Carina roar sig kungligt i Drottningholm

Lördagens plan var att knalla långvandring i Nackareservatet, men blåsorna sedan onsdagens Djurgårdspromenad och blott två cider från den sena kvällen före (eller?) gjorde att jag kände mig allt annat än hågad att ge mig ut på heldagsvandring.

Jag beslöt därför att iställe utforska ännu en av de förbisedda parkerna runt Stockholm. Drottningholm. I sommarvärmen tänkte jag att det kunde vara skönt att ta en promenad i trädgårdarna innan jag breder ut filten och läser mig igenom eftermiddagen. För säkerhets skull tog jag därför med mig två böcker.

Innan jag ens korsat vägen från busshållsplatsen till slottet så hade jag räknat in fyra språk. Mest tyska - det kryllade av tyska turister! Faktum är att, förutom två soldater som bytte några ord, så dröjde det ända tills jag knallat förbi de långa, tjusiga, "tuktade" trädgårdarna innan jag hörde en svensk röst!

Trädgårdarna, ja. Närmast bakom slottet stod några sjyssta statyer, som jag givetvis inte vet vad de symboliserade. En var av tre nakna män som brottades med en orm. Den centrala statyn var en naken man med klubba som såg ut att vilja drämma till en krokodil som spottade vatten. Den centrala statyn hade småfigurer också, men den stod på knugens bakgård, så man fick inte gå så nära att man kunde utforska dem.

Om jag skulle beskriva de välfrisserade trädgårdarna så finns egentligen bara två ord; lekfull och romantisk. Det var fullt av slingranda gångar både mellan och inom höga häckar, tunnlar, hemliga vrår och insynsskyddade plättar. Med andra ord var det som gjort för antingen lek och bus, eller kärlek. Mycket riktigt så jagade en pojke (som inte ens nådde upp i häckhöjd) sin pappa i gångarna. Och ungdomligt fnitter hördes inifrån några buskar.

Hela slottsträdgården och parken är välfrisserad - även när det, typ, ska se vilt ut. Som de där Engelska parkerna som sades bejaka den vilda naturen. Den vilda naturen var väldigt välplanerad. Fast det hör väl till en slottspark, antar jag. Miljön var ändå mysig på något vis, lummig. I ena hörnet stod Kinaslottet med en massa häftiga utkarvningar av drakar och demoner. I andra hörnet slingrade sig vattendrag där änder, gäss och såna-där-med-hår (tofsvippor?) simmade runt.

Någonstans där bredde jag ut min filt och slog läger. Jag läste min bok, roades av fågelungarnas simlektioner, spanade på vad folk hade för sig inom synhåll, beundrade brudparets tålamod när fotografen tog femtioelfte bilden, åt lunch, roades av lekande hundar på ön där de får gå lösa, spanade på fler fåglar - och då och då låg jag bara på rygg och tittade upp i himlen, och de få moln som seglade förbi försökte jag upptäcka figurer i. Det fanns inga tider att hålla, inga måsten att göra, det kändes precis som ett sommarlov. Faktum är, det kändes bättre än ett sommarlov. När jag låg där på filten och viftade bort småkryp och såg molnen segla förbi så hade jag ju faktiskt vett att uppskatta det!

Allt som allt så kan jag rekommendera Drottningholm för en skön sommardag. Känner man för det kan man även kolla in i både slottet och Kinaslottet. Det finns åtminstone två fik, toaletter och kiosk. Som grädde på våfflan kan man även ta båt dit från Stadshuskajen. Fast det kostar 160 spänn förstås...