Da var det dags att tanka pa England igen.

Oh, shit, shit, shit... varfor kan inte livet bara vara enkelt?

Igar hintades det att jag kunde rakna med att vara kvar pa Caledonian Uni atminstone Juli ut. De vantar tydligen pa en fast anstalld som aldrig verkar kunna komma. Jag hoppas forstas att de till slut ska ge mig tjansten... Naval.

Igar eftermiddag ringde ILC angaende ett jobb i London. Det ar for ett internetbetting foretag; uppdatering av hemsidan, oversatta sportartiklar, hantera kundtjanst for svenska kunder. (Jag vill egentligen inte jobba mot svenskar, men, men.) £16'000 om aret. Foretaget ligger i norra London och enligt agenten ar det inte lika dyrt dar som "inne i stan". Jag ska kolla upp stallet mer noga, men enligt min forsta flukt ar 45% av invanarna fran etniska minoriteter. Betyder det att det ar billigt for att det ar ett fattigt Alby, tro? Maste undersokas. (Stallet kan omojligt vara varre an halan Luton i alla fall...)

Lonen ar ju guld, jobbet later skoj, stallet ligger langs tunnelbanan (30 min till city) och London kan val aldrig bli trakigt.

Men.

Jag vill inte lamna Skottland. Jag vill inte flytta ifran Glasgow dar jag kan aka upp till bergen varenda helg och dar jag kan kolla pa Celtic med tusentals likasinnade och dar invanarna ar varma och trevliga. I London finns inga berg, bara saker att gora av med min fina lon pa och storstadsborna i London ar inte som skottarna i Glasgow...

Jag vill inte flytta. Men jag vill ha ett valbetalt och fast jobb och teatern i London ar aldrig fel. London ar aldrig fel. Fan ocksa.

Jag gor oversattningsuppgiften och aker ner pa eventuell intervju. Sedan tar vi det svara beslutet om det blir aktuellt. *suck* Jag vill ju ha allt...