Turistvinkel på Stockholm

Svenska män är bullriga, skrattar högt, även medelålders män talar som tonåringar och de går klädda i jeans som inte passar över baken. När första svensken var lokaliserad på Prestwick så kunde allihopa pekas ut. Skottarna pratade i samtalston och sa ursäkta när de råkade stöta till någon i kön.

Planet var fullt och det var väldigt många medelålders män som pratade om möten de haft pch möten de skulle ha. (Och whisky de haft och öl de skulle ha.) På rullbandet på Skavsta kom golfbag efter golfbag efter golfbag efter golfbag... Vi vanliga resenärer undrade för en sekund om våra vanliga väskor glömts kvar.

Chocken kom när jag klev ur planet på Skavsta. Ingen hade talat om att det fortfarande var vinter i Sverige! Rök kom ur munnen och jag insåg att jag packat helt fel. Jag antog kallt (sic!) att +15 grader var lika varmt i Sverige som i Glasgow. Det är det inte. Vinden är kall och på natten är det vinter. Våren verkade precis ha kommit till Sverige; gräset var fortfarande grått och påskiljorna var gröna stjälkar.

Mitt första intryck av Sverige var hur rent allting är. Längs vägrenarna, i skogen, på gatorna i stan. Lite skräp här och där, men i stora drag rent. Wow. Tänk om skottarna kunde bry sig lika mycket om sin närmiljö.

Stockholm är otroligt vackert. När man kommer in på Essingeleden och vattnet, husen och ljusen brer ut sig på vänstersidan, då är det lätt att glömma bort att andas.

Bussarna är otroligt breda i Stockholm och säterna är supersköna. Märkligt nog stannar bussen även om man inte vinkar.

Jag hade glömt bort Östermalmsmodet. Brrr. Jag har vant mig så vid att de som sticker ut är Nedsen med sina träningsoveraller, Berghaus-jackor, burberrykepsar, kortklippta hår och hålögda utseende. Jag fann mig skräckfaschinerad av snobbarnas tajta men märkligt nog ändå hängande jeans, kritvita skor, bakåtslickade hår, stora kepsar och täckjackor med uppkavlade armar. Kanske är det talande för respektive stad att det är arbetarklassen som bildar subkultur i Glasgow medan övreklassen gör det i Stockholm. Jag vet inte.

I Stockholm är det ingen som säger ursäkta om de råkar gå in i någon. Inte heller om de gör det med flit.

Svenskar verkar inte gilla sina 50-öringar. Det finns fyra mynt och tanterna på Metro suckar över en 50-öring. Tanterna i Glasgow suckar inte över att det finns åtta mynt.

Nummerlappssystemet är en smart uppfinning av svenskarna. Istället för att stå 45 minuter i kö på en skotsk bank och sedan ge upp så tog jag nu en nummerlapp, gick runt och shoppade i 45 minuter, såg att 20 nummer hade gått och det var 20 kvar till min tur så då gav jag upp. Fast resten av ärendena var utförda.

Det är kul att vara turist i Sverige. Nu ska jag iväg på fotboll och se hur ett Stockholmsderby skiljer sig från ett Glasgowderby. Sedan ska jag nog köpa en t-shirt.