I nya miljoer upptacker man nya saker. No shit, Sherlock. 2002, som utbytesstudent i Glasgow, upptackte jag att Shakespeare var ratt cool. Det kravdes bara en avslappnad attityd och brittiska skadisar som spelar honom som om han vore samme man som skrev Eastenders och Coronation Street. Han ar varken svar eller hogtravande - det bara later sa pa svenska teatrar.
I vintras var jag blodtorstig och pa gransen att kopa DVD-boxen med Nord & Syd. For att fa lite slagfalt att kolla pa. Engelsmannen samt en kollega pa jobbet foreslog istallet Sharpe-serien. Who? Precis som mina tyska studentkompisar gapade nar jag 2002 sa att jag aldrig hort talas om Kenneth Branagh, sa gapade mina kollegor nar jag sa att jag aldrig hort talas om Richard Sharpe.
Till mitt forsvar vill jag saga att jag inte tror att den serien sants pa svensk tv (eftersom det ar en story helt i min smak sa hade jag definitivt kollat) och svenska vanner havdar nu att det ar nastan omojligt att hitta bockerna i svenska bokhandlar. Sa det sa.
Nar jag fatt tips fran tre olika hall sa gick jag och kopte en av DVD-filmerna. Det ar 14 filmer fordelade pa 7 dubbel-DVD. Jag tog en vars baksida lovade en schysst story. Jag fastnade direkt. Samtliga 7 DVD inkoptes pa snore, om an i okronologisk och darmed ologisk ordning. Nar jag sa kollade igenom filmerna en andra gang, i ratt ordning for att fa ordning pa allt, sa fick jag veta att det fanns sisadar 20 bocker, skrivna av Bernard Cornwell, ocksa.
Jag kopte den forsta, det var som om filmerna fortsatte. Karaktarerna kandes igen bade till beteende och dialog och storyn var sa fangslande att sidorna bladdrade sig sjalva. 3 dagar senare kopte jag den andra boken. 4 dagar senare, nar jag kopt den tredje, bestamde jag att jag maste hushalla med dem sa att jag bara koper 1-2 bocker i veckan. £7/styck - jag kanner mig som en rokare! Nu ar jag i bok 10 och sedan ett par bocker tillbaka heter bockerna samma som tv-filmerna.
Men dar slutar likheterna. Titeln och pa sin hojd ett par, tre incidenter har de gemensamt, resten av storyn ar totalt annorlunda. Vilket ar bra. Det innebar att det fortfarande ar nya aventyr att uppslukas i, vilket jag gor, varje tillganglig stund. Och det innebar att det inte spelar nagon roll vad man bekantar sig med forst. Bok eller film.
Om nagon ar nyfiken pa att folja en engelsk soldats aventyr och brokiga karriar tillsammans med sitt snipergang under Napoleonkrigen sa kan jag rekommendera hela serien, oavsett format. Ar man inte helt inne pa militara termer och bestandsdelarna av en muskot (eh..) sa tjanar man nog pa att se ett par filmer forst. Da ser man ju vad de gor medan de talar om att gora det.
Men som sagt; var beredd pa att saker ar annorlunda. Till och med Sharpe sjalv. I boken har han svart har och kommer fran London. I filmerna spelas han av en blond Sean Bean med utpraglad norddialekt. Han framstar som en mer otrevlig person i bockerna och verkar ha snappet mer hjarna i filmerna, sa min bild ar i vart fall klar. Fast personligen foredrar jag Sharpes basta van, irlandaren Patrick Harper. Sa till den grad, uppenbarligen, att engelsmannen havdar att jag timmarna efter att ha sett Sharpe talar med irlandsk brytning...
Och jo, alla kvinnliga aventyrsromantiker, det ar lite romans med ocksa. I lagom doser. Soldaterna ar ju trots allt inte mer an man. Chosen man. Och pa natterna just nu ar jag en av dem.
No comments:
Post a Comment