The Bevellers

Antligen gar det en pjas som verkar intressant! Har inte varit pa teater pa flera manader, men igar gick jag och Mia och kollade pa The Bevellers pa Citizens Theatre. Pjasen utspelade sig i en glasverkstad i Glasgow. En ung kille kom ny till foretaget och man fick folja hans forsta dag med allt vad det innebar av nya rutiner, yrkesjargong och ingrodda roller. Pjasen var valspelad och 'snacket' sa val som sagspanslukten(!) fick en att kanna sig som en fluga pa vaggen nere i verkstaden. Den var klarsynt och fangade arbetsmiljon perfekt, dessutom bjod den pa manga varma skratt. Och en inte helt oattraktiv man... (farao vet vad han hette)

Jag star fortfarande fast vid min asikt om att brittisk teater kanns mer akta an svensk. Det kanske har med en annorlunda skolning att gora, vad vet jag, men britterna kan konsten att leverera repliker pa ett naturligt satt och som om de verkligen menar det. Mangen ar de ganger jag suttit pa saval Dramaten som Stadsteatern och onskat att aven de mest namnkunniga skadespelarna kunde slappna av och prata som folk...

Det var en del bekanta ansikten pa scenen igar ocksa f o; den unge killen, Norrie, spelades t ex av William Ruane som vi kunde se som (den inte helt intelligente) "kompisen" i Sweet Sixteen. Den andre halvan fran samma film, Martin Compston, ska jag spana in pa lordag da Glasgow Film Festival visar True North, ett drama om manniskosmugglare, dar vi ocksa ser den alltid suverana Peter Mullan.

Levande Historia

Nasta helg har jag och vannen Mia planerat en minisemester norrover. Ett av stoppen ar Culloden utanfor Inverness, faltet dar skottarna och engelsmannen slogs javulen 1745 i det sista slaget pa brittisk mark. (Engelsmannen spoade skiten ur skottarna, Jacobitupproret (heter det sa pa svenska?) slogs ner och Skottlands liv tog en helt ny vandning med Hoglandsrensningar, avskaffande av klansystemet m.m, m.m.) Jag har varit dar forut, Mia har det inte.

En (engelsk) arbetskollegas svarforaldrar bor norr om Inverness och hon och hennes man aker forbi faltet varje gang de aker och halsar pa. Hon berattade att aven om hennes man sover i bilen eller sitter i andra tankar sa borjar hans kropp alltid varka nar de narmar sig faltet. De har stannat till ett flertal ganger och varje gang kanner hennes man smarta i armarna, som om han blir huggen, det varker i kroppen och fran ingenstans borjar han liksom frusta och kanner en het aggression koka upp inom honom. Han har ingen forklaring till detta. Vad honom anbelangar sa ar slaget forvisso en del av hans historia men han kan inte pasta att han "bryr sig namnvart". Hans familj brukar skoja om att han nog var en av krigarna i ett tidigare liv. Till saken hor att han tillhor den klanen MacKenzie som forlorade flest medlemmar under slaget.

Coolt!

Pannkakstisdag

Det finns inga semlor i Storbritannien, men det finns pannkakor. Och idag ar det pannkakstisdag!

Jag har numera slutat forvanas over hur manga som faktiskt inte vet hur man gor saker fran "scratch" och hojde darfor inte pa ogonbrynet nar kollegorna forsokte dissikera vad sjutton det ar i en pannkaka egentligen. De enades om att det borde inga mjolk och mjol, men sedan var forslagen flera - for att slutligen summeras med ett "spelar roll, om man nu valjer att gora pannkakor sjalv och inte koper de fardigforpackade sa koper man ju smeten i vilket fall"...

Sjalv foredrar jag att knacka aggen sjalv - och addera lite kanel. Sedan ater jag garna pannkakorna med sylt och vaniljglass. Och ett stort glas mjolk! I vanliga fall dricker jag helst vatten till maten, men just till pannkakor sa maste det vara mjolk, kall mjolk.

Fast idag var jag lite crazy maste jag erkanna. Nar smeten nastan var slut fick jag helt plotsligt for mig att gora fattiga riddare (eller rika borde det ha varit)! For att inte helt tappa stinget sa tog jag en pannkaka ocksa - det ar ju trots allt pannkakstisdag!

Och nu ska jag ta och lagga mig tillratta och kolla pa Milan - Celtic medan koket vadras ur och brandvarnaren aterhamtar sig.

P.S Jag har placerat min blogg i Skottland på bloggkartan.se - ar det nog bast att jag tillagger, for de vill att lanken ska ligga i ett inlagg. Sa. Klart. D.S

Vacker som en (svensk) prinsessa

Det stora samtalsamnet bland kvinnorna pa jobbet idag var "nagon utnamning nagonstans" dar "The Swedish princess" var hyllad for att vara otroligt vacker och for att vara ett foredome for kvinnor genom att inte salla sig till "Size 0" utan vaga vara kvinna, med kvinnliga former.

Ingen visste vilken prinsessa som asyftades, aven om jag anar att det kan vara Madeleine, men det spelar nog ingen roll for bada tva ar himla vackra. Sa vara prinsessor soktes upp pa chefens dator (som har internet-access) och sedan stottes och blottes Viktoria och Madeleine resten av dagen - och alla undrade hur sjutton vi svenskar bar oss at for att se sa unga och frascha ut.

Joda, bade jag (32) och min snart 38-ariga van far ideligen hora att aven vi ser ut att inte kunna vara en dag over 25.

Vi brukar, lite frankt, svara att vi ater mer frukt och gront och mindre friterat i Sverige. Och en del av svaret tror jag ligger just dar. Friterad mat, chips, lask, pajer och over huvud taget saker med hog fett-, socker- och salt-halt ar definitivt samre for hyn an fruktstunder pa dagis, mineralvatten och lunchsallader. Jamfort med den skotska dieten sa kanns det som att man i Sverige ater nyttigt aven nar man ater onyttigt! Pa Sibylla far man atminstone sallad till hamburgaren, medan man pa en chippie mycket val kan fa hamburgaren friterad. Sallad - och sallader - finns inte pa varldskartan.

Avsaknaden av frukt och gront ar nog det forsta man slas av nar man kommer till Skottland. I Sverige ar jag van att springa in pa 7Eleven, Pressbyran eller vilken liten kiosk som helst och kopa en banan nar magen kurrar - eller i varsta fall en Wasa Sandwich. Det finns inte ens bruna bananer i kioskerna har, knappt ens i snabbkopet, man maste ta sig till en rejal matbutik.

Vatten ar heller inte lika sjalvklart har som i Sverige. Det ar pa uppsving som en "halsodryck", men till maten dricks helst nagot med "smak". Forvanansvart manga pa jobbet kan inte tanka sig att dricka vanligt vatten annat an i samband med piller! Mineralvatten finns i dyra forpackningar och kommer i naturell eller i basta fall med citronsmak - och ar otroligt svara att hitta i matbutikerna! Det ar darfor jag efter en resa till Sverige aker hem med vaskan full med Ramlosa Skogshallon, Loka Bjornbar och andra smarriga mineralvattenflaskor. Vilka dricks med andakt vid val valda tillfallen, garna efter att ha lagrat dem sa lange att de ar pa vippen att ga ur datum.

Kranvatten ar till for att vattna blommorna. Ok, jag kan inte pasta att Glasgow-vattnet smakar som ur en bergskalla, men det ar inte direkt nagot fel pa det - med internationella matt matt. Vi har grymt bra vatten uppe i Skandinavien, sa det ar klart man kanner skillnad, men vattnet har funkar. Riktigt gott blir det forstas forst nar man knallar upp i bergen och fyller pa flaskan fran en klar och porlande bergsback - da smakar det som i Sverige, d.v.s. ingenting...

Naval, summa summarum sa ar det alltid lika smickrande att hora om landsmaninnor i positiva ordalag, aven om det nog inte enbart ar generna som ligger bakom skandinavernas lyster. Jag borde kanske f o anamma den skotska dieten lite mer - om inte annat for att nasta resa till fosterlandet kanske antligen fa uppleva den dar Forsta Gangen man slipper visa ID pa Systemet! Det ar inte ens smickrande langre...

Ensam med flygplanen uppe pa The Campsies

Nar man vant sig vid magiskt vackra vyer som denna

Sa kan det vara svart att finna motivation for att pallra sig upp pa kullar som bjuder pa detta

Men det ar fortfarande bara februari, sa aven om det rycker i vandringsnerven pa allvar efter Kilpatrick Hills sa ar sno- och issituationen uppe pa munroerna fortfarande lite osaker, varfor jag beslot for att ”varma upp” pa en kulle lokaltrafiken kunde ta mig till.

Valet foll pa the Campsies. Efter en 45 minuters resa med First buss nr 175 kommer man till Clachan of Campsie, byn i Campsie Glen strax utanfor Lennoxtown som man bast utgar ifran. Byn ar sa liten att den bestar av ett dussin hus, en cykelaffar, ett cafe, en nedlagd kyrkogard samt en skylt till startpunkten for vandringen.

Nagra minuters omvag fran huvudleden, precis nar man lamnar byn, finns en otroligt romantisk horna i slutet av en bergsskreva med en porlande back och ett vattenfall. Far betade i slanten och langs vagen fanns trakarvningar utspridda, magiskt invavda i landskapet. I vagskalet mellan stigen som leder till vattenfallet och den som leder upp mot berget sa star ett trafar och betar, trabankarna vid vattenfallet har fiskar pa ryggstodet och fortsatter man stigen fram mots man snart av ett tydligt budskap om att det nog ar bast att vanda.

Kanner man inte for att snora pa sig kangorna och ge sig upp i bergen sa kan jag anda rekommendera en busstur till Clachan of Campsie for att spendera nagon timme vid vattenfallet, trakarvningarna och den gamla kyrkogarden innan man tar en kopp te pa cafeet och aker tillbaka till civilisationen.

Den hogra stigen vid det betande trafaret leder uppfor backen till en bilparkering bredvid Crow Road. Detta ar utgangspunkten for bergsvandringen. Man gar hela tiden langs valdefinierade leder rakt uppfor bergssidan. Sluttningen ar snall, men eftersom det ar en grasslant kan vagen bli ratt hal och lerig pa sina stallen. Det finns ett flertal rutter, men alla stigar leder till toppen utan nagon storre skillnad i svarighetsgrad eller strackning.

Toppen av den populara delen nas efter ca en timme och markeras av en stenhog, men vill man kan man fortsatta stigen fram och navigera sig forbi an fler stenhogar pa vag bort till Cort Ma Law. Uppe pa hojden overgar grasslanten till en oppen och oandlig hed som i detta fall var blot och latt trask-aktig. Det ar egentligen ett stort Ingenting, vilket kan vara en haftig kansla i sig.

Val uppe pa bergsryggen slogs jag av kanslan att vara helt ensam i hela varlden – forutom nar flygen som just startat fran Edinburgh Flygplats kom danande over huvudet. Men mellan dessa flygande drakar sa var det bara jag, vidderna och tystnaden. At ena hallet sag jag Glasgow breda ut sig, men inte ett knyst hordes darifran. At det andra hallet syntes munroer fran de sodra hoglanderna; Ben Lomond, the Arrochar Alps, Ben More… Till min gladje noterade jag att snon var valdigt sparsam uppe pa dessa berg (nu ocksa!), varfor jag bestamt tror att nasta resa gar lite langre norrut.

Nar jag val passerat den forsta stenhogen pa vagen upp sa stotte jag totalt pa tre manniskor under de tva timmar jag strosade omkring. En av dem var en humoristisk aldre herre jag motte vid vad som bast kan beskrivas som en insjo.
”Any suggestions, lass?” Hojtade han fran sin ande, och det tog oss sedan ett par minuters gemensamt huvudbryderi att finna de ratta tuvorna att hoppa emellan sa att vara vagar kunde korsas torrskodda.

Pa vagen tillbaka hade det fina vadret lockat ut fler manniskor till Campsie Fells. Folk var strosslade fran toppen ner till foten av berget; Ett aldre par drack te ur termos, ett tonarspar holl handerna, en pappa forsokte hanga med nar hans tre smabarn rusade nedfor backen, en annan pappa larde sin dotter och son att flyga drake, en stackars hundagare forsokte hanga med djuret uppfor backen medan en annan hundagare forsokte gora detsamma i nedforsluten och vid en ruin blev fyra killar som sag ut att tillhora nagot Indie-band fotograferade.

Bergen – aven de mindre – suger verkligen musten ur en, sa pa kvallen somnade jag tamligen ovaggad redan vid 21.30.

Fredagsfyran om Karaktär

1) Vad är det modigaste du har gjort?
Trots getingboet i magen, enorm osakerhet och en kansla av att jag egentligen inte borde vaga... sa stod jag, 21 ar gammal, upp och sa ifran nar vardforaldrarna nar jag var AuPair i USA ville att jag skulle betala for en bilskada (vard ca 5000kr) enbart for att de inte ville utnyttja forsakringen. (det var lattare och billigare att utnyttja mig...) De hade ingen som helst ratt att krava det. "Alla" andra var pa min sida. Det var forsta gangen jag kande att jag faktiskt stod upp for mig sjalv och vagade sta pa mig nar jag hade ratt - och inte gora som sa manga ganger tidigare och ta pa mig en ofortjant skuld bara for att det ar lattare... Ok, det gick at pipan for de blev skogstokiga och slangde ut mig och ett par veckor senare var jag tillbaka i Sverige - men kanslan av att sta upp for mig sjalv, att vaga sta upp for vad som ar ratt - den var alldeles, alldeles underbar.

2) Vad är det dummaste du har gjort?
Valde tyska istallet for franska i hogstadiet. Angrade mig redan da och jag kan lova att jag skulle haft storre nytta av franskan idag...

3) Vad är det snällaste någon har gjort mot dig?
Det var en fest jag inte kom pa. Det var en van som gav sig ut i snon i strumplasten for att leta efter mig for det fall att jag gatt vilse pa vagen... det var det snallaste nagon nagonsin gjort. Du vet vem du ar!

4) Vad är det galnaste du har gjort eller sett någon annan göra?
Det galnaste jag har gjort var nog att prova pa en Mad Dog i USA. Det ar en slang med en tratt, slangen sticks ner i halsen, sedan halls det i alkohol.... du kanner inte smaken. Du blir apfull! Ja, ja, nagon gang ska man val vara huvudlos ocksa...

Oh, shit, de dar 9 konserterna jag akte runt pa i tonaren - det var galet. Jisses...

Karlek pa kommando

Nar vi kom in pa jobbet igar mottes vi av roda och rosa ballonger och en karleksnot med chokladhjarta pa skrivbordet. Love is in the air!

Jag orkade inte ens latsas som om jag uppskattade det utan suckade bara och slog pa datorn. Jag uppskattade ballongen, den bollade jag med hela dagen tills den flog ivag till grannkollegan. Men alla dessa hjartan och grejs...

Na, jag ar varken karlekslos eller kall, men Alla Hjartans Dag ar verkligen nagot som far det att krypa i kroppen pa mig. Nej, jag vill verkligen inte fa varken rosor eller choklad - tro mig. Jag gillar inte att gora saker pa kommando, och jag gillar inte att fa "arliga" karleksforklaringar pa kommando. Sager nagon att de alskar mig den 14 Februari sa sager jag "ja, ja, whatever" men sager de det 23 September - da vet jag att de menar det.

Det varsta ar egentligen inte sjalva jippot, utan att man forvantas stalla upp pa det. Man ska liksom omfamna snuttigullet och "de arliga karleksuttrycken", annars ar man kanslokall och folk blir besvikna. Ah, det far vara hur det vill med den saken. Jag valjer nar jag vill uttrycka mina kanslor - inte ett datum i almanackan.

Folk blir som galna lagom till Valentine's Day

Nu ar det allvar. Ok for att jag nufortiden ser potentiella dejter varhelst jag vander mig, men nu har helt plotsligt hela arbetsplatsen borjat engagera sig!

Upptackte i formiddags att folk (tre oberoende kollegor i alla fall) slutat gora de vanliga checkarna nar G ringer - de slanger sig istallet pa transferknappen for att skicka honom till mig. Ett ar sakert, jag har inte bett dem om det! Han maste tro att jag jobbar ensam for foretaget, men har femton sekreterare... Han ar (tydligen) Kandidat no 1 eftersom han har en kollegas valsignelse, vilket gor honom allmant accepterad som min fastman, enligt nagon marklig regel.

Vid ett tillfalle sa kollegan att det var "Klagomuren" pa telefon (foretaget G ringer ifran) och jag fragade om det var G eller B (Span no 2), varpa hon fragade om jag blev besviken ifall det inte var B, varpa jag sa att "na, jag har nog dumpat honom". Detta blev samtalsamnet pa kontoret i over en timme, om huruvida man kan dumpa nagon man aldrig traffat. Jag blev i det narmaste forhord om orsaken! Faktum ar att han blivit lite "sleazy", sa fort jag svarar utbrister han "ooooh, Carina, min van (alternerat med svenska van och kara van)!" Efter en timme beslots det kollektivt att det inte var ett godtagbart skal att dumpa nagon for att han var "lite for trevlig"...

Vid nagot tillfalle, under ett samtal med grannen, sa namnde jag triggersamtalet med pappa i helgen. Beslutet togs da - efter lang skrattsalva - av kringsittande kollegor att "ta tag i saken".

En stund senare upptacker jag 14 nya email i inboxen. En annan hade ju jobb att skota sa jag hade verkligen inte hangt med i Reply All-diskussionen med rubriken "Our new mission". Uppdraget? Att hitta en man at mig!!!

Och det togs pa allvar. Helt plotsligt diskuterades kandidater (G, B samt A fran N&P) och folk undrade om folk visste nagot om dessa herrar. Nagon fick i uppdrag att fiska uppgifter av Gs kvinnliga kollega som brukar ringa, en annan skulle kolla upp N&P-mannen. Mina ogon var stora som tefat! Skrev ett svarsemail och tog upp tva punkter; 1) Ska inte den har diskussionen hallas bakom min rygg??? och 2) Medan de anda haller pa kan de val inkludera A och M fran 835 ocksa...

Nagon timme senare stotte avdelningen pa ett problem - ingen vet hur dessa herrar ser ut, bara att de later trevliga. Jag menade att det inte var ett hinder, for det ar likadant at andra hallet... De beslot anda att forsoka koppla mig med nagon de kanner. En stund senare visade det sig att de tydligen bara har puckon i vanskapskretsen... Da poppade "Scot Prov-mannen" upp, spanet som sitter femton meter ifran mig. Honom hade jag mitt i kaoset totalt glomt bort.

Jag har nu valdigt onda aningar om vilka katastrofatgarder som kan tas a mina vagnar imorgon... Det ar nog bast att jag inte gar dit. Eller att jag borjar se mig om efter ett annat jobb....

Eller kanske rent av forbereder mig pa att ga pa dejt! :-)

Man med yxa sokes

Jag behover en karl. Om det inte redan var uppenbart sa undanrojdes alla tvivel nu idag. Jag pratade med pappa i telefon och han namnde att de rojt vid sommarstugan och nu hade tre trad att ta hand om.

"Det blir till att hugga ved i sommar, da ra." Sa jag oskyldigt. Och fick osokt foljande bild i huvudet:

Det var sedan allt jag kunde tanka pa - resten av samtalet, resten av kvallen - en karl med bar overkropp som hugger ved medan de allt svettigare musklerna spelar i solskenet.......

Och da spelar det ingen roll att objektet i huvudet inte direkt har nagra muskler att tala om, imagen var planterad.

Undrar vilken bar potentiella vedhuggare gar till har i stan...?

Om jag klarar mig med en inte fullt sa fysisk snubbe sa antar jag att jag kan ta och bjuda ut nagon av de fem - ja, fem - objekten jag haller pa att recognosera pa jobbet. Nackdelen ar att jag inte vet hur nagon av dem ser ut for de ar kollegor over telefon. Fordelen ar att jag talar med dem alla i princip dagligen.

Undrar om nagon av dem ar intresserad av att folja med till Sverige i sommar och hugga ved?

Nej, sluta nu!

3 Musketeers - nostalgi i glansigt omslag

Tanken dok upp nar kollegan kom hem fran vigselresan i USA och berattade om all god choklad hon atit. 3 Musketeers var juvelen i samlingen. Det vattnades i munnen nar jag drog mig till minnes favoritchokladen fran min egen barndom. Minns ni den? Det var en dubbelbit i vitt omslag med tre musketorer i rott och text i rott och blatt. Det var en fluffig choklad likt Milky Way - fast godare! Den forsvann sedemera fran hyllorna och jag har inte sett den sedan dess.

Uppenbarligen saljs den fortfarande i USA och det var da tanken kom upp; det finns en liten butik pa Great Western Road i West End som saljer en internationell mix av spansk, mexikansk, indisk, kinesisk och amerikansk mat. Kanske, kanske...

Bingo! Omslaget sag inte likadant ut, men det kunde bara vara favoritchokladen som lag dar pa disken. Jag kom inte riktigt ihag hur den smakar, men en tugga var allt jag behovde for att bade smak och barndomsminnen skulle skolja over mig. Den smakar gudomligt!

Jag har nu kopt tva bitar, som jag tanker ata med andakt. Enligt wikipedia skulle 3 Musketeers vara samma sak som Milky Way men det kan jag lova att det inte ar. Milky Way ar ljusare och smaken ar... ok. 3 Musketeers ar chokladig och kanongod!

Ah, ska nog ta en chokladpaus nu. Och kanske ta en bit av Baby Ruth ocksa, en Snickers-liknande choklad utan kola och med hela jordnotter. Ocksa en riktig mumsbit.

Butiken ar numera bokmarkt i huvudet, avdelning "vardagslyx att unna sig i exceptionella fall".

Allting ar relativt

I Birmingham har skolorna varit stangda i tva dagar p.g.a sno. Pa nyheterna i morse varnade de for att det kunde bli "upp till 10 centimeter sno" i vissa delar av England. Vadermanniskan huttrade och sa att det kunde bli anda nerat -8 grader pa sina hall. Vilket det var i Aberdeen igar, och det var nagot slags rekord...

Och pa jobbet stirrade de pa mig med blanka ansikten nar jag sa att gransen for att fa vara inne pa rasten nar jag gick i skolan gick vid -15... Jag tror det var en siffra de inte kunde forestalla sig. Some fyrtiofem miljoner ungefar.

Ah, f o stangde ett av vara kontor nere i Whythall kl 3 i eftermiddags - p.g.a. sno och trafiksvarigheter. Undrar om jag ska visa dem fotot pa nar vi hade sno upp till taket 1985... inte fick vi vara hemma fran jobb och skola for det.

Fredagsfyran om Fornamn

Eftersom jag missade forra veckans fyra sa tar vi den nu istallet.

1) Varför har du fått ditt namn, tror/vet du?
Mina foraldrar tyckte det lat fint. Det verkar ha varit sa enkelt som sa.

2) Om du hade varit av motsatt kön, vad tror/vet du att ditt namn hade varit?
Michael. Inte helt fel faktiskt.

3) Om du skulle byta namn, vad skulle det då bli?
Jag tanker som sa att om jag skulle byta namn sa skulle det nog vara for att kunna gomma mig. I sa fall skulle jag heta Alex Ryder - det namnet kan tillhora vilket kon som helst och harstamma fran en rad olika lander, jag skulle bli supersvar att spara...

4) Har/hade du bestämt namn för dina barn i förväg?
Man har ju en onskelista....
Killar: Rasmus, Jesper och Martin. Rasmus ar ett tveksamt namn om jag bor kvar i UK, det later inte lika charmigt med engelskt uttal... A andra sidan finns en skotsk tradition av namn stavade baklanges (Agnes - Senga, Nadia - Aidan...) sa jag kan ju dopa grabben till Anirac efter mig!!!
Tjejer: Emelie och Sarah.

Jobbet ar en perfekt lekstuga

Min syster gav mig arets roligaste leksak i present - ett post it-hafte med fardigskrivna lappar anpassade for kontoret. (Pa engelska) De ser handskrivna ut, med olika handstilar. Jag har haft hysteriskt roligt i flera dagar nu!

Ni skulle ha sett min granne nar han kom tillbaka fran toabesoket och pa skarmen fann en lapp med "Please phone HR dept. regarding the files found on your PC". Stackarn fick en halv hjartattack.

Och tajmingen kunde inte varit mer perfekt nar min bilburna kollega, som har en man fran admin-avdelningen efter sig, en morgon fick lappen "I can't stand it any longer, I need you, please meet me at the car park after work! XOX" Lappen upptacktes bara nagon minut innan hon fick emailet - fran mannen - med rubriken "it was only a matter of time..." Resten av oss vrider oss fortfarande av skratt.

Jag har redan oronmarkt ett antal andra lappar, nu ska vi bara invanta ratt tajming innan det ar dags att smyga dit en lapp pa Skolfroken, Canadicken, Ior och Chefens dataskarmar... Jobbet har aldrig varit roligare!

Fodelsedagskalas i Kilpatrick Hills

Oftast pa min fodelsedag drar jag ner mossan over oronen och firar med att kasta prick med snobollar. Jag sitter inte i graset och fikar uppe pa ett berg och tittar pa far som betar. Men nagon gang ska vara den forsta.

Tack vare klimatforandringarna sa skulle det bli +9 grader och sol pa min fodelsedag, 3 Februari. Som brukligt den har tiden har jag bergsvandrarabsinens och som extra krydda har Mia, min van och flatmate, visat nyfiket intresse ett bra tag nu. Sa vi letade fram en lagom kulle i narheten av Glasgow for en dagsutflykt. (Det ar troligen sno uppe pa munroerna och eftersom Mia har astma och aldrig har vandrat sa tankte jag att det nog var bast att inte borja med att slapa med henne uppfor Ben Nevis...)

Valet foll pa Kilpatrick Hills (gjorde inte rutten i lanken, men anda) strax utanfor Glasgow, halvvags till Dumbarton. Vi tog lokaltaget runt kvarteret till Old Kilpatrick med matsack och kamera i ryggsacken.

Forsta halvtimmen/fyrtiofem minuterna ar en uppforslut pa vanlig landsvag. Vi tog en lang rast vid toppen och spanade in Dumbarton Rock med Dumbarton Castle, Erskine Bridge och skonjde Glasgow i soldiset. Vid det har laget trode astmatikern att hon skulle do och jag mitt dumma not valde detta tillfalle att beratta att vi nog hade ytterligare tva timmars vandring framfor oss innan vi natt toppen... Jag far nog vara glad for att hon var for trott for att vanda och springa ner igen.

Det varsta var over dock. Val uppe pa hojden var det mest plattmark med nagra fa kortare uppforsluter. En vattenreservoir gav ett avbrack fran "ingentinget". Det ode landskapet fick mig osokt att tanka pa Rannoch Moor. Eller, for att travestera Celebrity Big Brother: "Mia and Carina are Nowhere"... Vi traffade i vart fall pa en trevlig och klart attraktiv man som var ute och vandrade pa egen hand och utbytte lite vandrarsnack, sa dar som man gor. Nu har skottarna i och for sig en inbyggd formaga att ta sig tid for smaprat narhelst man rakas, men just i bergen sa tror jag manniskor tar sig lite extra tid. Det ger om inte annat en bra ursakt for att ta sig en liten paus...

Mannen vantade sedan pa oss uppe pa mellersta Duncolm. Fran toppen ser man de mjuka kullarna i Kilpatrick Hills at soder och fjarran i norr syns Ben Lomond, Ben More och en rad andra, typ, berg. Till mannens och min forvaning var det knappt nagon sno pa nagon av dem. Forra aret vid den har tiden lag det sno aven pa de laga kullarna runt Glasgow och mannen och jag beslutade darfor att vi gillar den globala uppvarmningen. :-)

Efter en tyst och stilla lunch med magnifik utsikt och farskalligt sallskap pa toppen sa fortsatte Mia och jag rundturen. Vi hade bestamt att starta vid Old Kilpatrick och folja en cirkelbana till Duntochter. Mitt tips ar dock att vanda vid Duncolm och ga tillbaka igen, for den andra halvan var traskmark med kort sagt ingenting att se. Med ett undantag: nar vi efter var andra vattenreservoir kom till en landsvag och hela Glasgow bredde ut sig runt en krok. Lackert.

Val i Duntochter aterstod bara en halvtimmes promenad langs valtrafikerade Great Western Road tillbaka till Old Kilpatrick. Kontrasten till dagens stillsamma bergsupplevelse kunde inte varit skarpare. Dessutom var det ungefar da som vara fotter borjade varka. Asfalt ar inget trevligt underlag efter en dags mjukt klafsande i mossa.

Det var en lugn vandring som tog oss ca 5,5 timmar. Rutten ar mild men ger anda en forsmak av vad man kan fa uppleva nar man ger sig ut i naturen har i Skottland. Efter lite fodelsedagstarta somnade bade Mia och jag ovaggade redan vid 9-tiden. Men redan dagen efter borjade i alla fall jag planera for nasta tur! Nu ska vi bara schassa bort Kung Bore, som helt plotsligt kommit pa besok...