Sommarparty i parken

...kom och ta mig i handen.

Nej, så kanske inte Herrey's gamla låt gick. Hur som helst, igår fick vi årets första sommardag med sol från klarblå himmel och så varmt framemot eftermiddagen att jag nästan svettades i shorts och t-shirt. En sådan dag kan man ju inte sitta hemma och häcka!

Jag mötte därför upp kompisen Jenny och hennes familj i Ulriksdals slottspark. Jag har aldrig varit där förut, men gillade läget vid vattnet och de stora, gröna ytorna samtidigt som det fanns flera gamla hus och gömda naturvrår som kittlade fantasisinnet och nyfikenhetsnerven. Det finns många möjligheter att spendera dagen; man kan promenera längs vattnet, i slottsträdgården eller i skogen. Man kan besöka handelsträdgården eller wärdshuset. Man kan titta in i slottet eller kika på nygifta par som kommer ut från kapellet. Man kan kolla in gamla stall och hus. Man kan fika i ett mysigt fik. Man kan titta på änder, sniglar och grodor. Eller så ligger man på gräset eller sitter på en bänk och bara har det skönt.

Viggo, vår 2-åriga expeditionsledare, visade på spännande småstenar och pekade ut andra sevärdheter såsom blommor, fåglar och vatten - både stort vatten, litet vatten och vatten som gick ända upp i himlen. Sjöar, vattenpölar och fontäner åsido, det är så härligt att leva i nuet och riktigt upptäcka både stort och smått. Som färgen på de små blommorna på marken, hur den svarta pippin doppar hela huvudet i vattenpölen, kontrasten mellan gröna löv och blå himmel - och vätan som gömmer sig i gräset och attackerar som en kobra när man slarvar med sittunderlaget.

Det blev både picknick i gröngräset, bollspel, blomplockning, mer bollspel och lite baravaraochmåbra innan vi skiljdes åt. Jag hade sedan tänkt knalla runt på egen hand och utforska parken i en större bemärkelse, fast värmen visade sig redan ha tagit ut sin rätt så det blev bara en kort promenad runt slottsparken och en avstickare upp på en höjd. Jag upptäckte höjden när jag tog ett kort längs en gång som korsade fontänen och paviljongen. Överst på höjden stod ett ensamt träd och jag tänkte att det nog var fin utsikt däruppe. Det var det inte, det var träd och buskar överallt. Och stora sniglar i skal som jag lyckades döda två stycken av...

Eftermiddagen fick istället en lite romantisk inramning när jag hittade en bänk på en liten lummig ö i bäcken. Där satt jag och omväxlande läste, tittade på människor och djur och blundade och njöt av värmen mot min hud och trädens sus i mina öron.

Efter sju timmar så fick jag nästan slita mig därifrån. Men när jag gick förbi en spegel i mataffären på vägen hem så visade sig det vara ett klokt val. Fröken Kräfta hade gjort entré! Nästa gång ska jag inte glömma solkrämen. För en nästa gång blir det - så fort det blir sol!