Henrik Larsson ar en raddande angel.

Skottland alskar den mannen, och nu gor jag det ocksa. Han raddade troligen livet pa mig och Mia i fredags!

Det ar inte sjalvklart har att trapporna i ett vaningshus ar inomhus. Vi gick forbi ett hus med "utomhus-trapphus" och Mia tankte ta ett kort att visa pa jobbet, ett bostadsforetag. Huset var lite halvsjaskigt och kunde mycket val tillhora ett Housing Estate. Mia hade en liten digitalkamera med vilken hon knappte en bild pa fyravaningshuset, da hordes en ilsken rost fran fjarde vaningen:
"Hey, you! Are you journalists?"

Tagen pa sangen sa mumlade jag nagot om "nej, vi ville bara ta kort pa trapporna" och tyckte nog det var bast att ga darifran.
"Wait! I wanna talk to you! Are you journalists!" ropade, ja, jag trodde faktiskt att det var en man... men kvinnan, och hennes man, sprang - flog - ner for trapporna pa tva sekunder.

Kvinnan var hotfull, irriterad och vi fick intrycket av att hon nog tankte klippa till oss och/eller sno kameran. Hon ville veta vad vi gjorde dar och varfor vi tog kort. Jag minns att i Belfast blev tva killar irriterade nar de kom med pa kortet jag tog pa en murial och jag vet att andra stott pa problem bara genom att hanga utanfor fel hus, men jag trodde inte att ett kort pa ett trapphus kunde vara sa kansligt!

Jag utnyttjade min status maximalt, brot rejalt och forklarade att vi var turister och tyckte trapphuset sag "coolt" ut, att det inte var som de vi var vana vid "hemifran" och namnde ocksa detaljen om Mias chef. Den hetsiga kvinnan (som sag ut som en man) fragade var vi var ifran, vi sa Sverige, men hon verkade fortfarande osaker pa oss och vara syften. Efter ett tag brot mannen in:
"Sverige? Ah... Henrik Larsson. Vet ni vem det ar?"
Och sa borjade vi prata Henrik Larsson. Och stamningen blev en heeelt annan! De lat som riktiga fan sa jag sa nagot om att:
"Jaha, sa ni ar ocksa Celtic-supportrar?"
"Nej." fnos bada tva. "Rangers sa klart."

Det slutade med att vi presenterade oss for varandra och skakade hand innan vi skiljdes at. Inte en droppe blod spilldes. Och Mia har fortfarande kvar sin kamera.

Tack, Henrik!