The Bevellers

Antligen gar det en pjas som verkar intressant! Har inte varit pa teater pa flera manader, men igar gick jag och Mia och kollade pa The Bevellers pa Citizens Theatre. Pjasen utspelade sig i en glasverkstad i Glasgow. En ung kille kom ny till foretaget och man fick folja hans forsta dag med allt vad det innebar av nya rutiner, yrkesjargong och ingrodda roller. Pjasen var valspelad och 'snacket' sa val som sagspanslukten(!) fick en att kanna sig som en fluga pa vaggen nere i verkstaden. Den var klarsynt och fangade arbetsmiljon perfekt, dessutom bjod den pa manga varma skratt. Och en inte helt oattraktiv man... (farao vet vad han hette)

Jag star fortfarande fast vid min asikt om att brittisk teater kanns mer akta an svensk. Det kanske har med en annorlunda skolning att gora, vad vet jag, men britterna kan konsten att leverera repliker pa ett naturligt satt och som om de verkligen menar det. Mangen ar de ganger jag suttit pa saval Dramaten som Stadsteatern och onskat att aven de mest namnkunniga skadespelarna kunde slappna av och prata som folk...

Det var en del bekanta ansikten pa scenen igar ocksa f o; den unge killen, Norrie, spelades t ex av William Ruane som vi kunde se som (den inte helt intelligente) "kompisen" i Sweet Sixteen. Den andre halvan fran samma film, Martin Compston, ska jag spana in pa lordag da Glasgow Film Festival visar True North, ett drama om manniskosmugglare, dar vi ocksa ser den alltid suverana Peter Mullan.