Jag ar handikappad. Laptopen morknade i mandags - bara nagon timme efter att jag basunerat ut att jag - moi - kopt mitt livs forsta sot-slisk-romantiska film (pa REA naturligtvis, jag ar inte helt forbytt), men nu vete hakon nar jag kan gora min sotsliskdebut.
Efter mycket sokande (tack och lov for internet!) och efter att ha engagerat halva kontoret sa har jag nu luskat ut att det ar "backlighten" det ar fel pa. Ljuset i skarmen. Typ det enda man inte kan fixa sjalv utan maste lamna in till en (dyr) expert.
Jag har inte rad att lamna in nagon dator.
Jag kan inte vara utan laptopen!
Jag har problem.
Dessutom har jag fatt en himla massa fritid. Dotid. Nar jag inte kan rycka at mig en halvtimme vid internetdatorn sa traskar jag runt planlost och vantar pa att fa ga och sova. Det ar orovackande. Har datorn varit sa central i mitt liv?
Det har den nog. Jag kollar pa film, skriver, spelar spel, fixar med foton, gor projekt, skissar pa uppsats, kollar pa nagot avsnitt pa nagon serie jag har pa DVD, lyssnar pa musik... Jag skulle vilja pasta att datorn ar den viktigaste agodelen, mojligen jamstallt mobilen.
Shit.
Kris anno 2006.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment