Livets enkla sma nojen.

Det ar tur att man ar lattroad for jag kanner mig bade road och nojd just nu och skriver med ett leende pa lappen, av valdigt triviala anledningar.

Igar kvall lag jag, engelsmannen, skotten och irlandskan (skottens flickvan) och sloade framfor tv:n. Vi zappade runt och hamnade pa Big Brother. Sedan lag vi dar och kommenterade, pratade om vara egna syskon (killarna var forvanade over att vi var sa manga som 4 syskon, samtidigt var de forvanade over att irlandskans familj var sa fa som 4 syskon. "De ar ju katoliker." ...) skrattade och helt enkelt bara var. Jag tankte pa hur bra jag trivdes med det, hur ratt det var att vanta ut det "perfekta" erbjudandet. Jag kande mig helt bekvam med situationen och sallskapet igar kvall.

Idag forsoker jag balansera i bantar-chefens narvaro. Det galler att halla tungan ratt i mun och titta pa henne i ratt ogonblick. Hon har "lagt om sitt liv", vilket innebar att hon omsom skrattar, omsom skjuter eld. Mitt noje idag bestod i att overlamna en bunt ansokningar. Jag tror inte att hon uppfattat att jag gor "hela processen" nu for tiden. Hon sa at mig att vanta sa skulle hon tala om vad jag skulle gora med bunten. Sedan raknade hon upp vartenda steg - som jag redan utfort. Det var faktiskt bara ett steg kvar, och det var for henne att skicka pappren till ratt avdelning. Nar hon insag det blev hon tyst och tackade for hjalpen. Jag hoppas att leendet, som jag ar saker pa syntes i nacken nar jag gick tillbaka till mitt skrivbord, inte uppfattades som uppkaftigt... Jag ar bara sa simpel att en san har enkel sak roar mig.