Skottland - Sverige 4-0

Hade hoppats att jag kunde skriva "jag har fatt jobb" idag, men icke. Intet ar som vantans tider... jag kanner mig som en fjortis som vantar pa att killen ska ringa. "Varfor ringer han inte?", "han har hittat en annan", "var det mina rosa tofsar?"

Var pa en intervju igar som kandes skitbra, aven om det var historiens kortaste. Gubben var sen till hotellet dar vi skulle ses. (Lugn, vi stannade i lobbyn...) Han fick se mitt CV, laste igenom det, sa att lonen skulle bli £15'000 om aret men att han nog trodde jag kunde jobba mig upp till 17-18000 inom ett ar (flamt, flamt! Halla, tank pa att alla andra (skit)jobb jag sokt har gett ca 10'000 om aret! Om ens det.), han berattade att kontoret precis holl pa att flytta, att det var 35 pers pa 'min' avdelning men att det fanns en vaning till, att det fanns utvecklingsmojligheter och... det var det.

"Det ser fint ut, Carina. Det kanns bra det har. Jag ska traffa en tjej till idag, men det ser fint ut, kan du ringa mig vid halv fem ikvall?"

Ja, sa det gjorde jag ju, for under radande omstandigheter lat det som ett toppenjobb. Da skulle han traffa sin partner "om 20 min" och bad att fa ringa tillbaka. Jag vagade fan inte ga in pa vandrarhemmet forran 1,5 timme senare, eftersom mottagningen ar urusel. Imorse ringde jag och lamnade meddelande pa hans svarare. Tanker ringa honom innan jag gar hem ikvall ocksa, men det far val finnas nagon matta pa hur mycket man ska jaga.

Bara han inte har hittat en annan...

Idag var jag pa en till intervju, pa ett forsakringsforetag. Det kandes onekligen markligt att bli intervjuad av nagon som ar yngre an jag sjalv! Dessutom gallde jobbet att sortera (zzz) och arkivera (zzzz) brev. Hela dagen. Zzzzzz. Men det ar ett jobb, foretaget ar internationellt kant och kan se bra ut pa CV:t och miljon verkade trevlig och avslappand. Och dessutom har de tydligen mycket fester. Bra sa. Tjejen verkade trots allt lite paverkad av min utbildning - som pa det nya, reducerade CV:t star forst pa sidan 2 - och bad nastan om ursakt for de simpla arbetsuppgifterna. Men jag gav mig inte.

Tyvarr tror jag dock att jag gav lite "fel" svar pa hennes fragor ibland... "Vad motiverar dig i arbetet?" AH, vad jag hatar den fragan. Inte fan vet jag! Jag sa val nat om att jag inte motiveras av pengar och prestige utan av intresse och valbefinnande. Typ. Hon sa "lite som att det ska vara ett intressant jobb." Och sa sa jag 'ja'. Shit. Hur passar det in i jobbet att sortera och arkivera brev? Det ar ju jaaaaavligt ointressant och alltsa finns risken att jag kommer bli jaaaaavligt omotiverad... Hoppas hon inte ar sa smart att hon gor den kopplingen. Naval, hon hade 8 pers till hon skulle intervjua sa det kanns ju som... blir det sa blir det.

Jag har sokt jobb under tva veckor har - och da sokte jag bara 3 dagar under forsta veckan p.g.a. resepyssel och sjukdom. Dessutom var jag har 4 dagar i Februari. Jag har nu varit pa 4 intervjuer i Glasgow.

I Sverige sokte jag jobb lika intensivt mellan November - Januari. Jag var pa.. er... jag var pa... hm... just, ja NOLL intervjuer!

Och nu ska det val nappa snart.