3 korta och 1 lang

Persiskt monster...
Pa Great Western Road finns en persisk mattaffar som nu har slutrea. De ska sla igen och oppna ett kafe istallet, det sitter till och med ritningar uppsatta i skyltfonstret. Det roliga ar... de har kort samma grej atminstone sedan 2002. Redan nar jag kom hit forra gangen korde de rea, rea och slutrea, stangde affaren, satte upp brunt papper i fonstret, satt och fikade i ett horn och tva veckor senare hade de oppnat igen. Som mattaffar, alltsa.

Vad ar motsatsen till Belgare? Pakistanier.
Belgarna lamnade oss i helgen, och lamnade over till Pakistanierna. De var ca 10-15 stycken och varken syntes eller hordes - forran jag oppnade koksdorren vid tio pa kvallen. Da satt de och at mat. Hela koket var fullt med pakistanier och pa borden stod grytor och skalar som infor den varsta julmiddagen. Jag kom tillbaka ca 30 min senare. Inte ett spar. Inte en pakistanier, inte en skal, varenda yta var skinande ren. Jag borjade misstanka att jag dromt alltihop.

En snabb svang till andra sidan jorden.
Helt arligt; under de senaste tre veckorna har jag traffat fler australiensare an jag traffat under hela min livstid. Om jag kunde begripa hur det kommer sig att alla australiensare aker till Skottland, nu. En del ar forvissa i Europa i flera manader, men forvanansvart manga ar bara i just Skottland, under en vecka ungefar. Jisses, pa den tiden hinner de ju inte ens bli av med jet lagen! Men jag atminstone skaffat mig en gratissang i Brisbane om jag skulle vilja aka dit... :)

Tomma tunnor och tomtar skramlar lika hogt.
I torsdags bestamde australiensiska Georgia och jag oss for att ga in till stan och ta en drink. Jag tror dock att den drinken hade olika innebord for oss. Jag tankte just gora det, ta en drink, hon tankte clubhoppa runt hela natten. Jag bestamde och vi gick hem nar stallet stangde kl 12.

Jag gillar Wetherspoon pa Sauchiehall Street for att det ar ett mingelstalle, och bara det. Det ar en restaurang pa dagtid, men pa kvallen dampar de belysningen och saljer billig ol. Ingen skranig musik utan bara en stor lokal med en massa folk som man kan ga runt och prata med. Och det gjorde vi. Tomten var en man som direkt ville tala om att han var polis. Eller, CSI, rattare sagt. Jag sa val, "jaha" och fortsatte prata om annat, men han ville inte slappa det. "Ni tror mig inte, va?" och sa gor han saklart det pinsammaste man kan gora, nagot som i alla fall tander av mig som en tunna vatten: han tar upp ID-kortet. T.o.m. hans kollega stonade. Nu sager ju min varningslampa att de som ar mest angelagna om att "bevisa" sitt yrke ar dem som hittat ID pa Buttericks. Fast de var en hel grupp dar, sa han talade sakert sanning. Han plockade inga poang hos oss i alla fall.

Det gjorde val inte direkt nagon annan heller, men det var himla kul att ga ut en kvall och snacka med folk. Tre man ville fa med oss till ett stalle utanfor stan efterat, men dar gar val i alla fall gransen for vad tva kvinnor gar med pa idag. "Det star en taxistolpe pa andra sidan gatan, vi projsar taxin tillbaka." Nja, vi kanske var paranoida, men... nej, tack.