Nar vi kom in pa jobbet igar mottes vi av roda och rosa ballonger och en karleksnot med chokladhjarta pa skrivbordet. Love is in the air!
Jag orkade inte ens latsas som om jag uppskattade det utan suckade bara och slog pa datorn. Jag uppskattade ballongen, den bollade jag med hela dagen tills den flog ivag till grannkollegan. Men alla dessa hjartan och grejs...
Na, jag ar varken karlekslos eller kall, men Alla Hjartans Dag ar verkligen nagot som far det att krypa i kroppen pa mig. Nej, jag vill verkligen inte fa varken rosor eller choklad - tro mig. Jag gillar inte att gora saker pa kommando, och jag gillar inte att fa "arliga" karleksforklaringar pa kommando. Sager nagon att de alskar mig den 14 Februari sa sager jag "ja, ja, whatever" men sager de det 23 September - da vet jag att de menar det.
Det varsta ar egentligen inte sjalva jippot, utan att man forvantas stalla upp pa det. Man ska liksom omfamna snuttigullet och "de arliga karleksuttrycken", annars ar man kanslokall och folk blir besvikna. Ah, det far vara hur det vill med den saken. Jag valjer nar jag vill uttrycka mina kanslor - inte ett datum i almanackan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Instämmer, jag är ju ändå sambo men det känns som det är romantik på beställning "Den 14:e februari ska vi vara romantiska". Vi håller det på en låg nivå hemma och köper en varsin ask gelehjärtan till varandra. På jobbet var det en tant som köpte en ask gelehjärtan till alla, det tyckte jag var gulligt!!!
Post a Comment