Vilket fynd jag gjorde idag! På väg till jobbet såg jag att bokhandeln i Sollentuna Centrum hade 40% på alla böcker. Givetvis på ordinarie pris, så vad gäller en del inbundna kunde man tjäna på att gå till Åhléns eller Akademibokhandeln, men jag gillar pocketböcker och de är sällan på rea. Eftersom det gällde hela sortimentet var det bara att börja på A och söka igenom hyllorna. Duktiga Carina lyckades få ner skörden till fyra måste-måste-böcker:
"Eldens barn" - boken om Josef Mengele och hans sjuka experiment i Auschwitz (ord pris 59kr)
"LOTR - The fellowship of the ring" - på engelska såklart, utan alla konstiga översättningar (ord pris 117kr)
"LOTR - the two towers" - men tyvärr var trean slut (ord pris 117kr)
"Lost Hero" - en brittisk bok (jag inte kände till) om min idol Raoul Wallenberg (ord pris 134kr)
Tillsammans gav jag 256 spänn - 64 spänn styck! Hade jag råd skulle jag åka dit idag och kolla igenom engelska hyllan en gång till. Pocketböcker är livsfarligt, men jag tyckte jag var värd detta för jag var faktiskt en duktig flicka och höll mig ifrån Pocketshop hela hösten. Min kompis råd/order för att jag skulle få läst de halvlockande böckerna jag redan hade i hyllorna, ni vet, sådana som verkade bra med visade sig vara dösega. Har i och för sig 3 kvar fortfarande, men någon måtta på tortyren får det väl vara!
29 February 2004
27 February 2004
Fredagsfyran, v 8
Tema dokusåpor
1. Om du var tvungen, vilken dokusåpa skulle du delta i?
Det lustiga är att jag alltid sagt att det bara finns en som jag skulle stå ut i och tycka var kul och där människor verkar normala; Big Brother. Nu var jag inte i Sverige ifjol och årets har jag bara följt på löpsedlarna men nu verkar det lika utflipprat som Baren! Så... det finns ingen! Jag skulle inte klara de fysiska delarna i Robinson, annars är det den jag skulle köra på i så fall. Eller nej, Farmen förresten! Jag har minsann inga problem med vare sig skit eller spartanskt leverne.
2. Hur skulle du framställas för tv-publiken tror du?
Hm... självransakan, självransakan... Troligen som lustigkurren som snackar med sig själv/grodor och andra döa ting. Jag skulle nog vara diplomaten i konflikterna. Faktiskt, jag skulle nog vara den "Normala" som ger jämvikt åt alla UFOn och ger majoriteten av tittarna någon att definiera sig med. Var jag med i Robinson skulle jag nog vara rätt anonym för jag skulle hålla till inne i djungeln hela tiden.
3. Om du själv skulle producera en dokusåpa, hur skulle den då gestalta sig?
Inför VM låser man in 40 hockeyspelare på ett hotell. De tränar, spelar matcher, umgås, kör pristävlingar och uppdrag och varje vecka röstar folket ut 2st. Närmare VM kan någon Joker slängas in, t ex Tommy Salo eller Mats Sundin. Till slut har folket röstat fram Sveriges VM-lag! Ja, vaddå, det är väl inte allvarligare än så nu för tiden ändå.
4. Varför är dokusåpor så populära?
Jaa du... Ibland är det nog lite kul att se andra göra bort sig och så lite skräckblandad förtjusning över det "fasansfulla" som man själv slipper. Lite som forntida avrättningar kanske...
1. Om du var tvungen, vilken dokusåpa skulle du delta i?
Det lustiga är att jag alltid sagt att det bara finns en som jag skulle stå ut i och tycka var kul och där människor verkar normala; Big Brother. Nu var jag inte i Sverige ifjol och årets har jag bara följt på löpsedlarna men nu verkar det lika utflipprat som Baren! Så... det finns ingen! Jag skulle inte klara de fysiska delarna i Robinson, annars är det den jag skulle köra på i så fall. Eller nej, Farmen förresten! Jag har minsann inga problem med vare sig skit eller spartanskt leverne.
2. Hur skulle du framställas för tv-publiken tror du?
Hm... självransakan, självransakan... Troligen som lustigkurren som snackar med sig själv/grodor och andra döa ting. Jag skulle nog vara diplomaten i konflikterna. Faktiskt, jag skulle nog vara den "Normala" som ger jämvikt åt alla UFOn och ger majoriteten av tittarna någon att definiera sig med. Var jag med i Robinson skulle jag nog vara rätt anonym för jag skulle hålla till inne i djungeln hela tiden.
3. Om du själv skulle producera en dokusåpa, hur skulle den då gestalta sig?
Inför VM låser man in 40 hockeyspelare på ett hotell. De tränar, spelar matcher, umgås, kör pristävlingar och uppdrag och varje vecka röstar folket ut 2st. Närmare VM kan någon Joker slängas in, t ex Tommy Salo eller Mats Sundin. Till slut har folket röstat fram Sveriges VM-lag! Ja, vaddå, det är väl inte allvarligare än så nu för tiden ändå.
4. Varför är dokusåpor så populära?
Jaa du... Ibland är det nog lite kul att se andra göra bort sig och så lite skräckblandad förtjusning över det "fasansfulla" som man själv slipper. Lite som forntida avrättningar kanske...
26 February 2004
Det är sant. Det sa de på tv.
"Såg ni Uppdrag Granskning på tv i tisdags?" frågade vår professor på kriminologilektionen. Bara tre händer åkte i luften.
"Vad bra!" sa han, "Vad bra att ni hade viktigare saker för er!"
Programmet handlade om, citat: "den kraftigt ökade ungdomsbrottsligheten". Professorn fortsatte;
"Programmet kommer naturligtvis gå rakt in i samtliga kurser på utbildningen. Det var ett skolexempel på vilken oerhörd makt vår tredje statsmakt har att på bästa sändningstid skapa opinion baserad på falska föreställningar. För det vet vi ju alla att brottsligheten inte alls har ökat. Vi vet ju att de senaste 50 åren har den legat still! Är man född riktig pessimist kan man eventuellt se en liten, liten, marginell ökning sista 10 åren. Men den är ju för liten för att dra några slutsatser av. Och så väljer de att fokusera på en förort till Malmö och det vi ju vad det innebär med generaliseringsmöjligheter och brottsteorier. Men vad skönt, eftersom ni inte sett programmet behöver jag inte ge utlopp för mina aggressioner utan nu fortsätter vi tala om verkligheten."
Ibland är det så himla skönt att höra en professor koka. Och jag blir glad över att jag slutade köpa medias framställningar för länge sedan. Jag kunde bara önska att tanterna på ICA också var mer kritisk mot vad de matas med. De skulle spara in många sköna slantar på sina onödiga larmanordningar.
Men se här vad jag hittade när jag skulle söka efter en länk till tisdagens program. Nu ska Mediemagasinet granska Uppdrag Granskning och dess journalistik. Vänta nu lite här, båda två tillhör ju SVT. Ska SVT granska sig själva??? Vänta nu lite här... varför känns det som en strategi? "Vi kör felvinklingar och feltolkningar och så granskar ni oss. Istället för ett program kan vi ha två! JA!" Vore det inte bättre om SVT var mer selektiv från början så vi SLAPP all desinformation som i folkopinionen förvandlas till sanningar - som till och med politiker behandlar som sanningar. Läckra program som spelar på folks rädslor har tyvärr en tendens att vara mer populära så förutom större tittarsiffror så har folk en tendens att ta till sig vad som sägs. Självgranskningsprogrammet har därefter lika stort genomslag som en dementinotis i tidningen. D.v.s. noll. Det är den ursprungliga artikeln man minns. Nu är det JAG som börja känna en aggression komma krypande.
"Vad bra!" sa han, "Vad bra att ni hade viktigare saker för er!"
Programmet handlade om, citat: "den kraftigt ökade ungdomsbrottsligheten". Professorn fortsatte;
"Programmet kommer naturligtvis gå rakt in i samtliga kurser på utbildningen. Det var ett skolexempel på vilken oerhörd makt vår tredje statsmakt har att på bästa sändningstid skapa opinion baserad på falska föreställningar. För det vet vi ju alla att brottsligheten inte alls har ökat. Vi vet ju att de senaste 50 åren har den legat still! Är man född riktig pessimist kan man eventuellt se en liten, liten, marginell ökning sista 10 åren. Men den är ju för liten för att dra några slutsatser av. Och så väljer de att fokusera på en förort till Malmö och det vi ju vad det innebär med generaliseringsmöjligheter och brottsteorier. Men vad skönt, eftersom ni inte sett programmet behöver jag inte ge utlopp för mina aggressioner utan nu fortsätter vi tala om verkligheten."
Ibland är det så himla skönt att höra en professor koka. Och jag blir glad över att jag slutade köpa medias framställningar för länge sedan. Jag kunde bara önska att tanterna på ICA också var mer kritisk mot vad de matas med. De skulle spara in många sköna slantar på sina onödiga larmanordningar.
Men se här vad jag hittade när jag skulle söka efter en länk till tisdagens program. Nu ska Mediemagasinet granska Uppdrag Granskning och dess journalistik. Vänta nu lite här, båda två tillhör ju SVT. Ska SVT granska sig själva??? Vänta nu lite här... varför känns det som en strategi? "Vi kör felvinklingar och feltolkningar och så granskar ni oss. Istället för ett program kan vi ha två! JA!" Vore det inte bättre om SVT var mer selektiv från början så vi SLAPP all desinformation som i folkopinionen förvandlas till sanningar - som till och med politiker behandlar som sanningar. Läckra program som spelar på folks rädslor har tyvärr en tendens att vara mer populära så förutom större tittarsiffror så har folk en tendens att ta till sig vad som sägs. Självgranskningsprogrammet har därefter lika stort genomslag som en dementinotis i tidningen. D.v.s. noll. Det är den ursprungliga artikeln man minns. Nu är det JAG som börja känna en aggression komma krypande.
25 February 2004
En plötslig saknad av den tid som flytt
Min yngsta lillebror är 7 år yngre än jag. Idag fick jag en sådan flashback att det faktiskt skar i hjärtat när jag var tvungen att vara vuxen och åka hem ifrån honom. Jag var hemma hos honom och vi började spela tv-spel. Det var nåt rätt trist spel med små apor inne i bollar som man rullade runt med och samlade bananer, eller boxades på en plattform tills den andre åkte över kanten. Japp, vi är över 20 båda två.
När vi satt där med joystickarna kände jag den där närheten jag saknat sedan han blivit stor. När vi var yngre stod vi varandra oerhört nära. Det är nog inte fel att säga att jag var som en extramamma redan från början, utan att vara mammig liksom. Kanske var jag bara en storasyster helt enkelt, det kanske är den definitionen som är den rätta. Hur som helst, även när vi blev störra gjorde vi saker ihop. När jag flyttat hemifrån brukade han komma över på videokväll för att slippa föräldrarna ett par timmar och hade han kärleksbekymmer fick jag lyssna på alla detaljer.
Vad jag saknar mest är två saker. Först alla våra badturer. Han gick fortfarande på lågstadiet när vi låg på filtarna vid vattnet och pratade om Gud, döden, universum och allt annat en åttaåring går omkring och grunnar på. Han har alltid varit en grubblande poet, den mannen. Jag ville aldrig att de stunderna skulle ta slut. De kluriga stunderna, för jag såg det som ett slags hederssak att inte servera honom åsikter eller övertyga honom om att jag hade rätt, för det finns inga rätta åsikter. Jag tror han gillade att få tycka som han ville, testa sig fram lite. Till skillnad mot både skola och föräldrar hade jag inget facit, jag var bara ett bollplank. När jag så gav honom min åsikt men han fortsatte att hålla fast vid sin, då kände jag mig stolt över honom.
För det andra saknar jag våra stunder i mitt rum. Min andra bror hade alltid kompisar, min syster skrek "uuut" men lillebror visste att han alltid fick komma in till mig. Ibland knackade han. Ibland när jag satt och pluggade smög han bara in med famnen fullt av He-man och Transformers, la sig på sängen och lekte. Då och då blev krascherna för höga så jag fick be honom vara tyst. Tydligen kunde jorden explodera utan ljudeffekter också. Låg jag på sängen och läste gällde det att ligga stilla. Helt plötsligt kunde jag upptäcka att en Transformers var fånge under knävecket, Skeletor stod på knät och slogs med He-man och hela min kropp var ett slagfält fullt av lego-gubbar. Då var det bara att vackert ligga still och läsa tills kriget var över. Ibland lekte han ett tag och smög sedan ut lika tyst som han kom, ibland var han kvar tills han somnade och ibland kunde han efter ett tag lite försynt fråga om jag hade tid att prata, och så hade vi ett litet badstrandssamtal på kvällskvisten.
Jag saknar dessa tider. Vi har fortfarande nära kontakt, men nu har jag fått konkurrens av den andre brodern. De har liksom vuxit ikapp varandra så nu är de ute och festar ihop, spelar tv-spel och är riktiga polare. Det är ju skitkoj, men man vill ju ogärna medge att lillebror blir stor han också... Helst ska han för alltid ligga på min säng och leka med Transformers.
När vi satt där med joystickarna kände jag den där närheten jag saknat sedan han blivit stor. När vi var yngre stod vi varandra oerhört nära. Det är nog inte fel att säga att jag var som en extramamma redan från början, utan att vara mammig liksom. Kanske var jag bara en storasyster helt enkelt, det kanske är den definitionen som är den rätta. Hur som helst, även när vi blev störra gjorde vi saker ihop. När jag flyttat hemifrån brukade han komma över på videokväll för att slippa föräldrarna ett par timmar och hade han kärleksbekymmer fick jag lyssna på alla detaljer.
Vad jag saknar mest är två saker. Först alla våra badturer. Han gick fortfarande på lågstadiet när vi låg på filtarna vid vattnet och pratade om Gud, döden, universum och allt annat en åttaåring går omkring och grunnar på. Han har alltid varit en grubblande poet, den mannen. Jag ville aldrig att de stunderna skulle ta slut. De kluriga stunderna, för jag såg det som ett slags hederssak att inte servera honom åsikter eller övertyga honom om att jag hade rätt, för det finns inga rätta åsikter. Jag tror han gillade att få tycka som han ville, testa sig fram lite. Till skillnad mot både skola och föräldrar hade jag inget facit, jag var bara ett bollplank. När jag så gav honom min åsikt men han fortsatte att hålla fast vid sin, då kände jag mig stolt över honom.
För det andra saknar jag våra stunder i mitt rum. Min andra bror hade alltid kompisar, min syster skrek "uuut" men lillebror visste att han alltid fick komma in till mig. Ibland knackade han. Ibland när jag satt och pluggade smög han bara in med famnen fullt av He-man och Transformers, la sig på sängen och lekte. Då och då blev krascherna för höga så jag fick be honom vara tyst. Tydligen kunde jorden explodera utan ljudeffekter också. Låg jag på sängen och läste gällde det att ligga stilla. Helt plötsligt kunde jag upptäcka att en Transformers var fånge under knävecket, Skeletor stod på knät och slogs med He-man och hela min kropp var ett slagfält fullt av lego-gubbar. Då var det bara att vackert ligga still och läsa tills kriget var över. Ibland lekte han ett tag och smög sedan ut lika tyst som han kom, ibland var han kvar tills han somnade och ibland kunde han efter ett tag lite försynt fråga om jag hade tid att prata, och så hade vi ett litet badstrandssamtal på kvällskvisten.
Jag saknar dessa tider. Vi har fortfarande nära kontakt, men nu har jag fått konkurrens av den andre brodern. De har liksom vuxit ikapp varandra så nu är de ute och festar ihop, spelar tv-spel och är riktiga polare. Det är ju skitkoj, men man vill ju ogärna medge att lillebror blir stor han också... Helst ska han för alltid ligga på min säng och leka med Transformers.
23 February 2004
Det beror på
Minst 25 fall av sexuella trakasserier, några ringa misshandel, några ofredanden, några förtal och ett otal förolämpningar. Mitt brottsfacit efter en 17 timmars resa till Göteborg i lördags. OM någon utomstående velat hade den kunnat anmäla mig. Lätt.
Jag smekte mäns rumpor. Jag spred osanna rykten om våta drömmar män haft om andra män i gruppen. Jag kallade folk för saker mina fingrar inte tillåter mig att skriva nu. Jag utnyttjade en vetskap om hur en viss person per automatik får stånd och - typ - fixade det. Jag slog folk i bakhuvudet. Jag kom med både lätta och grova sexuella anspelningar. Jag...
Hade jag varit man och de kvinnor hade vänsterfeministerna sett till att jag fått en egen avdelning hos JÄMO!
Men nu var det bara en utomstående som såg och rodnande mumlade han förvånat: "vad elaka ni är mot varandra".
"Det är kärlek", svarade jag.
En rå men hjärtlig ton funkar bara i en grupp fylld av ömsesidig kärlek. Annars blir det automatiskt trakasserier och mobbing.
Det var tanken på Big Brother som fick mig att reflektera. Jag vet egentligen ingenting om vad som hände, för jag har bara läst en halv artikel om det. Jag vet bara att det vi gör med/mot varandra i vår grupp av en utomstående lätt skulle kunna tas för något brottsligt. Men för oss är det bara ett skämt. Ett gott skratt. Även om någon kanske klämmer för hårt ibland eller verbalt går över en gräns. Men då markeras detta, man ber om ursäkt och sedan kör vi vidare. Det är inte värre med det. Det är lätt att bli uppslukad av leken ibland. Om en oönskad handling ska leda till ett höjt finger eller en polisanmälan, det beror på.
Det var många tankar som for genom huvudet där nånstans mellan Linköping och Stockholm på lördagnatten. Att saker uppfattas olika var en sak. En annan sak jag funderade över var hur svårt det är att definiera eventuella överträdelser. Om jag i sju års tid skrattat och "tillåtit" folk att skoja om mina bröst, till och med ta på dem, kan jag då helt plötsligt få för mig att jag inte gillar det där och då anmäla den som "tafsat" i sju år? Jag kom fram till att jag inte kan det. Att alla har ett ansvar för sig själv och har man inte markerat någongång så kan man inte helt plötsligt dra upp en egen gräns i efterhand. Folk är inte tankeläsare. Det finns något som heter "handelsbruk", när företag som uppträtt på visst sätt emot varandra under längre tid har rätt att anta att tillvägagångssättet även denna gång är ok. Jag är beredd att hävda att detta gäller även på andra områden. Om X fått smeka mina bröst i sju år, varför skulle han tro att det inte var ok även denna gång om jag aldrig sagt att det inte är det? Helt plötsligt kom jag fram till att de där obekväma frågorna i våldtäktsrättegångar inte är så irrelevanta trots allt. Det beror på.
Nu låter det som att vi går omkring och tafsar på varandra och kallar varandra för elaka saker hela dagarna. Så är det naturligtvis inte. Det är en fin balansgång mellan ett lyckat och ett plumpt skämt och de som oavbrutet "skämtar" är helt enkelt inte roliga. Själva roligheten ligger ju i den oväntade handlingen. Vi hade en oerhört skön och skämtsam stämning hela resan i lördags där sexuella skämt bara var en del i det hela. Men kommer en utomstående vid fel ögonblick... Som sagt. Antingen är jag en lyckad skämtare eller en sexbrottsling. Det beror på.
Jag smekte mäns rumpor. Jag spred osanna rykten om våta drömmar män haft om andra män i gruppen. Jag kallade folk för saker mina fingrar inte tillåter mig att skriva nu. Jag utnyttjade en vetskap om hur en viss person per automatik får stånd och - typ - fixade det. Jag slog folk i bakhuvudet. Jag kom med både lätta och grova sexuella anspelningar. Jag...
Hade jag varit man och de kvinnor hade vänsterfeministerna sett till att jag fått en egen avdelning hos JÄMO!
Men nu var det bara en utomstående som såg och rodnande mumlade han förvånat: "vad elaka ni är mot varandra".
"Det är kärlek", svarade jag.
En rå men hjärtlig ton funkar bara i en grupp fylld av ömsesidig kärlek. Annars blir det automatiskt trakasserier och mobbing.
Det var tanken på Big Brother som fick mig att reflektera. Jag vet egentligen ingenting om vad som hände, för jag har bara läst en halv artikel om det. Jag vet bara att det vi gör med/mot varandra i vår grupp av en utomstående lätt skulle kunna tas för något brottsligt. Men för oss är det bara ett skämt. Ett gott skratt. Även om någon kanske klämmer för hårt ibland eller verbalt går över en gräns. Men då markeras detta, man ber om ursäkt och sedan kör vi vidare. Det är inte värre med det. Det är lätt att bli uppslukad av leken ibland. Om en oönskad handling ska leda till ett höjt finger eller en polisanmälan, det beror på.
Det var många tankar som for genom huvudet där nånstans mellan Linköping och Stockholm på lördagnatten. Att saker uppfattas olika var en sak. En annan sak jag funderade över var hur svårt det är att definiera eventuella överträdelser. Om jag i sju års tid skrattat och "tillåtit" folk att skoja om mina bröst, till och med ta på dem, kan jag då helt plötsligt få för mig att jag inte gillar det där och då anmäla den som "tafsat" i sju år? Jag kom fram till att jag inte kan det. Att alla har ett ansvar för sig själv och har man inte markerat någongång så kan man inte helt plötsligt dra upp en egen gräns i efterhand. Folk är inte tankeläsare. Det finns något som heter "handelsbruk", när företag som uppträtt på visst sätt emot varandra under längre tid har rätt att anta att tillvägagångssättet även denna gång är ok. Jag är beredd att hävda att detta gäller även på andra områden. Om X fått smeka mina bröst i sju år, varför skulle han tro att det inte var ok även denna gång om jag aldrig sagt att det inte är det? Helt plötsligt kom jag fram till att de där obekväma frågorna i våldtäktsrättegångar inte är så irrelevanta trots allt. Det beror på.
Nu låter det som att vi går omkring och tafsar på varandra och kallar varandra för elaka saker hela dagarna. Så är det naturligtvis inte. Det är en fin balansgång mellan ett lyckat och ett plumpt skämt och de som oavbrutet "skämtar" är helt enkelt inte roliga. Själva roligheten ligger ju i den oväntade handlingen. Vi hade en oerhört skön och skämtsam stämning hela resan i lördags där sexuella skämt bara var en del i det hela. Men kommer en utomstående vid fel ögonblick... Som sagt. Antingen är jag en lyckad skämtare eller en sexbrottsling. Det beror på.
22 February 2004
Jag ska bli brandman
... och så ska jag jobba i Solna/Sundbyberg för de har ingen stång de åker ner till garaget på. De har rutschkana!!! Vi var på brandutbildning där idag och ingen av alla män vågade fråga om de fick åka så jag tog såklart initiativet. När de hörde mina tjut nerifrån mörkret måste de ha blivit sugna för sedan kom det karlar åkande i rasande fart!
Nu har jag bestämt mig för vad jag tycker
Nu vet jag vad det är jag inte gillar med namnet på filmen "Hip, hip, ****". Även om man säger att syftet är det motsatta så blir ju användningen, det upprepande uttalandet av titeln, ett sätt att trubba av begreppet. Och det tycker jag inte om. Skulle bara tala om att jag just kommit fram till denna ståndpunkt.
20 February 2004
Fredagsfyran, v7
1. Är du kär i någon just nu?
Nej, faktiskt inte. Finns inte ens nån jag är intresserad av. Märkligt när jag tänker efter.
2. Vad “faller” du för?
Jag tror de där busiga ögonen är livsfarliga för mig. Om jag misstänker att han när som helst tar fram en vattenpistol, då...
3. Kan man vara kär i flera personer på samma gång?
Kär vet jag inte, jag har aldrig varit kär. Förälskad kan man nog vara i flera, och så får man såna problem med vem man ska sikta in sig på att man inte siktar in sig på någon.
4. Är alla hjärtans dag en förskräcklig tradition och ytterliggare en kniv i ryggen på bittra singlar? På A säger jag - hur kan kärlek vara förskräcklig tradition? Däremot vad man GJORT av den, upphaussningen, tar jag helt avstånd ifrån. På B svarar jag - om man vill vara bitter och missunsam, javisst då kan man se det så. Jag tycker dock det verkar fånigt att göra det. Tycker nog filmer som Love Actually är större dolkstötar än en trevlig kärleksdag...
Nej, faktiskt inte. Finns inte ens nån jag är intresserad av. Märkligt när jag tänker efter.
2. Vad “faller” du för?
Jag tror de där busiga ögonen är livsfarliga för mig. Om jag misstänker att han när som helst tar fram en vattenpistol, då...
3. Kan man vara kär i flera personer på samma gång?
Kär vet jag inte, jag har aldrig varit kär. Förälskad kan man nog vara i flera, och så får man såna problem med vem man ska sikta in sig på att man inte siktar in sig på någon.
4. Är alla hjärtans dag en förskräcklig tradition och ytterliggare en kniv i ryggen på bittra singlar? På A säger jag - hur kan kärlek vara förskräcklig tradition? Däremot vad man GJORT av den, upphaussningen, tar jag helt avstånd ifrån. På B svarar jag - om man vill vara bitter och missunsam, javisst då kan man se det så. Jag tycker dock det verkar fånigt att göra det. Tycker nog filmer som Love Actually är större dolkstötar än en trevlig kärleksdag...
18 February 2004
"Kom loss och sjung med oss"
Tänk vad glad man kan bli av två gamla kassettband. Jag fick med mig två band hem när jag varit och fikat hos mormor och morfar idag. Jag anade vad det var, för på ett av dem hade "någon" precis lärt sig bindestreck och skrivit jul-sånger och god-jul...
Jag lyssnade dock på det andra först. Ett sånt där illgult Postens Ljudbrev om ni kommer ihåg dem?! Ja, en sak märkte jag, jag tror jag anar varför jag aldrig får sjunga nationalsången i Globen. En alt-tjej som sjunger i för hög tonart och inte har harklat sig före. Japp, det var jag. Jag hörde detta kraxande extra tydligt eftersom jag såklart inte mumlade utan stämde i för kung och fosterland så min stackars syster kunde skrika sig hes och ändå bara passera som kör. Min bror dränkte jag helt.
Det var väldigt vilka avancerade sånger vi sjöng! Inte bara gamla Nu är det jul igen (som vi drog av i rekordfart, framför allt "men det var inte sant") utan både käcka och fina Gud och Jesus-sånger med rätt avancerade melodier. Det var tydligt var våra influenser kom ifrån. Vi bodde i ett litet brukssamhälle i Västerbotten så alla aktiviteter var antingen inom idrotten eller inom kyrkan. Jag och min syster var såklart med i både Pax-kören i Pingstkyrkan, Tisdagsträffen i EFS och FG-PG i Svenska Kyrkan. Klart det märktes på adventsångerna. En del hade jag helt glömt bort. Vår favorit var tydligen "Ett litet barn av Davids hus" för den skrek vi nästan fram i vår iver att överrösta varandra. (eller kanske för att det var den enda i normal tonart...) Jodå, min bror hakade på han också.
Men det bästa av allt var när vi skulle hälsa på slutet. Gissa om det var kul att höra vår Västerbottniska! Jo, jag hade faktiskt dialekt. Det är sant! Och våra roller var lika tydliga då. Systern var korrekt och lät lagom gullig. Min bror tog flera sekunder på sig att våga öppna munnen, sedan stakade han fram något knappt hörbart, stackars lilla blyger. Jag babblade på och brydde mig inte om ifall jag stakade mig. Brydde mig inte om att jag tog upp plats heller verkar det som...
Ja, och så lyssnade jag på nästa band och där höll jag solo-show. Vad underbart att höra hur jag tacklade minnesluckor och svåra texter. T ex hade jag kört Goderafton både herre, fru och gäst men så började på en tredje vers. Uppenbarligen kom jag på mig själv mitt i att jag redan sjungit om gäst, så jag tystnade en sekund innan jag ändrade till - HÄST! Och fortsatte: "Vi önskar att du hade lite hö........... i krubban din." Säger bara, observera dialekten...
Började senare spåna på en helt egen sång. Egen melodi, egen text. Om igen, det var tydligt var influenserna kom ifrån. Sången började som en nedstämd psalm a la svenska kyrkan, gick över till en halleluja-hyllning av både kristus och Gud för att sluta i ett rungande "HURRA, HURRA, HURRA FÖR JULEN"! Underbart!
Sedan kom knorren på historien. På slutet sa jag "...så jag önskar både dig och Gunnar en riktigt God Jul." Det var inte mormor och morfars band. Det var Mammasmormor och Gunnars. Mammasmormor. Anny. Oh, jag hade sjungit in ett för henne!
De flesta har en gammelmormor eller mormorsmor. Inte vi. Anny har alltid, alltid hetat mammasmormor. Mormor hade alltså sparat bandet när mammasmormor gick bort. Gunnar var hennes gode vän (de var grannar och ihop så mycket att vi barn trodde det var hennes man och mammas morfar, men det var det inte) och de hade förmodligen lyssnat på bandet tillsammans. Jag fylldes av en sådan varm känsla när jag tänkte på det. Hon kom tillbaka en kort stund. Jag hade så svårt att ta det när hon gick bort, och nu känns det underbart att ha en levande länk till henne. Även om jag får ta kraxandet och de ibland pinsamma nödrimmen på köpet...
Hurra, hurra, hurra för morföräldrar som sparar på grejer!
Jag lyssnade dock på det andra först. Ett sånt där illgult Postens Ljudbrev om ni kommer ihåg dem?! Ja, en sak märkte jag, jag tror jag anar varför jag aldrig får sjunga nationalsången i Globen. En alt-tjej som sjunger i för hög tonart och inte har harklat sig före. Japp, det var jag. Jag hörde detta kraxande extra tydligt eftersom jag såklart inte mumlade utan stämde i för kung och fosterland så min stackars syster kunde skrika sig hes och ändå bara passera som kör. Min bror dränkte jag helt.
Det var väldigt vilka avancerade sånger vi sjöng! Inte bara gamla Nu är det jul igen (som vi drog av i rekordfart, framför allt "men det var inte sant") utan både käcka och fina Gud och Jesus-sånger med rätt avancerade melodier. Det var tydligt var våra influenser kom ifrån. Vi bodde i ett litet brukssamhälle i Västerbotten så alla aktiviteter var antingen inom idrotten eller inom kyrkan. Jag och min syster var såklart med i både Pax-kören i Pingstkyrkan, Tisdagsträffen i EFS och FG-PG i Svenska Kyrkan. Klart det märktes på adventsångerna. En del hade jag helt glömt bort. Vår favorit var tydligen "Ett litet barn av Davids hus" för den skrek vi nästan fram i vår iver att överrösta varandra. (eller kanske för att det var den enda i normal tonart...) Jodå, min bror hakade på han också.
Men det bästa av allt var när vi skulle hälsa på slutet. Gissa om det var kul att höra vår Västerbottniska! Jo, jag hade faktiskt dialekt. Det är sant! Och våra roller var lika tydliga då. Systern var korrekt och lät lagom gullig. Min bror tog flera sekunder på sig att våga öppna munnen, sedan stakade han fram något knappt hörbart, stackars lilla blyger. Jag babblade på och brydde mig inte om ifall jag stakade mig. Brydde mig inte om att jag tog upp plats heller verkar det som...
Ja, och så lyssnade jag på nästa band och där höll jag solo-show. Vad underbart att höra hur jag tacklade minnesluckor och svåra texter. T ex hade jag kört Goderafton både herre, fru och gäst men så började på en tredje vers. Uppenbarligen kom jag på mig själv mitt i att jag redan sjungit om gäst, så jag tystnade en sekund innan jag ändrade till - HÄST! Och fortsatte: "Vi önskar att du hade lite hö........... i krubban din." Säger bara, observera dialekten...
Började senare spåna på en helt egen sång. Egen melodi, egen text. Om igen, det var tydligt var influenserna kom ifrån. Sången började som en nedstämd psalm a la svenska kyrkan, gick över till en halleluja-hyllning av både kristus och Gud för att sluta i ett rungande "HURRA, HURRA, HURRA FÖR JULEN"! Underbart!
Sedan kom knorren på historien. På slutet sa jag "...så jag önskar både dig och Gunnar en riktigt God Jul." Det var inte mormor och morfars band. Det var Mammasmormor och Gunnars. Mammasmormor. Anny. Oh, jag hade sjungit in ett för henne!
De flesta har en gammelmormor eller mormorsmor. Inte vi. Anny har alltid, alltid hetat mammasmormor. Mormor hade alltså sparat bandet när mammasmormor gick bort. Gunnar var hennes gode vän (de var grannar och ihop så mycket att vi barn trodde det var hennes man och mammas morfar, men det var det inte) och de hade förmodligen lyssnat på bandet tillsammans. Jag fylldes av en sådan varm känsla när jag tänkte på det. Hon kom tillbaka en kort stund. Jag hade så svårt att ta det när hon gick bort, och nu känns det underbart att ha en levande länk till henne. Även om jag får ta kraxandet och de ibland pinsamma nödrimmen på köpet...
Hurra, hurra, hurra för morföräldrar som sparar på grejer!
17 February 2004
Framtidsjobb?
Jag har funnit min nisch. Idag var det andra matchen i rad som jag spelade på resultatet och vann. 5-2 till DIF mot LHC och jag kunde casha in 18,91 ggr pengarna. Andra matchen i rad! Jag har det här i fingertopparna! Nu tänker jag inte lyfta ett finger resten av livet. Det enda jag behöver göra är att satsa mer, 10 spänn är inget man blir miljonär på...
16 February 2004
Höga odds
Jag undrar vad oddsen är på att två personer som dessutom känner varandra samma dag skriver blogg om samma sak utan att först ha konfererat om saken. Trodde Linda härmade mig tills jag såg att hon publicerade sin först. Ja, det är sånt här de stämmer varandra för i Hollywood...
15 February 2004
God Morgon
När jag var liten var det bara en del av morgontidningen (Västerbottenskkuriren på den tiden) jag var intresserad av. Sportdelen. Visserligen tog det hela frukosten att gå igenom vartenda litet DM de rapporterade om, men ändå. Sedan blev jag intresserad av lokalnyheterna också och varje söndag fick vi DN och då var det fest för då fanns en hel sida serier - i färg.
Att äta frukost och läsa morgontidningen har alltid varit mitt sätt att vakna till. Det tar en lagom halvtimme att läsa och alltså att äta frukost och alltså att vakna till. Helt lagom.
Jag har dock märkt en stressfaktor som bara smugit sig på mig. Det är mer som ska hinnas med under den där halvtimmen! Lokalnyheter blev till inrikes, blev till utrikes och nu läser jag politiska nyheter också. Ledaren ögnas igenom och Debattsidan skummas. Kulturnyheterna är inte bara bioannonser längre och ekonomidelen innehåller mycket nytt om EG och internationella samarbeten. Det enda jag inte läser, tror jag, är väl familjesidan och 90% av annonserna. Men tar jag mig tid att läsa allt annat jag vill läsa är det liksom dags att laga lunch sedan.
Jag skippade morgontidningen när jag kom hem till Sverige i somras. Istället hade jag filmtidningar eller månadsmagasin att läsa. Det var på ett sätt bättre för då kunde jag läsa så långt jag hann tills flingorna var uppätna, sedan kunde jag fortsätta nästa frukost. Man kan inte göra så med DN. Dagens Nyheter är liksom bara dagens nyheter.
Om jag tänker efter riktigt noga har jag nog bara ett enda tids-stress moment i min vardag.
Frukosten.
God Morgon.
Att äta frukost och läsa morgontidningen har alltid varit mitt sätt att vakna till. Det tar en lagom halvtimme att läsa och alltså att äta frukost och alltså att vakna till. Helt lagom.
Jag har dock märkt en stressfaktor som bara smugit sig på mig. Det är mer som ska hinnas med under den där halvtimmen! Lokalnyheter blev till inrikes, blev till utrikes och nu läser jag politiska nyheter också. Ledaren ögnas igenom och Debattsidan skummas. Kulturnyheterna är inte bara bioannonser längre och ekonomidelen innehåller mycket nytt om EG och internationella samarbeten. Det enda jag inte läser, tror jag, är väl familjesidan och 90% av annonserna. Men tar jag mig tid att läsa allt annat jag vill läsa är det liksom dags att laga lunch sedan.
Jag skippade morgontidningen när jag kom hem till Sverige i somras. Istället hade jag filmtidningar eller månadsmagasin att läsa. Det var på ett sätt bättre för då kunde jag läsa så långt jag hann tills flingorna var uppätna, sedan kunde jag fortsätta nästa frukost. Man kan inte göra så med DN. Dagens Nyheter är liksom bara dagens nyheter.
Om jag tänker efter riktigt noga har jag nog bara ett enda tids-stress moment i min vardag.
Frukosten.
God Morgon.
14 February 2004
Lördagsintervjun
Min lilla familj fick en ny medlem igår, till Dobbys förtjusning. Sanningen är nog att han känt sig lite ensam här i Sverige eftersom Mr Eightball inte gillar att leka och Dobby inte riktigt kommer överrens med balkongtomten. Att döma av de varma, men ändå lite blyga, blickarna mellan Dobby och vår nya familjemedlem så tror jag att de här killarna kommer finna varandra perfekt. Dobby har till och med satt upp husreglerna på sin vägg under diskhon.
Så, jag säger hej och välkommen till vår nya familjemedlem, Gizmo.
*Gizmo tittar på mig med sina stora ögon och hummar en liten melodi*
Hur känns det att var här?
Spännande. Jag har hört att jag är efterlängtad.
Ja det kan man säga. Jag har önskat mig dig sedan jag såg Gremlins för hundra år sedan och jag ångrade att jag inte köpte hem dig när jag hittade dig i Edinburgh för två år sedan. Men nu har du hittat hit! Hur kom du hit egentligen?
En ung kvinna köpte mig i filmaffären i Edinburgh. Hon skrev kort och letade fram en guldpåse som jag skulle resa i. Hon sa att någon fyllde år och att jag skulle bli en present. Men jag är väl ingen present? Jag är ju en Mogwai. Jag är jag.
Hm, jovisst är du det... Förresten, vad bra svenska du talar. Jag var rädd att du bara talade engelska, som Mr Eightball.
Jag kan alla språk. Fast jag gillar egentligen inte att prata. Jag hummar hellre och bara är.
Har du hunnit träffa Mr Eightball förresten? Och de andra killarna?
Jag bor bredvid Mr Eightball. Och den glada påsen. Hon är rar, hon säger att hon gillar mig. Jag tror hon är lite kär i mig...
Hm, hon säger det till alla i och för sig... Så, hur var de andra?
Mr Eightball är trevlig. Lite kort kanske, han säger inte så mycket. Det verkar som att jag får ställa frågor till honom för att hålla konversationen igång. Han pratar bara engelska, så det känns bra för mig att få prata det också. Balkongtomten är visst bortrest så honom har jag inte sett, men Dobby har jag träffat såklart. Han är kul, jag blev förvånad över hur bra svenska han pratade. Dialekten var rätt rolig, hi, hi. Men du... jag fick nästan inte sova för han ville prata hela tiden.
Jag ska prata med honom. Jag tror han har ett uppdämt behov av att umgås med någon bara. Så, hur noga är det med alla de där reglerna egentligen?
Oj, oj, det är jätteviktigt. Jätteviktigt. Vadå "alla", det är bara tre; Håll mig borta från skarpt ljus, håll mig borta från vatten och ge mig ingen mat efter midnatt. Det är väl inte så svårt? Jag gillar ju ändå inte sol och bad och på natten sover jag.
Hm, det har du ju rätt i... Konstigt att de hade så svårt för det i filmerna...
Vilka filmer?
Gremlinsfilmerna du vet.
Vadå, finns det filmer om de där slemmiga typerna?
Eh, ja... Du vet, när du kom till den där Billy-killen vid jul och sedan när gremlisarna röjde runt på ett kontor. Det var ju två filmer med dig på bio.
Finns det där på film? Är jag filmstjärna? Billy. Oj... det var länge sedan jag bodde hos honom. Och kontoret, ja. *suck* Det var kul. Läskigt förstås, men kul. Och jag var Rambo.
Du verkar stolt över det. Ja, ja, sluta flina nu.
Har du filmerna? Jag har aldrig sett mig på film förut.
Klart jag har, vi kan väl...
DOBBY!!! Jag är med på film! Jag är också filmstjärna. Som du.
Underbart. Nu har jag två divor i familjen. *Suck* Bäst jag börjar leta reda på de där gamla dammiga videobanden...
Så, jag säger hej och välkommen till vår nya familjemedlem, Gizmo.
*Gizmo tittar på mig med sina stora ögon och hummar en liten melodi*
Hur känns det att var här?
Spännande. Jag har hört att jag är efterlängtad.
Ja det kan man säga. Jag har önskat mig dig sedan jag såg Gremlins för hundra år sedan och jag ångrade att jag inte köpte hem dig när jag hittade dig i Edinburgh för två år sedan. Men nu har du hittat hit! Hur kom du hit egentligen?
En ung kvinna köpte mig i filmaffären i Edinburgh. Hon skrev kort och letade fram en guldpåse som jag skulle resa i. Hon sa att någon fyllde år och att jag skulle bli en present. Men jag är väl ingen present? Jag är ju en Mogwai. Jag är jag.
Hm, jovisst är du det... Förresten, vad bra svenska du talar. Jag var rädd att du bara talade engelska, som Mr Eightball.
Jag kan alla språk. Fast jag gillar egentligen inte att prata. Jag hummar hellre och bara är.
Har du hunnit träffa Mr Eightball förresten? Och de andra killarna?
Jag bor bredvid Mr Eightball. Och den glada påsen. Hon är rar, hon säger att hon gillar mig. Jag tror hon är lite kär i mig...
Hm, hon säger det till alla i och för sig... Så, hur var de andra?
Mr Eightball är trevlig. Lite kort kanske, han säger inte så mycket. Det verkar som att jag får ställa frågor till honom för att hålla konversationen igång. Han pratar bara engelska, så det känns bra för mig att få prata det också. Balkongtomten är visst bortrest så honom har jag inte sett, men Dobby har jag träffat såklart. Han är kul, jag blev förvånad över hur bra svenska han pratade. Dialekten var rätt rolig, hi, hi. Men du... jag fick nästan inte sova för han ville prata hela tiden.
Jag ska prata med honom. Jag tror han har ett uppdämt behov av att umgås med någon bara. Så, hur noga är det med alla de där reglerna egentligen?
Oj, oj, det är jätteviktigt. Jätteviktigt. Vadå "alla", det är bara tre; Håll mig borta från skarpt ljus, håll mig borta från vatten och ge mig ingen mat efter midnatt. Det är väl inte så svårt? Jag gillar ju ändå inte sol och bad och på natten sover jag.
Hm, det har du ju rätt i... Konstigt att de hade så svårt för det i filmerna...
Vilka filmer?
Gremlinsfilmerna du vet.
Vadå, finns det filmer om de där slemmiga typerna?
Eh, ja... Du vet, när du kom till den där Billy-killen vid jul och sedan när gremlisarna röjde runt på ett kontor. Det var ju två filmer med dig på bio.
Finns det där på film? Är jag filmstjärna? Billy. Oj... det var länge sedan jag bodde hos honom. Och kontoret, ja. *suck* Det var kul. Läskigt förstås, men kul. Och jag var Rambo.
Du verkar stolt över det. Ja, ja, sluta flina nu.
Har du filmerna? Jag har aldrig sett mig på film förut.
Klart jag har, vi kan väl...
DOBBY!!! Jag är med på film! Jag är också filmstjärna. Som du.
Underbart. Nu har jag två divor i familjen. *Suck* Bäst jag börjar leta reda på de där gamla dammiga videobanden...
13 February 2004
Fredagsfyran, v 7
Det här är läskigt, med tanke på vad jag knåpat ihop redan om Filmen om mitt liv... nu får jag nästan vänta någon dag innan jag publicerar det.
Tema: filmen om ditt liv
1. Vem skulle spela huvudrollen i filmen om ditt liv?
Med tanke på vilka birollsskådisar och vilken regissör jag skulle ha så tror jag allt det kan funka att jag spelar mig själv. I annat fall ska Vanna Rosenberg göra det. Finns bara hon som skulle klara det.
2. Vem skulle spela skurken?
Oj, vem ska vara skurk... Ok, om jag väljer "den" som skurk så blir det Marika Lagerkrantz men väljer jag "den" så får nog... Sean Astin skulle faktiskt funka! Shit, jag vill ju inte se honom elak...
3. Vad skulle filmen heta?
Djärven.
4. Vad skulle den få för betyg av Nils Petter Sundgren och Hans Wiklund i TV4?
Petter skulle ge den 3 och Hans 4. De skulle båda gilla blandningen av drama och komedi. Om inte regissören förvaltar den rätt finns risk att Petter skulle tycka den är lite väl moralisk, men Hans skulle se humorn i det hela och ge betyget "upplyftande".
Tema: filmen om ditt liv
1. Vem skulle spela huvudrollen i filmen om ditt liv?
Med tanke på vilka birollsskådisar och vilken regissör jag skulle ha så tror jag allt det kan funka att jag spelar mig själv. I annat fall ska Vanna Rosenberg göra det. Finns bara hon som skulle klara det.
2. Vem skulle spela skurken?
Oj, vem ska vara skurk... Ok, om jag väljer "den" som skurk så blir det Marika Lagerkrantz men väljer jag "den" så får nog... Sean Astin skulle faktiskt funka! Shit, jag vill ju inte se honom elak...
3. Vad skulle filmen heta?
Djärven.
4. Vad skulle den få för betyg av Nils Petter Sundgren och Hans Wiklund i TV4?
Petter skulle ge den 3 och Hans 4. De skulle båda gilla blandningen av drama och komedi. Om inte regissören förvaltar den rätt finns risk att Petter skulle tycka den är lite väl moralisk, men Hans skulle se humorn i det hela och ge betyget "upplyftande".
Alla som vandrar omkring är inte vilsna
Jag tillhör den där kategorin som anser att förverkliga-dig-själv böcker är det största bedrägeri som finns. Hyllmetrarna med dylik litteratur i bokhandlarna, framför allt i USA, får det att både krypa och bubbla i mig. Jag bubblar av irritation över att folk kan vara så fula att de sätter sig och skriver ner hundratals sidor självklarheter och sedan håvar in pengar på detta. Det kryper i mig av tanken på alla människor som faktiskt är så osäkra/desperata att de går på tricket och köper skiten. Ocker är dagens glosa och endast mitt goda samvete hindrar mig från att själv skriva en bestseller.
Jag förstår i och för sig över huvud taget inte denna moderna hyseri. Vad menar folk när de säger att de vill förverkliga sig själva; är de på låtsas nu? De säger att de vill finna sig själva. Frågan är om de vet vad de letar efter. Vad förväntar man sig att finna? Och vad gör man om man finner det - VILL man verkligen finna det? Jag är rätt säker på att de i så fall upptäcker nya försvunna delar och så söker de i all evighet. När förväntar de sig att hinna känna sig tillfreds och njuta av livet?
"Jag vet inte vem jag är." Vem gör det? Hur skulle vi kunna utvecklas om vi visste vilka vi var? Då försvinner liksom poängen med att leva. Att vilja ändra på en detalj man är missnöjd med, något som påverkar en negativt i sitt liv, det är en sak. Men det generella sökandet efter något oidentifierbart leder bara till ett livslångt sökande som utmynnar i att "experterna" tjänar pengar medan man själv inte tjänar något alls. Man bara förlorar tid och energi man kunnat leva för. Den Perfekta Människan finns inte. Tro mig.
"Alla som vandrar omkring är inte vilsna."
(J.R.R. Tolkien)
Jag förstår i och för sig över huvud taget inte denna moderna hyseri. Vad menar folk när de säger att de vill förverkliga sig själva; är de på låtsas nu? De säger att de vill finna sig själva. Frågan är om de vet vad de letar efter. Vad förväntar man sig att finna? Och vad gör man om man finner det - VILL man verkligen finna det? Jag är rätt säker på att de i så fall upptäcker nya försvunna delar och så söker de i all evighet. När förväntar de sig att hinna känna sig tillfreds och njuta av livet?
"Jag vet inte vem jag är." Vem gör det? Hur skulle vi kunna utvecklas om vi visste vilka vi var? Då försvinner liksom poängen med att leva. Att vilja ändra på en detalj man är missnöjd med, något som påverkar en negativt i sitt liv, det är en sak. Men det generella sökandet efter något oidentifierbart leder bara till ett livslångt sökande som utmynnar i att "experterna" tjänar pengar medan man själv inte tjänar något alls. Man bara förlorar tid och energi man kunnat leva för. Den Perfekta Människan finns inte. Tro mig.
"Alla som vandrar omkring är inte vilsna."
(J.R.R. Tolkien)
11 February 2004
1+1=2
Jag gillar inte piller och tabletter, men en gång i månaden tar jag Ipren så jag slipper klättra på väggarna av smärta. De hjälper faktiskt! Jag har gjort detta ända sedan de kom som en välsignelse någon gång på högstadiet. 2 st 200mg är lagom. Ibland måste jag ta i två omgångar. Aldrig mer.
Jag har aldrig utgett mig för att vara smart, och så för några dagar sedan kom jag på den remarkabla upptäckten; 200mg och 400mg förpackningarna innehåller båda 30 tabletter. 200mg kostar ca 30 spänn, 400mg ca 50. 200mg räcker bara till 15 doseringar medan jag i 400mg får 30. Jag tjänar alltså på att köpa 400mg paketet!
Detta har det tagit mig nästan 15 år att räkna ut!!!
Tur att min gamla mattelärare inte läser detta. Han skulle dra in betyget...
Jag har aldrig utgett mig för att vara smart, och så för några dagar sedan kom jag på den remarkabla upptäckten; 200mg och 400mg förpackningarna innehåller båda 30 tabletter. 200mg kostar ca 30 spänn, 400mg ca 50. 200mg räcker bara till 15 doseringar medan jag i 400mg får 30. Jag tjänar alltså på att köpa 400mg paketet!
Detta har det tagit mig nästan 15 år att räkna ut!!!
Tur att min gamla mattelärare inte läser detta. Han skulle dra in betyget...
10 February 2004
Nåt jag säkert inte ens visste att jag önskade mig
Det finns presenter och så finns det presenter. Och så finns det J's presenter. Vi har en tradition, J och jag, som sträcker sig ända bak till när vi lärde känna varandra över ett värmeskåp på ett McDonalds för över 8 år sedan. När vi fyller år är det "personligt" som är nyckelordet och personligt har det blivit. Det brukar vara minst lika roligt att göra presenterna som att få dem! (fast i år undrar jag om inte J blivit lite väl uppslukad av sitt statistikprogram eller är det excel..?)
I år vet jag inte vad jag fått riktigt. Mer än ett fullt sjå att lista ut vad det går ut på... Förra veckan fick jag ett stort kort där det kort och gott stod "Congratulations från J". På baksidan var det ett stort rutmönster med en bokstav i varje ruta. Såg helt kaotiskt ut men jag trodde såklart det skulle ge sig hur det skulle läsas.
Det där kortet bar jag med mig överallt de två första dagarna. På bussen, i plugget och hemma. Jag hittade några få hela ord, vilka inte direkt hjälpte mig; NÖRD, HUR, GUY och en hel del KLÖÖ vad det nu är.
Idag kom ett brev till. Med tre kuvert. "Öppna kuvert 1". Där stod faktiskt instruktioner till hur kaoset skulle utläsas. Lätt som en plätt. Man skulle ta deschifferingsnyckeln i kuvert nr 2 (ett likadant rutnät fast med siffror) och med hjälp av ledtrådarna i kuvert 3 lista ut siffran som ledde till bokstaven som skulle skrivas ner och så småningom skulle det visst bli ord av hela baletten.
Jag har suttit i tre timmar nu.
"Så gammal var du det år FBK slog DIF i finalen och vi stod rinkside", "Siffran i en 'söt' skotsk film du gillar, minus 1", "Första siffran är hur många goda tingen är och andra siffran så många ostskivor du vill ha på McFeast". Säga vad man vill, men J verkar känna mig bättre än vad jag gör!
Så, nu har jag fått ett meddelande. Men jag är fortfarande inte klok. "Nothing special this year but wait until the big 30! Until then a certain someone will keep you company..." Jag trodde först det sista ordet skulle bli "occupied" för det kändes som det skulle ta ett år att få det här färdigt...
Så, vad gör jag nu? Väntar på någon "someone"? Har jag fått en pojkvän i födelsedagspresent!?! Ed Burns??? (Jodå, hon visade sig ha stenkoll på att jag dreglar över honom också)
Jag vet inte, men jag har en liten känsla av att fortsättning följer...
I år vet jag inte vad jag fått riktigt. Mer än ett fullt sjå att lista ut vad det går ut på... Förra veckan fick jag ett stort kort där det kort och gott stod "Congratulations från J". På baksidan var det ett stort rutmönster med en bokstav i varje ruta. Såg helt kaotiskt ut men jag trodde såklart det skulle ge sig hur det skulle läsas.
Det där kortet bar jag med mig överallt de två första dagarna. På bussen, i plugget och hemma. Jag hittade några få hela ord, vilka inte direkt hjälpte mig; NÖRD, HUR, GUY och en hel del KLÖÖ vad det nu är.
Idag kom ett brev till. Med tre kuvert. "Öppna kuvert 1". Där stod faktiskt instruktioner till hur kaoset skulle utläsas. Lätt som en plätt. Man skulle ta deschifferingsnyckeln i kuvert nr 2 (ett likadant rutnät fast med siffror) och med hjälp av ledtrådarna i kuvert 3 lista ut siffran som ledde till bokstaven som skulle skrivas ner och så småningom skulle det visst bli ord av hela baletten.
Jag har suttit i tre timmar nu.
"Så gammal var du det år FBK slog DIF i finalen och vi stod rinkside", "Siffran i en 'söt' skotsk film du gillar, minus 1", "Första siffran är hur många goda tingen är och andra siffran så många ostskivor du vill ha på McFeast". Säga vad man vill, men J verkar känna mig bättre än vad jag gör!
Så, nu har jag fått ett meddelande. Men jag är fortfarande inte klok. "Nothing special this year but wait until the big 30! Until then a certain someone will keep you company..." Jag trodde först det sista ordet skulle bli "occupied" för det kändes som det skulle ta ett år att få det här färdigt...
Så, vad gör jag nu? Väntar på någon "someone"? Har jag fått en pojkvän i födelsedagspresent!?! Ed Burns??? (Jodå, hon visade sig ha stenkoll på att jag dreglar över honom också)
Jag vet inte, men jag har en liten känsla av att fortsättning följer...
8 February 2004
Trevlig helg. Ja, tack, det hade jag!
Om det är någon som är godissugen så är det bara att komma över till mig. Hade pyjamasparty (Tack Linda för att jag äntligen fick se dig i musikatt-pyjamasen!) i helgen och redan för 1 vecka sedan hade jag bunkrat upp godsaker för ett helt kompani. Chips, ostkrokar, smågodis, klubbor, chokladbitar, chokladbollar, en halv tårta, en hel kladdkaka, Noblesse och Fererro Rocher (presenter som inte riktigt är i min smak) och dessutom hade jag både popcorn och varma mackor som back up ifall någon var hungrig.
Ja, hade alla 15 kommit hade grejerna inte räckt, men efter ett världsrekord i sista-minuten-avhopp (Vi tänkte på dig hela kvällen, Lille Skutt. Jag tror allt vi åt lite extra chokladbollar åt dig också. Och den där andra biten kladdkaka bara bara för din skull!) blev vi 4 stycken - och ingen av oss är bulimiker. Tyvärr, höll jag på att säga. Så nu är det nästan så jag funderar på att ha fest igen till helgen, bara för att bli av med resterna.
Det har sina fördelar med att vara få också. Nu slapp ju alla leka de där lekarna jag haft i bakhuvudet och dessutom behövde vi inte direkt slåss om sovplatserna. Nackdelen är att jag har alla de där lekarna kvar som ess i rockärmen inför nästa fest. He, he.
En sov inte över och en försvann till jobbet tidigt, så till slut var det bara Linda och jag som låg och trynade fram till lunchtid. Tänk vad skönt det är att bara kunna ligga och dra sig utan att ha något som pockar. Det tillåter jag mig definitivt alltför sällan. Nu hade vi världens mysigaste söndagsfrukost tillsammans. Vi satt på madrasserna på golvet, mitt bland alla kuddar och filtar, och åt kokt ägg, toast och te medan vi såg Monthy Pytons The Holy Grail. Nästan för bra för att vara sant.
Dagen slutade lika härligt som den började. Med Sverige-Finland på Globen. Lindas första landskamp! Gala-premiär!!! Träffade på mina bröder och så satt vi där, en liten kvartett, och jag kände bara att så här vill jag att varje söndag är. Avslappnat, inget schema, bara vara så där härligt ledig tillsammans med vänner.
Kanske har jag en Skön Söndag tradition på gång för på söndag har jag och Linda träningsdate igen. Jo, jag vet, man skulle ju kunna säga att det är schemalagt då, men det är en helt annan slags planering. Dessutom är den inte skriven i sten och det räcker i princip att veta det för att hela grejen ska bli lustfylld.
Ja, hade alla 15 kommit hade grejerna inte räckt, men efter ett världsrekord i sista-minuten-avhopp (Vi tänkte på dig hela kvällen, Lille Skutt. Jag tror allt vi åt lite extra chokladbollar åt dig också. Och den där andra biten kladdkaka bara bara för din skull!) blev vi 4 stycken - och ingen av oss är bulimiker. Tyvärr, höll jag på att säga. Så nu är det nästan så jag funderar på att ha fest igen till helgen, bara för att bli av med resterna.
Det har sina fördelar med att vara få också. Nu slapp ju alla leka de där lekarna jag haft i bakhuvudet och dessutom behövde vi inte direkt slåss om sovplatserna. Nackdelen är att jag har alla de där lekarna kvar som ess i rockärmen inför nästa fest. He, he.
En sov inte över och en försvann till jobbet tidigt, så till slut var det bara Linda och jag som låg och trynade fram till lunchtid. Tänk vad skönt det är att bara kunna ligga och dra sig utan att ha något som pockar. Det tillåter jag mig definitivt alltför sällan. Nu hade vi världens mysigaste söndagsfrukost tillsammans. Vi satt på madrasserna på golvet, mitt bland alla kuddar och filtar, och åt kokt ägg, toast och te medan vi såg Monthy Pytons The Holy Grail. Nästan för bra för att vara sant.
Dagen slutade lika härligt som den började. Med Sverige-Finland på Globen. Lindas första landskamp! Gala-premiär!!! Träffade på mina bröder och så satt vi där, en liten kvartett, och jag kände bara att så här vill jag att varje söndag är. Avslappnat, inget schema, bara vara så där härligt ledig tillsammans med vänner.
Kanske har jag en Skön Söndag tradition på gång för på söndag har jag och Linda träningsdate igen. Jo, jag vet, man skulle ju kunna säga att det är schemalagt då, men det är en helt annan slags planering. Dessutom är den inte skriven i sten och det räcker i princip att veta det för att hela grejen ska bli lustfylld.
6 February 2004
Fredagsfyran, v 6
Tema: nu
1. Hur mår du egentligen, just nu?
Bajs. Jag har inte skrivit min del av ett grupparbete, trots att jag haft flera dagar på mig. (förvisso "försvann" delar av det så jag måste börja om, men ändå, hela dan idag har bara försvunnit) Vi ska träffas på måndag och hela helgen kommer gå bort p.g.a. annat. Om det ändå var det minsta roligt... Så, jag känner mig både rutten och stressad. Sådär så jag har ont i magen faktiskt.
2. Skulle du hellre vilja vara någon annanstans nu, var isåfall?
JA! Jag skulle vilja vara 2 veckor framåt, när tråk-kursen är över!
3. Vad var det senaste du sa till någon och i vilket sammanhang?
Du menar förutom allt jag pratat med mig själv om idag? Hm... "Hej. Ok." Till kassörskan på Hemköp när jag handlade för 5 timmar sedan. (oj, pratar jag inte mer med folk!?)
4. Var är du nu?
Hemma vid skrivbordet.
Sådär, den här lilla pausen från skrivandet tog mig verkligen tillbaka till verkligheten... tack så jävla mycket, hörru!
1. Hur mår du egentligen, just nu?
Bajs. Jag har inte skrivit min del av ett grupparbete, trots att jag haft flera dagar på mig. (förvisso "försvann" delar av det så jag måste börja om, men ändå, hela dan idag har bara försvunnit) Vi ska träffas på måndag och hela helgen kommer gå bort p.g.a. annat. Om det ändå var det minsta roligt... Så, jag känner mig både rutten och stressad. Sådär så jag har ont i magen faktiskt.
2. Skulle du hellre vilja vara någon annanstans nu, var isåfall?
JA! Jag skulle vilja vara 2 veckor framåt, när tråk-kursen är över!
3. Vad var det senaste du sa till någon och i vilket sammanhang?
Du menar förutom allt jag pratat med mig själv om idag? Hm... "Hej. Ok." Till kassörskan på Hemköp när jag handlade för 5 timmar sedan. (oj, pratar jag inte mer med folk!?)
4. Var är du nu?
Hemma vid skrivbordet.
Sådär, den här lilla pausen från skrivandet tog mig verkligen tillbaka till verkligheten... tack så jävla mycket, hörru!
Jag blir imponerad av...
... yrkesskicklighet.
Ni vet, man sitter hos optikern och tittar genom de där mega-glasögonen mot en tavla. Snabbt och flinkt fladdrar olika linser framför ögat.
"Är det bättre så eller så? Så eller så? Om vi tar den eller den, bättre, sämre eller lika? Så då?"
Allt går i en rasande fart och det är inte alltid man är säker på att man sett någon skillnad alls. Man börjar tro att optikern bara luras. Försöker han sätta dit mig nu, har han egentligen inte bytt alls, ska jag säga att det är skillnad, men tänk om det är samma lins som förut? Jag blir alltid paranoid hos optikern.
Någon minut senare är det klart och jag känner mig blåst. Optikern kan omöjligt ha fått något grepp om min syn med alla dessa kaotiska byten och på den korta tiden. Han rotar runt i en låda och ger mig två små förpackningar.
"Varsågod, här är dina linser. Du har si och så i styrka och viss antydan till stagmatism, men jag tycker inte det är mycket nog för att åtgärdas bla bla bla vi prövar med de här och så ses vi om två veckor igen."
Hur farao fick han all denna information genom sitt planlösa fipplande med mega-glasögonen? Jag sätter med viss tvekan i linserna och - ser perfekt.
Sånt imponeras jag av. Folk som kan sin sak.
Ni vet, man sitter hos optikern och tittar genom de där mega-glasögonen mot en tavla. Snabbt och flinkt fladdrar olika linser framför ögat.
"Är det bättre så eller så? Så eller så? Om vi tar den eller den, bättre, sämre eller lika? Så då?"
Allt går i en rasande fart och det är inte alltid man är säker på att man sett någon skillnad alls. Man börjar tro att optikern bara luras. Försöker han sätta dit mig nu, har han egentligen inte bytt alls, ska jag säga att det är skillnad, men tänk om det är samma lins som förut? Jag blir alltid paranoid hos optikern.
Någon minut senare är det klart och jag känner mig blåst. Optikern kan omöjligt ha fått något grepp om min syn med alla dessa kaotiska byten och på den korta tiden. Han rotar runt i en låda och ger mig två små förpackningar.
"Varsågod, här är dina linser. Du har si och så i styrka och viss antydan till stagmatism, men jag tycker inte det är mycket nog för att åtgärdas bla bla bla vi prövar med de här och så ses vi om två veckor igen."
Hur farao fick han all denna information genom sitt planlösa fipplande med mega-glasögonen? Jag sätter med viss tvekan i linserna och - ser perfekt.
Sånt imponeras jag av. Folk som kan sin sak.
En bil, en båt, ett hus, en resa...
Var med brorsan A på Ryssland - Sverige igår. Vi hade lite tid över innan match och beslöt att spela på resultatet. Med Sveriges siffror först valde brorsan 3-3 och 4-3. Jag valde 3-2 och 5-3.
Matchen var en rysare i sista perioden. För oss. Det stod 3-3. Skulle asplövet Lundqvist hålla tätt? Vem av oss skulle få in sitt resultat? Skulle svenskarna hålla igen när det står 5-3?
Vi vet alla svaret: Sverige och Carina vann med 5-3!
A och jag hade gjort upp om att dela på eventuell vinst, så någon båt kanske det inte blir. En liten resa på ett par mil kanske. Oddset blev 19,39 och det blir ju rena storkovan med mina satsade 10:-! Nåja, tillräckligt för att dagen ska gå med vinst i alla fall, vi betalade inte biljetterna utan bara ca 50 spänn på McDonalds. Bra så.
Det farliga med att vinna är ju att man får lite mersmak. Jag kan ju det här! Jag har aldrig vunnit på resultatet förut, men det är bara för att jag är så dum att även om jag "vet" hur det kommer gå så spelar jag inte. Däremot kör jag några "Säkra Tripplar" varje säsong. Matcher som bara kan gå på ett sätt. Brukar vinna 9 av 10 gånger, en sisådär tjuo spänn...
Fast en gång vann jag stort! Jag var i Malmö säsongen 98/99 och på den tiden var matcherna mellan DIF och MIF alltid täta och jämna och oftast slutade de oavgjort eller med uddamålsvinst. Just den säsongen var det många oavgjorda. Jag valde därför två säkra vinster och så tuffade jag till mig och valde det säkra krysset på vår match. Kryss ger alltid bra odds. Jag satsade en tia och löste ut 165 spänn! Tack och bock.
Nu ska jag fundera på hur matchen mot Finland kommer sluta. Jag tror det känns som att det kommer bli...
Matchen var en rysare i sista perioden. För oss. Det stod 3-3. Skulle asplövet Lundqvist hålla tätt? Vem av oss skulle få in sitt resultat? Skulle svenskarna hålla igen när det står 5-3?
Vi vet alla svaret: Sverige och Carina vann med 5-3!
A och jag hade gjort upp om att dela på eventuell vinst, så någon båt kanske det inte blir. En liten resa på ett par mil kanske. Oddset blev 19,39 och det blir ju rena storkovan med mina satsade 10:-! Nåja, tillräckligt för att dagen ska gå med vinst i alla fall, vi betalade inte biljetterna utan bara ca 50 spänn på McDonalds. Bra så.
Det farliga med att vinna är ju att man får lite mersmak. Jag kan ju det här! Jag har aldrig vunnit på resultatet förut, men det är bara för att jag är så dum att även om jag "vet" hur det kommer gå så spelar jag inte. Däremot kör jag några "Säkra Tripplar" varje säsong. Matcher som bara kan gå på ett sätt. Brukar vinna 9 av 10 gånger, en sisådär tjuo spänn...
Fast en gång vann jag stort! Jag var i Malmö säsongen 98/99 och på den tiden var matcherna mellan DIF och MIF alltid täta och jämna och oftast slutade de oavgjort eller med uddamålsvinst. Just den säsongen var det många oavgjorda. Jag valde därför två säkra vinster och så tuffade jag till mig och valde det säkra krysset på vår match. Kryss ger alltid bra odds. Jag satsade en tia och löste ut 165 spänn! Tack och bock.
Nu ska jag fundera på hur matchen mot Finland kommer sluta. Jag tror det känns som att det kommer bli...
4 February 2004
"Jag blir så trötter, jag måste skratta, det kom en tråkig fanatic in"
*suck* Alltså allvarligt *stön*
Vad ÄR det här för tråkig människa som måste reta upp sig på en sån här sak? Jag talar om den roliga häckla-Hammarby-annonsen AIK gjort inför derbyt. Först visste jag inte ens om jag skulle ta den där rödstrumpan på allvar, men så har ju tokstollan fått för sig att anmäla saken till JÄMO och då garvade jag läppen av mig i fem minuter innan jag insåg att nu går det här för långt.
Hur i hela fridens namn kan något vara kvinnoförnedrande när det är en manlig Hammarbyare som framställs på det sättet? Är det några som ska känna sig kränkta är det väl A) männen och B) Hammarbyarna. Är det "det kvinnliga attributet" som fäller avgörandet? Eller är det för att AIK säger att Bajen "spelar som kärringar" (vi Djurgårdare brukar säga att de lirar som gnaget, men det funkar ju inte riktigt här)? Får man alltså inte skämta om stereotypa könsbilder?
Låt mig då presentera ytterligare fall att ta upp i JÄMO:
1) Den där stackars Mr Muscle-mannen. Den tanige, töntige kraken som går runt i förkläde och bara klarar att torka av spisen eftersom han får hjälp av Mr Muscle.
2) Nezeril-reklamen som helt och hållet anspelar på hur fantastiskt sjuuuka män är när de är lite förkylda.
3) Varenda städreklam som finns, i princip, där den töntige, mesige mannen gnor runt och får överseende leenden från frun.
Ska jag fortsätta, eller är det kanske helt enkelt så att man får inte driva med den kvinnlige stereotypa bilden, medan det däremot är helt acceptabelt att driva med den manlige?
Om vi inte får driva med könsrollerna, hur ska vi då ta udden av dem?
Om man nu prompt ska göra detta till en könsfråga. Jag tyckte det var en vansinnigt rolig och intelligent reklam som verkligen slår an derbytonen. Och kan inte för mitt liv förstå var kvinno/köns-perspektivet kommer in. Får man inte säga som det är, att bajen lirar som kärringar, så får man väl sluta upp att snacka skit om slipsnissar och gubbar i keps också.
Vad ÄR det här för tråkig människa som måste reta upp sig på en sån här sak? Jag talar om den roliga häckla-Hammarby-annonsen AIK gjort inför derbyt. Först visste jag inte ens om jag skulle ta den där rödstrumpan på allvar, men så har ju tokstollan fått för sig att anmäla saken till JÄMO och då garvade jag läppen av mig i fem minuter innan jag insåg att nu går det här för långt.
Hur i hela fridens namn kan något vara kvinnoförnedrande när det är en manlig Hammarbyare som framställs på det sättet? Är det några som ska känna sig kränkta är det väl A) männen och B) Hammarbyarna. Är det "det kvinnliga attributet" som fäller avgörandet? Eller är det för att AIK säger att Bajen "spelar som kärringar" (vi Djurgårdare brukar säga att de lirar som gnaget, men det funkar ju inte riktigt här)? Får man alltså inte skämta om stereotypa könsbilder?
Låt mig då presentera ytterligare fall att ta upp i JÄMO:
1) Den där stackars Mr Muscle-mannen. Den tanige, töntige kraken som går runt i förkläde och bara klarar att torka av spisen eftersom han får hjälp av Mr Muscle.
2) Nezeril-reklamen som helt och hållet anspelar på hur fantastiskt sjuuuka män är när de är lite förkylda.
3) Varenda städreklam som finns, i princip, där den töntige, mesige mannen gnor runt och får överseende leenden från frun.
Ska jag fortsätta, eller är det kanske helt enkelt så att man får inte driva med den kvinnlige stereotypa bilden, medan det däremot är helt acceptabelt att driva med den manlige?
Om vi inte får driva med könsrollerna, hur ska vi då ta udden av dem?
Om man nu prompt ska göra detta till en könsfråga. Jag tyckte det var en vansinnigt rolig och intelligent reklam som verkligen slår an derbytonen. Och kan inte för mitt liv förstå var kvinno/köns-perspektivet kommer in. Får man inte säga som det är, att bajen lirar som kärringar, så får man väl sluta upp att snacka skit om slipsnissar och gubbar i keps också.
1 February 2004
Både och
Det finns inte ett liv. Det finns inte en verklighet. Det är det som är det jävliga. Livet väger upp sig själv. En topp plus en dal blir en jämn intighet. Naturlig jämvikt.
Jag har haft en helt underbar dag idag. Linda och jag har skött om både kropp och själ. Lite träning, mycket samvaro, otroligt god mat och prat om livet. Det var länge sedan jag kände mig så tillfreds, så fräsch, så fylld av livsgnista.
På vägen hem ringer en märkbart skärrad studiekamrat. Hennes pojkväns mamma gick bort imorse efter en veckas sjukhusvistelse med vatten i lungorna. "Naturlig död" kommer det så orättvist stå på dödsattesten, råkar jag veta. Hennes pojkvän var hos henne här i Sverige. De hittade ett plan redan i kväll för att åka hem till England.
Kunde jag inte fått ha denna underbara dag. Måste livet vara så jävligt att det vill skapa jämvikt precis hela tiden!
Jag har haft en helt underbar dag idag. Linda och jag har skött om både kropp och själ. Lite träning, mycket samvaro, otroligt god mat och prat om livet. Det var länge sedan jag kände mig så tillfreds, så fräsch, så fylld av livsgnista.
På vägen hem ringer en märkbart skärrad studiekamrat. Hennes pojkväns mamma gick bort imorse efter en veckas sjukhusvistelse med vatten i lungorna. "Naturlig död" kommer det så orättvist stå på dödsattesten, råkar jag veta. Hennes pojkvän var hos henne här i Sverige. De hittade ett plan redan i kväll för att åka hem till England.
Kunde jag inte fått ha denna underbara dag. Måste livet vara så jävligt att det vill skapa jämvikt precis hela tiden!
Subscribe to:
Posts (Atom)
