Fredagsfyran om Nyår

1) Hur ska du fira nyårsafton - om alls?
Vi ar 5 pers som ska borja med en fest hemma hos mig och sedan roja jarnet tillsammans med ca 25000 pa George Square har i Glasgow. Rocka till The Fratellis (da-dadeda-da-da-da-dadeda...!!!) svanga vara lurviga under ceilidhn, fa huvudvark at pipblasarna, bota huvudvarken med god dryck... och parta!

2) Brukar du avlägga nyårslöften, och i så fall: Brukar du hålla dem?
Det slutade jag med for lange sedan, det funkar inte.

3) Är fyrverkerier ett måste på nyårsafton?
JA!

4) Smällare är numera förbjudna i Sverige, men det smäller ändå ganska mycket. Bör alla former av smällare förbjudas med hänsyn till våra husdjur, eller finns det andra lösningar?
Med hansyn till vara husdjur? Nu far ni val ge er. Husdjursagarna far val hitta nagon egen losning. Sjalv tycker jag det ar fanigt att smallarna ar forbjudna. Herregud, vi lindar ju in hela samhallet i bomull! Kinasmallare, ett-ores, tva-ores, ryssar - kom tillbaka, jag saknar er! Och jag undrar om jag inte skulle kunna fa en kaffeburk att flyga annu hogre nu an nar jag var 12 ar...

Kul i Jul

De nya sakerhetsreglerna inom flygindustrin ar ett tandlost skamt, men nar det ar som det ar galler det att finna sina egna losningar. Jag har annu inte lanserat min nya affarside om att salja drycker i 1dl-forpackningar pa flygplatserna, sa plan B sattes i verket och jag bunkrade upp med clementiner. (Det ar val bara en tidsfraga innan de inser att man kan spruta in explosiv vatska i dem ocksa, men till dess...)

Ifjol fick man checka in smallkarameller, i ar fick man inte ta med dem alls. Foljdaktigen agnade jag 30 minuter kvallen fore at att pilla ut small-remsan och darmed forvandla smallkaramellerna till en rulle papper med en leksak i. Vuxenforpackningarna lovade mer "nyttiga" foremal, men jag fick ett slags spiral med en ring, vilken jag forvantades utfora trollkonster med, sa... jag vet inte.

"Nar jag klev ur flygplanet slog kylan emot mig som en vagg." Eller hur var det nu det brukade sta i reseberattelserna? Jag var i vart fall inte forberedd pa att det utomhus var ungefar lika kallt som inne i var lagenhet och skickade darfor en tacksam tanke at Mia som radde mig att inte ta bort fleecefodret ur jackan, vilket jag var pa vag att gora nar jag svettades som varst i Glasgow. A andra sidan var jag heller inte beredd pa hur varmt det ar inne i svenska hus. Det forsta jag gjorde nar jag kom ut till mina foraldrars stuga var att sla av elementet i mitt sovrum... Jag vet, men det ar tydligt att man vanjer sig vid allt!

A andra sidan tog det val ungefar fem minuter att vanja sig vid oppna brasor och att kunna knalla runt utan tofflor. Sedan njot jag av juleljusen, tomtarna, den riktiga granen(!), glogglukten och familjens hemtrevliga roster. Jag har gatt runt med julstamning hela December, men det ar nagot ytterligare som tillkommer nar man befinner sig under samma tak som sin familj. Ett lugn, tror jag. Julefriden.

Jag var i Sverige i 5 dagar, men det kandes naturligtvis som fem timmar innan det var dags att aka hem igen. Hjartat var uppladdat med karlek och kraft av att ha traffat familj och vanner som jag inte sett pa alldeles for lang tid (all tid ar for lang tid i och for sig...) och resvaskan var fylld med souvenirer. (Ja, oboy, smagodis och mineralvatten...)

Sista etappen blev riktigt spannande. Planet var bara 15 minuter forsenat, men nar vi kom till Prestwick var det 2-3 plan som skulle knalla igenom passkontrollen samtidigt. Kon borjade sa tidigt att vi knappt hade kommit in pa flygterminalen ordentligt innan det tog stopp. Och an en gang forundrades jag over brittisk osmidighet och brist pa organisation. Pa Skavsta sitter 4 passkontrollanter och ibland kanns koerna anda langa. Pa Prestwick finns oftast 2. Nu, med nastan 3 plan att klara av vid elvatiden pa natten sa jobbade... EN passgubbe! En. Uno. 1!

Halften av resvaskorna lag pa golvet och halften pa rullbandet och vantade pa oss och efter en sprangmarsch som skulle gora systrarna Kallur avundsjuka lyckades jag och mina vanner komma med bussen till Glasgow. Fattas bara att vi hade fatt spendera natten ute i obygden.

Naval, efter en kul jul och en spannande hemresa - nu ar det dags att ladda infor ett very gay Hogmanay!

Kollektiv baksmalla - ett bra betyg at foretagets julfest.

Det finns bara en nackdel med foretagets julfest. Man maste ga till jobbet dagen efter.

Foretaget hade hyrt hela Arta, ett stalle i tre vaningar, massor av rum och en helt otroligt mysig atmosfar. Tank dig att du kommer in i ett stenslott med medelhavsinriktning, marmorstatyer, vaxter, murriga malningar och en blandning av rokkoko-mobler och utemobler fran nagon italiensk piazza. Jag skulle definitivt vilja ga tillbaka nagon gang, men troligen bara for en drink. Stallet ar modell jattedyr, fast det ar klart, skulle man bli bjuden...

Naval, foretagets runt tva tusen anstallda fyllde upp stallet och efter ett... intressant... julbord bestaende av kycklingklubbor, varrullar, potatisklyftor, fiskkakor, nagon rokt fisk och typ prinskorv sa spenderades de fem fribiljetterna i baren (Morgan Spice & Coke varvat med Southern Comfort far vem som helst pa humor!) och sedan rockade vi jarnet. Den kvinnliga chefen (ca 40 ar) fick bade mig och min 18-ariga skrivbordsgranne att kanna oss helt chanslosa vad gallde dansrorelser och energi, och den manliga chefen (36 ar) bade sag ut och rockade som en 16-aring speedad pa RedBull. Nar hogsta chefen (elegant kvinna som latt kan passera for kunglighet i vilket kungahus som helst) headbangade till rockbandet som lirade Oasis-covers - da gav vi vanligt dodliga upp. Vi har helt klart undervarderat hela chefsstaben. Respekt!

Jag kande mig som en partypooper nar jag redan vid halv tolv till min egen forvaning var klok nog att inse att jag faktiskt skulle upp dagen efter. Man ska ju sluta nar man ligger pa topp sa det var nog ratt att jag begav mig hemat nar jag kande att de dar drinkarna fick huvudet att snurra utan att jag gjorde det...

... och inte slutade det snurra efter sju timmar i rygglage. Jag tog in en burk pepparkakor till jobbet men bad folk att tugga tyst. Den manliga chefen varvade kaffe med huvudvarkstabletter, den kvinnliga chefen hade en hel liter IrnBru for sig sjalv (som alla skottar vet ar IrnBru basta botemedlet mot baksmalla) och sjalv tillhorde jag skaran som gick in for DunderKuren och halsade IrnBru 32 (tank IrnBru med RedBull-egenskaper). Japp, funkade precis sa bra som jag trodde, sa vid elvatiden borjade jag faktiskt kunna hjalpa kunderna ocksa, inte bara svara i telefon...

Som tur ar har folk viktigare saker an livforsakringar att tanka pa i juletid sa pa eftermiddagen kunde vi roa oss med icke mindre an tva olika fragesporter. Vem sjong "The power of love" och "vad hette hunden i Fragglarna" - det var tufft nog for vara hjarnor.

Det ar nog tur att det ar ett ar kvar till nasta julfest.

Varfor foddes inte Jesus i Glasgow?

Lasarbrev i Metro dag 1:
"Orsaken till att Jesus inte foddes i Glasgow var for att man inte kunde hitta tre vise man och en oskuld."

Lasarbrev i Metro foljande dag:
"Ang inlagget igar. Som alla vet kom de tre vise mannen fran ost. Det ar ratt att Jesus inte foddes i Glasgow, av den enkla orsaken att det var omojligt att hitta tre vise man i Edinburgh."

Ett juligt Old Firm med pengar i fokus

Jag borjar sloa till, helt klart. Igar kom jag till Ibrox sa sent som 11.45 (avspark 12.30), men foljde jag de trettiotal mannen som heller inte hade biljett till Rangers - Celtic och stallde mig och viftade med sedlar, vadjandes "any spare tickets, folks"? Napp.

"Man far i alla fall inte napp forran de sista 10-15 minuterna." muttrade en morgontrott, cynisk och luttrad Old Firm-biljett-jagare, aka jag.

12.10 strackte jag upp ett par sedlar i luften. Det ar jagarnas satt att visa att de soker biljett. "Vanliga" matcher brukar man se folk ga runt med biljetter i luften istallet, i hopp om att nagon koper av biljetten som den dar kompisen som inte dok upp skulle ha haft. Det var sa jag och Mia fick kanonplatser pa Celtic - Hearts (mitt pa langsidan bakom spelarbankarna), nar en man salde tva sasongkortsplatser at as for £20/st - ca fem pund under ordinarie biljettpris.

Fast sadant ser man inte pa Old Firm. Da ser man pengar i luften. Och det hor till att man far sta dar och ta emot usla skamt; "hur mycket ska du ha for sedelbunten?", "kolla, den dar tjejen saljer pengar!", "ar det har ditt horn, raring?"... Och inte en enda av jultomtarna som knallade forbi verkade vilja uppfylla en snall flickas onskan. Men tragen vinner och 5 minuter fore avspark knackade en man mig pa axeln och sa att han hade en biljett.

Mannen kom anda ifran Vancouver, dar han bott de senaste atta aren och jobbat som motivationskonsult. Han flog fortfarande till Glasgow for alla viktiga matcher. Vi satt bredvid varandra mitt pa Celtics laktare och jag kan inte hjalpa det, men jag alskar att se Old Firm pa Ibrox. Kanske ar det kanslan av att sitta packade pa en kortsida - en sammansvetsad gronvit skara - med tre sidor bla trojor emot sig. VI mot DOM. Nu javlar!!!

Fast det holl bara Celtics spelare med om de forsta 45 minuterna, sedan vet jag inte vad som hande och matchen slutade 1-1. Tyvarr var det rattvist.

Celtics laktare hade ett... well, man kan val kalla det ett TIFO. Man hade tryckt upp sedlar som indikerade hur starka Celtic ar just nu jamfort med katastrof-Rangers och dessa sedlar kastas som konfetti nar spelarna marscherade ut. Jag tankte lite for mig sjalv hur fult ekonomiskt starka lag ses hos manga fotbollssupportrar - framforallt i kretsar jag umgatts i. Man accepterar pengar och sponsorer som ett nodvandigt ont men pratar inte garna om det. Fast jag antar att saken hamnar i ett annat fokus nar det ar varsta fienden som ligger pyrt till.

Rost men ingen X Factor.

Leona vann, saklart, precis som alla vantat. Men jag holl tummen for Ray. Jag gillade lillkillen med swingsoundet. Kandes lite som en ung Frank Sinatra och det kan vi val inte pasta att det vimlar av idag. Vi har redan en Mariah Carey, en Celine Dion och en Christina Aguilera, sa vad har Leona att tillfora varldsscenen? En underbar rost, javisst, men hon ar knappast originell. Skulle anda inte forvana mig om Leona Williams snart star i skivbutiken i Sverige ocksa.

Men varfor skriver jag om detta, ni har ju inte sett X Factor i alla fall.

Jag gillade aldrig Fame Factory och svenska juryn i Idol var en dalig buskiskopia av hur programmakarna trodde att Simon Cowell & Co ar. Inget slar originalet dock. Jag, som aldrig ens sett klart forsta avsnittet av dylika program, har nu foljt X Factor fran borjan till slut - jag ar fast. Det ar skitkul!!! Simon Cowell, Sharon Osborne och Louis Walsh ger en underhallande show - utan att vara mobbingselaka. Snarare ar det val sa att McDonald's Brothers (brodrapar fran Skottland som ar sota men ungefar lika bra som de brollopssangare de troligen kommer fortsatta vara) blivit kult i och med Simons idoga sagningar. Skulle inte forvana mig om de gor succe pa T in The Park i sommar. Faktiskt!

De sjunger sakert Storbritanniens bidrag i melodifestivalen nasta ar ocksa. He, he.

Fredagsfyran om Sverige

1) Den finaste/fulaste staden i Sverige är..?
Finast - Stockholm, utan tvekan.
Fulast - Avesta ar inte direkt upphetsande...
2) Vi borde/borde inte behålla monarkin eftersom..?
Borde - for att det ar coolt! Tycker de Europeiska lander som nu har monarki ska varna om den, det ar en historisk instutition som borde K-markas! Fast de ska inte har nagon makt, det ar ratt uppfattat. F o borde kungen/drottningen inte ha immunitet heller, behovet finns inte langre, men det ar en annan fraga.
3) Det bästa/sämsta med Sverige är..?
Bast - 4 arstider, rent, valorganiserat och skont informellt. Och det ar latt att hitta bra mat nar man ska kaka ute, vare sig det galler snabbmat eller restaurang.
Samst - Arbetsformedlingen och A-kassesystemet, Nationen har daligt sjalvfortroende och tittar alldeles for mycket pa de "coola" landerna, snoslask i 'mellanarstiderna'.
4) Den person som spelat störst roll för Sverige genom tiderna är..?
Gustav Vasa - han enade Sverige och gav danskarna pa noten.

Dagens ekonomi- och vadertips: byt ut paraplyt mot luvjacka.

I skrapkorgen utanfor jobbet stack fyra paraplyn upp. I rannstenen lag tva till. Pa vag genom stan lag trasiga paraplyn spridda som strossel pa gatorna. Jag undrar hur manga paraplyn som saljs i Glasgow under en vinter?

Sjalv drar jag upp kapuschongen over huvudet och knatar vidare.
Horde ett rykte om sno pa fredag, men det tror jag pa nar jag ser det. Nu ar det +12 grader ute...

Levande Konst

For nagra veckor sedan var Mia och jag pa Kelvingrove Museum i Glasgow. Det ar ett stort museum med ett brett utbud; allt fran konst och design till uppstoppade djur och mumier. Museet var livligt och - levande. Familjer testade allt som gick att testa, barn fragade och kommenterade, dejtande par diskuterade, aldre par mindes svunna tider avbildade pa canvas. Bade Mia och jag rakade i samsprak med manniskor som stod och studerade, beundrade och klurade over samma tavlor som oss.

Nagon vecka senare var Mia och jag pa National Gallery of Scotland i Edinburgh. Det ar ett stort konstmuseum med ett brett utbud; allt fran inhemska naturmalningar till Italienska bibelillustrationer. Museet var valbesokt och - dott. Alldeles knapptyst.

Varfor ar det sa? Jag upplever samma skillnad mellan Nationalmuseet och Naturhistoriska i Stockholm. Varfor ar det sa tyst nar folk tittar pa konst? Det ar val knappast sa att prat skulle stora, eh, koncentrationen, som nar man laser pa ett bibliotek.

Jag alskar att kolla pa tavlor med andra; betrakta, kommentera, brodera historier om vad som avbildas. Jag kan ga en hel dag och prata bilder pa museer. Och pa Nationalgalleriet i Edinburgh finns fyra av mina favorittavlor;

Wandering Shadows av Peter Graham. Eller som jag kallar den; Bergsvandring. For han har verkligen fangat upplevelsen av att vara ute och bergsvandra i Skottland. De dramatiska och karga bergen, molnen som smyger runt bergen och genom dalarna, faren och backarna som tillfor ljud at tystnaden, den enstaka manniskan och sa det fantastiska ljusspelet nar molnen forlagger bergen i mork skugga och solen far kampa for att bara flyktigt sla igenom och lysa upp enskilda partier innan molnen tar over igen. Tavlan ar en exakt minnesbild av helt sagolika stunder jag haft i bergen, stunder da jag bara kunnat sta stilla och i brist pa ord hanfort suckat; "wow".
Joseph Noel Patersons The Quarrel of Oberon and Titania samt The Reconciliation of Oberon och Titania ar tva tavlor som hanger bredvid varandra och som jag nog skulle kunna stanna vid fran oppning till stangning utan att se mig matt pa. Jag gillar magin och fantasifullheten de utstralar och de ar fullkomligt packade med sma detailjer. Varje gang jag ser tavlorna upptacker jag nagot nytt. Fagra, sota, fula, elaka och roliga smaknytt finns i bade stora och sma versioner. Ser du en snigel, titta narmare och du kan ge dig den pa att det ar ett litet smaknytt som rider pa den.
Jag har svart att valja en favorit. Det ar nagot med The Reconciliation, de tva sovande manniskorna, som ger en rofylld kansla. Jag tror att jag ocksa ser den lite som hur fantasin flodar fritt nar man sover. Jag skulle vilja ha den tavlan i mitt sovrum. The Quarrell gillar jag for livfullheten. Den skulle jag vilja ha i vardagsrummet. Eller pa toa. Da behovs inga serietidningar...
Den fjarde favoriten ar Macbeth av John Martin. Det ar nagot med dramatiken i bilden, de tva figurerna i det ode landskapet blandat med fantasi i form av de tre haxorna samt detaljrikedomen nar man kommer tavlan nara. Alla de tusen miljoner soldaterna... Jag gillar kanslan jag far av tavlan. Utsattheten, hopplosheten, kampen mot de bada. Och man behover defintivt inte vara insatt i Shakespeares Macbeth for att uppleva nagot. Jag visste inte vad tavlan "handlade om" nar jag forst sag den, och som en kompis papekade; "Wow, det ser ut som Sam och Frodo i Mordor"...

Upgradering pagar

Ett djupt andetag.... och sa byter jag till nya Blogger versionen. Det ar bast att jag skriver en rad och forvarnar for man vet aldrig med sana har tekniska saker. Jag ar en sadant som bestamt tror pa gremlins, smaknott, tomtar och troll nar det galler teknik. Det funkar aldrig friktionsfritt.

Sa nu byter jag och sa far vi se hur manga dagar, veckor, ar det tar innan jag kan skriva nasta inlagg.

Ses snart
???

Sjutton, ingen skotsk domstol for mig - jippie!

I Juli fangade en fartkamera mig nar jag korde for fort. Jag fick ett brev i Augusti dar jag ombads erkanna att jag korde bilen, vilket jag gjorde utan omsvep. I Oktober fick jag ett nytt brev for de hade inte fatt det forsta jag skickade och i vanlig ordning hotades jag med ytterligare repressalier om jag inte svarade. Vilket jag gjorde, for det ar verkligen inget snack om saken.

I veckan ringde jag polisen for jag hade inte hort nagot mer och nu borjade jag oroa mig over ifall de fatt mitt andra brev eller inte.

Joda, det hade de. Fallet var avskrivet. Tydligen, eftersom jag har svenskt korkort, sa galler inte de "vanliga" reglerna; 3 straffpoang pa korkortet och £60 i boter. Eftersom jag har utlandskt korkort skulle fallet automatiskt ha gatt till domstol! Sa Procurator Fiscal (typ aklagaren) fick mitt fall - och la ner det. Antar att han tyckte det kostar lite val mycket att slapa dit mig for £60.

Vad sager man i telefonen nar man far en sadan god nyhet; att man kommer slippa straff trots att man vet att man fortjanar det? Kandes inte direkt ratt att jubla sa dar lite latt sjalvsakert, och aven om det later som om det ar halvt fritt fram att kora lite for fort for ingen kommer orka slapa mig till domstol i alla fall, sa tankte jag att det nog var bast att halla inne med de ravaktiga tankarna ocksa.

Istallet sa jag nagot i stil med att;
"Ok, tack for det, sa da antar jag att det bara ar for mig att halla mig i skinnet i framtiden da ra."
Kvinnan brast spontant ut i skratt och menade att det nog var en god ide. Hon skrattade fortfarande nar vi la pa luren.

Fast nagot sager mig att det inte alls ar fritt fram, sa aven om jag ar ratt sa nyfiken pa det skotska domstolsvasendet sa ar det nog bast om jag foljer mitt eget rad.

Snillen spekulerar

Enligt en onlinekurs om handikapp (vilken vi maste genomga pa jobbet) sa finns det ca 10 miljoner fysiskt eller mentalt handikappade manniskor i UK. Enskilda siffror sager inte mycket sa jag fragade mina kollegor hur manga invanare det fanns i UK, for att fa en proportion.

De kliade sig i huvudet och en av dem sa till slut att:
"Skottland har i alla fall ca 5 miljoner invanare."
Det spekulerades vidare och till slut sa en tjej:
"Jag tror att det bor 15 miljoner i UK."
Jag tyckte siffran lat otroligt lag eftersom nagot i bakhuvudet sa mig att London hade ungefar lika manga invanare som Sverige, men det var det enda forslaget vi hade hittills.
"Sa..." Tankte jag hogt. "Om det bor 15 miljoner i UK, varav 5 i Skottland... da maste ju det betyda att alla 10 miljoner Soder om Gransen har ett mentalt eller fysiskt handikapp."
Denna logiska slutsats fick bade skratt och applader, fast tjejen blev naturligtvis korrigerad; det bor definitvt fler an 15 miljoner i UK. Aven om ingen under hela dagen kunde komma pa ungefar hur manga.

Jag kunde inte lata bli att undra om det lag nagot... skal bakom det, att alla visste hur manga det bor i Skottland men ingen hade nagon saker gissning pa hur manga som bor i hela UK.

(Det bor ca 60 miljoner i UK varav 50,4 i England, 5 i Skottland, 3 i Wales och 1,7 i Nordirland. Kalla.)