Fredag
Buss 89/90 (First Bus) gar i en vid ringlinje runt Glasgow. Har man tid ar det en perfekt sightseeing linje. Vi tog den fran mig till Pollok Park. Pa Burrell Collection hittade jag en urkul liten kopparpryl med tre tempelriddare som ligger bredvid varandra med stora skoldar som tacken over sig. Kolla pa bilden och fundera over detta:
Visst ser det ut som om killen till hoger forsoker halla ner skolden med ena handen medan han runkar jarnet med andra? Spana in det nojda ansiktsuttrycket. Killen i mitten tar sig for huvudet och suckar "oh nej, inte nu igen" medan killen till vanster bara flinar for han ligger langst bort och besvaras inte.
Dessutom hittade vi en tavla dar en hund suger av en hjort. Det ar kul att ga pa museum!
Hoglandskossorna var ute sa vi halsade pa dem pa vag till Pollok House. Tradgarden var inte lika prunkande som i somras, men romantiken lag fortfarande i luften. Nar Mia och jag ska spela in nyversionen av "Mycket vasen for ingenting" sa ska den spelas in dar - och den ska ha jattemanga massagescener! Jatteeken mitt i "skogstradgarden" stod kvar lika maktig och det romantiska hornet med en parkbank vid resterna av en mur mitt i en gron oas var lika magisk. Dar at vi lunch. Fesljummen korv, som vi fiskade upp ur en icke-isolerande termos, med brod, ketchup och juice med sugror. Precis som nar man var barn.
Mia kikade runt i Pollok House (jag har ju redan gjort det) och efterat snackade vi lite skit med tva man som jobbade dar. De verkade ha lite att gora for de foreslog att vi skulle ta en runda till, gratis. En av mannen hade jobbat pa bat och varit i Sverige; Stockholm och "Govely", uttalas som om det rimmar pa "lovely" men betyder "Gavle".
Efterat skulle vi aka till Crookston Castle, en slottsruin mitt i stan, men det hade precis stangt, sa vi beslot att aka hem och ha julklappsbyte. Ja, vi hinner ju inte med det fore jul annars! Det enda som var oppet var mataffarer, sa med en budget pa £4 och 10 minuter i tidsmarginal sa julhandlade vi pa Tesco. Jaklar i ladan vad kul det var att expresshandla! Jag ska ha gorskoj med min julchokladtillverkning. Jag hoppas Mias blinkande tandborste funkar bra...
Lordag
Vissa dagar ar bara "sana". Lordagen var sadan och det irriterar mig att vi inte laste de tydliga tecknen och atervande till sangen.
Forst hamtade vi ut hyrbilen. Jag har sett fram emot detta for jag har en liten "crush" pa en av killarna. Blev chockad, for han sag inte alls ut som jag mindes! Harfarg, vissa drag och langd passade, men charmen saknades och vissa andra drag. Forvirrat accepterade jag att jag skapat drommannen i mitt huvud. Tills killen svarade i telefonen och det visade sig att det inte alls var min kille! Det misstaget hade jag aldrig gjort en normal dag!
Vi tog sedan en promenad till The Barras. Polisen har ju borjat tillbringa sina helger dar sa nu kan man inte kopa pirat-CD's langre, fast smuggeltobak blir man fortfarande erbjuden - viskandes i orat. Min favoritgubbe, en Aberdeen-man som auktionerar ut handdukar, var inte dar. Tjejen som salde mina favoritmunkar var det. Vi var dar ratt tidigt, sa alla hade inte hunnit oppna an.
Tillbaka till bilen oppnade jag bildorren - och horde hur hornet tog i marken. Naval, en sapass liten repa skulle val knappast synas och dessutom hade vi tecknat sjalvriskskydd.
Sa korde jag av vid fel avfart inne i Glasgow sa vi fick se en helt ny vag ut ur stan. Ingen katastrof forvisso eftersom vi anda skulle till den vagen, men lite nervost innan vi var sakra pa att ha kommit ratt, trots att vi korde fel.
Vid ett tillfalle stod ett rodlyse mitt i vagen. Jag stannade. Men hur skulle motande trafik komma runt mig nar jag stod pa min sida och det var vagkonor pa andra sidan rodlyset? Svar: Jag skulle ha stannat tio meter bakom dar jag stod! Hade inte alls sett skyltarna om detta! Gled in pa trottoaren och fann mig i att alla kollade konstigt pa mig. Turist, javisst.
Hann inte mer an lamna Glasgow forran jag holl pa att kora pa en fasan. Den kom som ett spjut och hann precis hoppa upp och rulla over vindrutan. Japp, precis sa.
Planen var att aka genom Trossachs till Callander. Vid Aberfoyle missade bade jag och kartlasaren jatteskylten som stod gomd bredvid ett pryttligt skyltfonster, sa vi korde in pa en gul vag istallet for en rod. (Nyckel till kartboksslang: Bla = motorvag, Gron = stor vag, Rod = tvafilig atminstone, Gul = liten och smal, Vit = mycket liten och smal.) Det var himla fint. Vagen slingrade sig bredvid en sjo, och da menar jag precis bredvid en sjo. Vattenytan var i niva med vagbanan och det var bara ett lagt staket emellan. Jag kande dock inte igen mig efter ett tag och sa upptacktes misstaget.
Tillbaka pa ratt vag hade vi en naturskon upplevelse, aven om vi inte sag nagra berg. Regnmolnen kapade effektivt allt som nadde over Smarre Kull-storlek. Vi missade darmed ocksa "Gud's sten" (en bumling som ser ut att ligga och vaga precis pa kanten pa en kulle, som om endast Gud's finger holl det kvar) och "Waterlooskogen" (en galen och rik knos planterade for typ hundra ar sedan en skog efter slaget vid Waterloo, sa man ser precis hur styrkorna stallde upp).
I Callander tankte vi besoka Bracklinn Falls. Vi hade kanske hoppats pa att ga hela turen, med tre vattenfall och tva utkikskullar, men bron var inte fixad (forstordes i en oversvamning 2004) sa det blev bara ett vattenfall och en halvtimmes promenad.
Hur som helst, for att na bilparkeringen fick man kora uppfor en brant, smal, slingrig enfilig vag. I en kurva motte vi en bil som backade lite, men vi skulle anda inte rymmas i bredd. Jag hade ingen motesficka i sikte, sa jag girade ut mot kanten. Det lag lov langs hela vagen. Nar jag stannat kande jag hur hela bilen gled mot vanster. Det visade sig att under loven (som vansterhjulen stod pa) var det gras och jord, som i regnet blivit lera. Dacken slirade nar jag forsokte kora framat och nar jag backade hamnade jag langre ner i diket... Gubben i den motande bilen korde forbi och hjalpte mig sedan att dra upp bilen. Men. Pa kopet fick bilen tva harliga fartrander langs hela vanstersidan, nagra smabucklor och repor pa falgarna.
Det var det det. Jag hade ju sjalvriskskydd, men helgen blev anda mer grubblig. Man kunde ju ge sig fan pa att det fanns nagon underparagraf till fotnoten i de Allmanna Villkoren... Jag tog pa mig juristglasogonen, laste det finstilta och hoppades jag skulle kunna mota alla argument. En punkt sa att bilen inte fick anvandas till att dra nagon, men det stod ju faktiskt inte att ingen fick dra mig... tankte att de kanske anda lagt in en fin passus om att man maste ringa vagassistans vid en olycka. Men hur definierade de olycka? Och kan man ringa dem en lordag eftermiddag? Och... ja, man maste ju forbereda sig pa allt.
Vi fortsatte anda till Doune Castle, dar Monty Python spelade in "The Holy Grail". Det var stangt sa vi tog en runda pa utsidan. Da fick Mia for sig att halka i det vata graset. Hon gjorde illa axeln och blev lerig. Den dyra kameran slutade fungera.
Trots alla dessa fantastiska handelser akte vi till Stirling och korde halvt vilse i den otroligt daligt skyltade staden innan vi hittade till William Wallace Monument. Ett viktigt tips: Nar man kommer till sista rondellen dar ena avfarten leder till monumentet sa ar det latt att missa just den avfarten for det ar den minsta av vagarna och den ligger gomd mellan tva hus. Dessutom finns det ingen skylt utan den ser man forst nar man svangt in pa den smala vagen mellan husen. Mycket turistvanligt.
Ja, sedan var det kolsvart sa det var bast att aka hem igen. Som om vi inte bort gora det langt tidigare...
Sondag
Kommer man soderifran och ska till Dunnottar Castle sa finns det tre satt att ta sig dit nar man kommer till Perth, ett vagskal for resande bade fran Glasgow och Edinburgh;
1) A90, en motortrafikled raka vagen till avfarten vid Stonehaven, strax soder om Aberdeen. Inte mycket att se, men snabb.
2) A90 till Dundee, sedan A92 till Stonehaven. Vagen kallas aven "Angus Coastal Route" och loper, just det, langs kusten. Gillar man havet ar det ett bra val och vagen ar ratt snabb anda, inte mycket kringelikrok.
3) A93 genom sodra Cairngorms och vad jag kallar Slottsomradet. Man aker da i en vidare cirkel och kommer lite norr om Stonehaven. For att slippa aka in till Aberdeen kan man vid Crathes gena via A957, en liten vag men ocksa med lite trafik.
Den har tiden pa aret har Dunnottar begransade oppettider, idag var det t ex bara oppet mellan 14.00-16.15. Vi valde darfor det naturskona och till en borjan kringelikrokiga 3:e alternativet pa vagen dit.
Det var som att kora genom en hosttavla! Hostfarger, tat vaxtlighet anda fram till vagkanten (det var som att kora i en tunnel ibland), floder, stenslott inbaddade bland traden... Ni vet de dar skrivbordsbilderna pa datorn, 1000-bitars pusslen och tapettavlorna fran 70-talet - sa var det. Vid ett stalle korde vi over en gammal stenbro over en vild fors, kantad av tat, hostfargad lov och barrskog. Jag tror faktiskt att vi stonade i kor. Fast nar vi kom till Cairngorms och korde bland bergen (som ar mycket rundare pa den har sidan av Skottland) sa regnade det sa mycket att varlden var som en gra dimma.
Efter de naturskona Cairngorms (jag antar att det ar naturskont aven i regn, for Mias kamera gick varm) sa kommer man till Slottsomradet. Har star ett slott i vartenda kvarter. Det forsta ligger precis nar man kort igenom Braemar, sedan ligger de tatt hela vagen till Aberdeen. Tiden som avgor hur manga du hinner med.
Pa bilkartan hittade vi en stencirkel nara ett pyttestalle som hette Cullerlie, strax norr om Drum Castle. Mia har pratat om dessa cirklar och efter att ha last Diana Gabaldons bocker sa ar det klart att man ar lite nyfiken. Dessutom var det en san dar hogtid da man kanske, eventuellt kunde bli insugen i stenarna just denna dag...
For att komma till Cullerlie Stencirkel svanger du av pa A980 vid Banchory och nar den roda vagen svanger av mot vanster svanger du inte pa en gul vag till hoger, B977. Det ar skyltat till en flygplats. Om du bara kor rakt fram overgar vagen till B9125. Precis innan du kommer till en trevagskorsning (B9119) sa svanger du hoger in pa en pyttevag. Stencirkeln ligger nagra hundra meter in, precis fore en bondgard pa vanster sida. Det ar skyltat, men det ar latt att missa skylten. Tydligen hade den har stencirkeln fungerat som begravningsplats, eller liknande. Ratt cool var den! Fortsatter man sedan kostigen fram kommer man till Drum Castle och sedan ar man tillbaka pa A93 igen.Det kanske later som en invecklat omvag, men besoket vid stencirkeln plus ett fotostopp vid Drum Castle var en omvag pa mindre an en halvtimme.
Sa, lagom tills de oppnade kom vi till Dunnottar. Mitt tredje besok, och jag tog med kameran mest ifall jag skulle raka snubbla pa en vilsen Puffin. Jag tog upp hela rullen. Dessutom maste jag tillbaka igen. Jag kopte guideboken den har gangen och tydligen har jag missat en inskription pa utsidan av ett fonster, vilken man kan se fran ett sovrum som ligger i vinkel. Det sovrummet ar f o vart ett besok i sig. Det finns en klocka (ett solur) inmurat i vaggen och ovanfor den oppna spisen finns en tydlig inskription, dessutom ar det basta utsiktsplatsen om man vill hoppas pa att hitta puffins och kanske spana in en sal, delfin eller val. Rummen pa overvaningen har inga tak dock, sa nar Mia och jag kom dit var det ett smarre hav i rummet fore. Vad gora?
Jo, 30 Oktober tar man forstas av sig skor och strumpor och vadar in i sovrummet barfota. Saa kallt var det faktiskt inte, och strumporna varmde ju skont efterat. Dessutom tror jag t.o.m. Mia tyckte fortjansten var vart besvaret.
Pa hemvagen valde vi Angus Coastal Route och Mia njot av havsutsikten hela den knappa timmen innan det blev kolsvart.
Mandag
Mias och min oro, vara forberedelser och studerandet av de Allmanna Villkoren visade sig onodiga. Killarna pa hyrfirman var helt coola med skadan och t.o.m skamtade om det. Trots att jag forsokte se avslappnad ut sa tror jag att det marktes att vi inte kande oss helt ok med att lamna tillbaka bilen i det skicket. Fast de verkade vana och sa att detta hande hela tiden, att skador varre an dessa hande hela tiden. For att slippa invandningar utelamnade jag anda biten med gubben som hjalpte oss upp. Jag sa att bilen skrapade i nar jag forsokte backa upp och, tja, han antog val att forsoket till slut lyckades...
Naval, jag var valkommen tillbaka och det var ju gladjande, for det var inte sista gangen jag hyrde bil. Fast det var troligen sista gangen jag inte backade ner for hela backen om jag fick mote eller atminstone stack ut huvet genom sidorutan och hojtade "men backa da, du har ju en motesficka en bit upp!".
No comments:
Post a Comment