Celtic - Hearts (1-0): Campione! Och jag var dar!!

Med lite planering kan du faktiskt fa allt, det galler bara att kunna systemet och utnyttja det. Alltsa anmalde jag mig frivilligt till vandkors-tjanst ikvall, det tristaste av allt. Forsta halvlek stod jag i ett bas och knep biljetter, forutom nar jag jagade tva killar som forsokte smita in med fel vouchers och en jakel som plankade. I halvtid gick jag runt och sa at rokare att inte roka och hela andra halvlek stod jag i en glugg, forsokte se upptagen ut sa att ingen skulle flytta pa mig och sa kollade jag pa matchen, medan jag invantade att bli placerad pa innerplan for festligheterna efterat.

Allt gick enligt planerna. Jag fick bade se matchen och vara nara handelsernas centrum. Och Celtic vann! Och 56000 stannade pa laktarna och sjong You'll never walk alone sa att nackharen reste sig. Och spelarna gick ett arevarv och fick en massa halsdukar kastade pa sig. Och jag flinade hela tiden. Och jag flinar fortfarande. Celtic ar Skotska Mastare. Och jag var dar! Och ingen forbannelse i varlden kunde andra pa det!! (De enda aren Celtic forlorat titeln efter 2000 var 2003 och 2005, aren nar jag bodde i Glasgow. Klart jag tror jag har med saken att gora!)

Och nu lyssnar jag nar supportrar sjunger "Champione" nere pa gatan pa vagen hem. Det ar mitt i natten, men det gor inget. Det ar underbar musik. Jag kommer sova gott inatt. Till skillnad mot ifjol...

Aaah, Celtic ar Skotska Mastare, med 6 matcher kvar att spela. Ibland ar livet bara for harligt.