Lördagsintervjun

Min lilla familj fick en ny medlem igår, till Dobbys förtjusning. Sanningen är nog att han känt sig lite ensam här i Sverige eftersom Mr Eightball inte gillar att leka och Dobby inte riktigt kommer överrens med balkongtomten. Att döma av de varma, men ändå lite blyga, blickarna mellan Dobby och vår nya familjemedlem så tror jag att de här killarna kommer finna varandra perfekt. Dobby har till och med satt upp husreglerna på sin vägg under diskhon.

Så, jag säger hej och välkommen till vår nya familjemedlem, Gizmo.
*Gizmo tittar på mig med sina stora ögon och hummar en liten melodi*
Hur känns det att var här?
Spännande. Jag har hört att jag är efterlängtad.
Ja det kan man säga. Jag har önskat mig dig sedan jag såg Gremlins för hundra år sedan och jag ångrade att jag inte köpte hem dig när jag hittade dig i Edinburgh för två år sedan. Men nu har du hittat hit! Hur kom du hit egentligen?
En ung kvinna köpte mig i filmaffären i Edinburgh. Hon skrev kort och letade fram en guldpåse som jag skulle resa i. Hon sa att någon fyllde år och att jag skulle bli en present. Men jag är väl ingen present? Jag är ju en Mogwai. Jag är jag.
Hm, jovisst är du det... Förresten, vad bra svenska du talar. Jag var rädd att du bara talade engelska, som Mr Eightball.
Jag kan alla språk. Fast jag gillar egentligen inte att prata. Jag hummar hellre och bara är.
Har du hunnit träffa Mr Eightball förresten? Och de andra killarna?
Jag bor bredvid Mr Eightball. Och den glada påsen. Hon är rar, hon säger att hon gillar mig. Jag tror hon är lite kär i mig...
Hm, hon säger det till alla i och för sig... Så, hur var de andra?
Mr Eightball är trevlig. Lite kort kanske, han säger inte så mycket. Det verkar som att jag får ställa frågor till honom för att hålla konversationen igång. Han pratar bara engelska, så det känns bra för mig att få prata det också. Balkongtomten är visst bortrest så honom har jag inte sett, men Dobby har jag träffat såklart. Han är kul, jag blev förvånad över hur bra svenska han pratade. Dialekten var rätt rolig, hi, hi. Men du... jag fick nästan inte sova för han ville prata hela tiden.
Jag ska prata med honom. Jag tror han har ett uppdämt behov av att umgås med någon bara. Så, hur noga är det med alla de där reglerna egentligen?
Oj, oj, det är jätteviktigt. Jätteviktigt. Vadå "alla", det är bara tre; Håll mig borta från skarpt ljus, håll mig borta från vatten och ge mig ingen mat efter midnatt. Det är väl inte så svårt? Jag gillar ju ändå inte sol och bad och på natten sover jag.
Hm, det har du ju rätt i... Konstigt att de hade så svårt för det i filmerna...
Vilka filmer?
Gremlinsfilmerna du vet.
Vadå, finns det filmer om de där slemmiga typerna?
Eh, ja... Du vet, när du kom till den där Billy-killen vid jul och sedan när gremlisarna röjde runt på ett kontor. Det var ju två filmer med dig på bio.
Finns det där på film? Är jag filmstjärna? Billy. Oj... det var länge sedan jag bodde hos honom. Och kontoret, ja. *suck* Det var kul. Läskigt förstås, men kul. Och jag var Rambo.
Du verkar stolt över det. Ja, ja, sluta flina nu.
Har du filmerna? Jag har aldrig sett mig på film förut.
Klart jag har, vi kan väl...
DOBBY!!! Jag är med på film! Jag är också filmstjärna. Som du.
Underbart. Nu har jag två divor i familjen. *Suck* Bäst jag börjar leta reda på de där gamla dammiga videobanden...