formular som ni bara fyller i och sa skriver ni bada under..."
Det ar da det hander. 45-aringen i luren byts, oavsett kon, hastigt ut mot en gapig 6-aring med falsettrost.
"Det kommer inte handa! Vi talar inte med varandra. Han/hon kommer aldrig ga med pa att skriva under nagot."
Osv. Osv. Osv.
Det ar bara att ta ett djupt andetag och bestalla in en kopp te. Det har samtalet kommer ta 15 minuter. Antingen tar det 15 minuter for mig att forklara att det har ar enda sattet det kan goras pa sa de far vackert komma pa en losning. Eller sa tar det 15 minuter for kunden att gasta av sig, spy galla over ex-partnern och slutligen krava att tala med managern for det ar horribelt att han/hon ensam inte ska kunna avsluta ett gemensamt konto och fa hela investeringen insatt pa sitt eget, privata konto.
Egentligen vill man ju bara frasa:
"Vax upp for fan! Ta hjalp av en advokat eller vad som helst, men du far fan i mig tala med exet en sista gang om du ska fa nagra pengar."
Men det gor man inte. Istallet lindar och lirkar man som nan jakla nanna som forsoker truga i lillungen hostmedicin.
Jag ska aldrig gifta mig. Och gor jag det ska jag gifta mig med en vuxen man.
31 January 2006
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment