Vila i frid - pa fotbollsplanen och i Hartsons strumpor.

I halvtid i lordags hande det igen, det som chockade mig pa min forsta arbetsdag som publikvard har i Skottland. En man kom fram till staketet mellan laktaren och innerplan och strodde ut en pase aska. Jag hoppade till inombords men mina kollegor blinkade inte ens, det verkade helt naturligt for dem. Den har gangen var det mannens systerson, en hangiven Celtic-supporter, som gatt bort och bett att fa sin aska strodd pa Celtic Park.

Jag kunde inte ta ogonen ifran den gra hogen som lag utspridd mellan mig och min kollega. En vindpust kom och lite aska flog in pa fotbollsplanen. Om igen undrade jag om det inte vore vardigare att be att fa komma in en spelledig dag och stro askan over graset. Men det kanske finns en poang i att fa den strodd mitt under en match, da nar hela stallet sjuder av liv och, ja, den avlidne liksom lever med i det.

Och visst fick han vara delaktig. I andra halvlek gjorde John Hartson en glidtackling mot en Kilmarnockspelare just dar askan flugit in pa planen. Narmare spelets centrum kunde val killen knappast komma an i John Hartsons strumpor.