Jag tillhör den där kategorin som anser att förverkliga-dig-själv böcker är det största bedrägeri som finns. Hyllmetrarna med dylik litteratur i bokhandlarna, framför allt i USA, får det att både krypa och bubbla i mig. Jag bubblar av irritation över att folk kan vara så fula att de sätter sig och skriver ner hundratals sidor självklarheter och sedan håvar in pengar på detta. Det kryper i mig av tanken på alla människor som faktiskt är så osäkra/desperata att de går på tricket och köper skiten. Ocker är dagens glosa och endast mitt goda samvete hindrar mig från att själv skriva en bestseller.
Jag förstår i och för sig över huvud taget inte denna moderna hyseri. Vad menar folk när de säger att de vill förverkliga sig själva; är de på låtsas nu? De säger att de vill finna sig själva. Frågan är om de vet vad de letar efter. Vad förväntar man sig att finna? Och vad gör man om man finner det - VILL man verkligen finna det? Jag är rätt säker på att de i så fall upptäcker nya försvunna delar och så söker de i all evighet. När förväntar de sig att hinna känna sig tillfreds och njuta av livet?
"Jag vet inte vem jag är." Vem gör det? Hur skulle vi kunna utvecklas om vi visste vilka vi var? Då försvinner liksom poängen med att leva. Att vilja ändra på en detalj man är missnöjd med, något som påverkar en negativt i sitt liv, det är en sak. Men det generella sökandet efter något oidentifierbart leder bara till ett livslångt sökande som utmynnar i att "experterna" tjänar pengar medan man själv inte tjänar något alls. Man bara förlorar tid och energi man kunnat leva för. Den Perfekta Människan finns inte. Tro mig.
"Alla som vandrar omkring är inte vilsna."
(J.R.R. Tolkien)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment