Nåt jag säkert inte ens visste att jag önskade mig

Det finns presenter och så finns det presenter. Och så finns det J's presenter. Vi har en tradition, J och jag, som sträcker sig ända bak till när vi lärde känna varandra över ett värmeskåp på ett McDonalds för över 8 år sedan. När vi fyller år är det "personligt" som är nyckelordet och personligt har det blivit. Det brukar vara minst lika roligt att göra presenterna som att få dem! (fast i år undrar jag om inte J blivit lite väl uppslukad av sitt statistikprogram eller är det excel..?)

I år vet jag inte vad jag fått riktigt. Mer än ett fullt sjå att lista ut vad det går ut på... Förra veckan fick jag ett stort kort där det kort och gott stod "Congratulations från J". På baksidan var det ett stort rutmönster med en bokstav i varje ruta. Såg helt kaotiskt ut men jag trodde såklart det skulle ge sig hur det skulle läsas.

Det där kortet bar jag med mig överallt de två första dagarna. På bussen, i plugget och hemma. Jag hittade några få hela ord, vilka inte direkt hjälpte mig; NÖRD, HUR, GUY och en hel del KLÖÖ vad det nu är.

Idag kom ett brev till. Med tre kuvert. "Öppna kuvert 1". Där stod faktiskt instruktioner till hur kaoset skulle utläsas. Lätt som en plätt. Man skulle ta deschifferingsnyckeln i kuvert nr 2 (ett likadant rutnät fast med siffror) och med hjälp av ledtrådarna i kuvert 3 lista ut siffran som ledde till bokstaven som skulle skrivas ner och så småningom skulle det visst bli ord av hela baletten.

Jag har suttit i tre timmar nu.

"Så gammal var du det år FBK slog DIF i finalen och vi stod rinkside", "Siffran i en 'söt' skotsk film du gillar, minus 1", "Första siffran är hur många goda tingen är och andra siffran så många ostskivor du vill ha på McFeast". Säga vad man vill, men J verkar känna mig bättre än vad jag gör!

Så, nu har jag fått ett meddelande. Men jag är fortfarande inte klok. "Nothing special this year but wait until the big 30! Until then a certain someone will keep you company..." Jag trodde först det sista ordet skulle bli "occupied" för det kändes som det skulle ta ett år att få det här färdigt...

Så, vad gör jag nu? Väntar på någon "someone"? Har jag fått en pojkvän i födelsedagspresent!?! Ed Burns??? (Jodå, hon visade sig ha stenkoll på att jag dreglar över honom också)

Jag vet inte, men jag har en liten känsla av att fortsättning följer...