Vi sitter inte i samma bat.

Pa vandrarhemmet ar vi en grupp pa ca 10-15 pers som ar har i Skottland for att jobba. Anda sa sitter vi inte i samma bat. Det kanns som att de flesta sitter i en bat, sydafrikanskan sitter i en och jag sitter i en. Det stora flertalet jobbar for stunden; for att trana upp spraket (tjeckiskan, litauiskan, ena fransosen), skaffa pengar for att resa vidare (ny zelandaren, canadicken, canadensiskan) eller bara som ett led i att "resa ut pa aventyr och just nu ha rad att stanna i Skottland ett tag". Sydafrikanskan verkar kanna efter for stunden vilken vind hon vill folja, men har bott har i tre ar och jobbat med allt mojligt okvalificerat. Hon ar en riktig bohem, som inte drar sig for att bo i talt i 8 veckor. Jag tror hela hennes liv finns i resvaskan hon drar runt.

Darfor kanner jag mig som en lyxarbetslos, och skams lite over det. Jag soker ju inte bara ett jobb for stunden, jag soker ett jobb sa att jag kan flytta till lagenhet och flytta hit. Att sta 10 timmar i veckan och sortera tidningar ar poanglost, likasa att jobba for en agentur och plocka disk pa sex olika restauranger pa lika manga dagar. Jag kan inte hoppa mellan osakra tvadagars-jobb, jag maste ha nagot mer permanent, ett jobb, atminstone nagot som tillfor nagot pa mitt CV. Jag ar dar nu sa att jag maste tanka framat. Jag maste ha en inkomst, men jag maste ocksa tanka framat. Var tillvaro ar baserade pa helt olika verkligheter.

Forutom de aventyrslystna canadickerna sa har i princip alla andra sprakproblem. Pa kvallarna sitter tjeckiskan och forsoker tyda fragekorten i historiespelet, tv:n star standigt pa maxvolym sa att folk ska hora tydligt och ena fransosen sitter med ordboken for att rad for rad ta sig igenom ett ansokningsformular. Det ar klart att vi inte kan soka samma jobb.

I detta sallskap kanns det faktiskt ratt pinsamt nar de da fragar hur det gick med ett visst jobb och jag maste saga "de tyckte jag var overkvalificerad". Jag vet att litauiskan tror att jag hittar pa, hon har svart att se hur nagon skulle kunna vara overkvalificerad har, hur en utlanning skulle kunna vara det, och i hennes verklighet ar det nog svart att forsta. Jag ma snubbla over orden ibland - fast da vet ju mina svenska vanner att jag ar precis likadan pa svenska - men det ar inte i spraket mitt framsta hinder sitter. Och det ar en lyx, i den har gruppen, det ar darfor det kanns som om vi sitter i olika batar. Och det ar darfor det kanns sa pinsamt.

Jag hoppas bara att jag inte ska behova bli som Steve. Han har ingenjorsutbildning och nagon ytterligare teknisk utbildning och kom till London fran Afrika. Han fick inte ens stadjobb for att han hade sa hog utbildning, trots att han knappt talade engelska. De menade att han skulle forsvinna sa fort han fraschat upp spraket, inom ett halvar. Till slut raderade han sina utbildningar fran CV:t och har nu jobbat runt pa diverse stad- och industrijobb.

Na, fyfan, man ska val inte behova forneka sina kvalifikationer, sin bakgrund, sig sjalv? Vad ar det har for nagot?!