En dag i Glasgows grona lunga.

I lordags var det sista dagen pa mitt "Zonecard" sa jag bestamde mig for att utnyttja det och ta pendeln (har kallat "low level train") till de dar fororterna jag sedan sakert anda aldrig kommer besoka igen. Mycket gronska och fina hus, som det ska vara. Newton kandes helt ute pa landet. "Right in the spinach", som jag sa till engelsmannen. Han skrattade lange at svengelskan, men alskade uttrycket och idag horde jag honom fora det vidare till skotten.

Till slut hamnade jag i "Pollok Park". Ett av de dar stallena jag bara hort talas om, med tva museum som finns upptagna i precis varenda turistbroschyr. Det var sommar i lordags sa jag beslost att ta en promenad i skogen-mitt-i-stan.

Vilket underbart stalle! Det kandes som att vara i Stockholm igen. Forst gar man i storstadstrafik, sedan gar man runt en buske och da ar det bara jag, traden och fagelsangen som existerar. Vad som inte ar som Stockholm ar att gronomradena inte ar lika manga, valskotta och allmanna har. Antingen ar de bara odemark, eller sa har de staket runtom. I Polloks Park fanns stora gronytor att leka (spela brannboll!) pa, gangvagar genom alleer att promenera pa och buskar att gomma sig bakom. Har och dar fanns lite hagar med Hoglandskossor ocksa. I slutet av parken lag en golfbana till och med. Det enda jag saknade var en sjo att plaska med fotterna i, an som ringlar genom parken var brun...

Mitt i skogen star ett tegel-och-glas-schabrak. Det ar Burrell's Collection, ett gratis museum med en massa sant dar stoldgods fran Egypten, China, kyrkor i Europa och annat intressant. Jag vet atminstone en kompis som skulle kunna spendera en hel eftermiddag dar inne... Sjalv tog jag en snabbtitt pa en timme eftersom det var sol ute, sedan ville jag ut och ha picknick.

Nu ska jag beratta om min nya upptackt; "Kid's boxarna" ar perfekt`a luncher! Om man inte ar vralhungrig sa ar det lagom mycket for en munsbit i grongraset. Den jag kopte, for £2.25, inneholl en skinkfralla, apelsinjuice, en 30g pase chips, en liten yoghurt och en liten chokladbit. Precis lagom att mumsa pa medan jag tittade pa familjer som spelade fotboll, ungar som tittade pa kossor, foralskade par som matade varandra med kakor och en hund som vagrade springa dit matte ville.

Till slut gick jag till Pollok's hus. Det var dar agarna till denna jattepark bodde. Saken ar att de bodde i huset, vilket ar ett museum nu (och kostar hiskeliga £8 att ga in i!), tradgarden utanfor ar bevarad som den var da de bodde dar - och den ar helt underbar, och gratis - och hela parken var deras agor. Sedan pa 60-talet gav de bort hela fastigheten till Glasgow Stad och dess invanare. Den ar till for att anvandas. Och den anvands!

Det var sa underbart att se, for trots att tradgarden (rosor, trad, buskar, arrangemang) ar otroligt valarrangerad och trots att grasmattan pa baksidan ar som tva bowling-greener (sa fint klippt att golfbanan ar gron av avund) sa anvands de. Folk ligger och solar nere vid an, har picknick pa grasmattan, barn och foraldrar jagar varandra i "bibliotekstradgarden" (sma, tata hackar som bildar ett labyrintlikt monster, en dekoration i tradgarden), det klattras i traden och det pussas pa parkbankarna. Tradgarden lever verkligen. Hela parken sjuder av liv.

Jag kommer helt klart atervanda en solig dag. Kanske med sallskap och en picknick-korg. Och jag vet precis vart jag ska ta mitt span pa en andra date, hela Pollok's tradgard andades romantik...