Det var en stor dag for invanarna i lilla Peterhead igar. Deras div 2-gang hade lottats mot Glasgow Rangers i Skotska Cupen. Typ hela byn kom ner till Glasgow igar. Harliga 2600 pers sjong sig varma, trots att laget (naturligtvis) blev utskapade med 0-5.
Peterhead ligger sa langt upp att det har nog var arets solsemester for dem. Det lustigaste, i mina oron, var att hora mina Glasgow-kollegor saga att vi nog maste anvanda teckensprak ("det ar bara att titta pa dem och se glada ut") for att Peterhead-borna skulle ha en obegriplig dialekt. Mina grotmumlande Glasgow-kollegor som svaljer bade konsonanter och halva ord sa detta. Att det ar svart att forsta folk fran Aberdeen och stort omojligt att forsta dem norr om Aberdeen. Jag bara log. For ibland kan jag bara titta pa dem och se glad ut.
I Sverige klassificerar stadslagen ovriga lag som antingen "bonner" eller "skoterraggare" (och "sillstrypare" om de kommer ifran Goteborg). Har ar alla utanfor Glasgow "sheepshaggers". Fast vi kom fram till att Peterhead ar en fiskeby, sade de ar troligen "troutshaggers", vilket skulle antyda storleken pa deras, ehrm, ja, ocksa...
De anger brandsakerhet som skal, men jag har alltid forundrats over att det inte finns nagra nat bakom malen. Publiken sitter ett par meter ifran planen nar spelarna drar pa sina harda kanoner. Tank om de missar. Nu verkar spelarna forvanansvart pricksakra, de i hogsta ligan vill saga. Under uppvarmningen igar fick publiken i det narmaste kasta sig ner mellan bankraderna nar Peterhead-spelarna prickade allt. Utom malet. Till slut prickades en kvinna rakt i nyllet. Jag stod bara nagon meter ifran sa jag och en kollega tittade till henne direkt. Da kom nasta kanon rakt i huvudet pa nasta person. De kanske skulle overvaga nat i alla fall. Atminstone under Skotska Cupen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment