Kidnappningsoffer i St Andrews

Jag har inte varit där på fem år och M har länge sagt att hon vill dit, varför jag tyckte det var en formidabel idé att kidnappa henne till St Andrews på hennes födelsedag. På morgonen fick hon en liten lista på saker att packa (kamera, vatten, varma kläder...), en tid att vara färdig och två kuvert att ta med för vidare instruktioner. Påpassligt nog gick första(!) bussen till St Andrews 11.15 så vi behövde inte gå upp bustidigt. På busstationen klurade hon till slut ut dikten i andra kuvertet, det som skickade iväg henne att handla godis medan jag fixade biljetter. Dessa kunde bara köpas på resedagen, och biljettcirkusen är en historia i sig.

Jag kunde inte köpa biljett på Citylinks hemsida, för varje gång jag valde Glasgow-St Andrews så kom ett felmeddelande som hänvisade till ett telefonnummer. Jag ringde telefonnumret på lunchen och fick veta att Citylink inte ens kör den sträckan! Förvisso går det att byta i Stirling, men killen menade att det inte gick några förbindelser utan hänvisade istället till Stagecoach Express. Jag fick numret dit. På det numret ombads jag ringa ett andra nummer för tidtabell och ett tredje för pris - jag behövde båda! Så jag ringde tidtabellen, fick de bra tiderna (dit 11.15, fyra timmar där och buss hem kl 6) men kvinnan kunde inte ge något pris, för det ombads jag ringa det första numret, det där de hänvisar till de två andra... Så jag ringde det tredje numret, det som skulle ge pris. Det numret hade lunchstängt. *djup inandning* Så jag lade ner för dagen och beslöt att fixa allt på busstationen följande dag. I vidrigt regn och blåst tog jag mig dit, bara för att få veta att biljetten måste köpas samma dag som man ska resa. Så det var det det.

Men jag fixade biljett, Mia fixade godis och snart hade hon ipodmusik i lurarna, huvan uppdragen och blicken fäst vid fötterna. Ni trodde väl inte att jag tänkt låta henne se vilken buss vi gick på! Tyvärr syns resrutten på sidan av bussen och tyvärr körde en buss upp och parkerade jämte vår (så att kartan reflekterades i rutan), så Mia fick inte titta upp förrän vi var på väg.

Då fick hon ta fram tredje kuvertet och på sant På Spåret-vis gissa sig till vart vi skulle. Det var fyra ledtrådar och hon kunde vinna allt mellan "All inclusive" till "a drink". Hon vann en trerätters middag.

Vad skulle du ha vunnit?
All inclusive - "We're on an olde course east, to a place which may have been a mistake" (den berömda golfbanan kallas Olde Course och St Andrews kom troligen till av misstag när ett helgon hamnade på fel plats)
3-rätters - "This place is full of holes, if you're lucky you go down each one only once" (Om igen, golfbanan, det är trots allt St Andrews främsta tillgång...)
2-rätters - "The caste and the cathedral are no more, nor is there anylonger a sweet prince sleeping in the university halls of residence" (Slottet och katedralen är i ruiner och Prince William pluggade här förut)
a drink - "I guess you can say that we're going to the very cross of Scotland" (Korset på Skottlands flagga kallas 'St Andrews kors')

Google Map på mobilen (en suverän uppfinning!) höll oss ajour med var på landsbygden vi var och efter 2,5 timmar kom vi fram. Det var en underbar dag med mestadels sol, och det blåste inte alls så mycket som man kunnat vänta vid havet. Vi strosade därför runt och såg allt. Ja, allt. St Andrews är pyttelitet!

Vi började med golfbanan från vilken en milslång sandstrand löper åt ena hållet och en gångväg längs branta klippor åt det andra. Vi följde sedan gångvägen, kollade in utsikten och havet, kolla in stället där misstänkta häxor förr kastades i för att prövas (någon gång på 1800-talet sveptes en drös med ben i land på stranden!) och gjorde en avstickare från klippromenaden för att ta oss en titt på St Salvators College. Förutom att de trånga gränderna är rätt mysiga så finns en intressant plats på collegets framsida, vid klocktornet. Bland kullerstenarna har stenar lagts för att forma initialerna PH. Det är platsen där en ung protestant (P Hamilton) brändes på bål för sin tro under reformationen på första hälften av 1500-talet. Han fick krutdunkar under armarna för att snabba på avrättningen, men de exploderade inte utan brände honom bara, så han fick en både lång och smärtsam död, fast tydligen skrek han inte en enda gång utan fortsatte förlåta sina plågoandar tills röken blev för tjock för att han skulle kunna prata. Det sägs att samma sekund som han tog sitt sista andetag så uppenbarades hans ansikte i en av stenarna på klocktornet. Och mycket riktigt, ovanför porten, en bit upp mellan två utkarvade 'hyllor' så syns faktiskt ett ansikte... (klicka på bilden till höger för förstorning, ansiktet är på stenen i raden precis ovanför 'toppen' av hyllorna, mitt i bild)

Efter denna spökhistoria fortsatte vi till slottsruinen, men nöjde oss med att kolla in genom staketet. Ruinen såg inte ut att vara värd £7 i inträde. Utanför slottet var det ännu en protestant som brändes på bål. Den snubben menade att han brann på jorden men ärkebiskopen skulle brinna efteråt... Ärkebiskopen blev dödad kort efteråt av revanschlystna protestanter och slängd i en djup brunn. Reformationen var en tumultartad tid då den etablerade katolicismen blev övertagen av protestantism som Huvudreligion. På många ställen var det envisa katoliker som råkade illa ut, på andra (som i St Andrews) var det oliktänkande protestanter...

En kort bit längre bort längs klipporna kom vi till den stora katedralsruinen. Jag säger stora, för det är den. En gång i tiden var det Skottlands största katedral. Idag står gavlarna, typ, kvar och så murar och basen av både det ena och det andra. Precis utanför kyrkogården så leds dessutom trafiken genom en av kyrkobyggnaderna! Det är lätt att föreställa sig hur hela området en gång såg ut. Fast så värst länge fick det inte se ut förstås för katedralen har bränts ner minst två gånger...

När jag slutligen kunde slita M från katedralsruinen (jag tror minsann någon hittat ett nytt favoritställe...) så gick vi till Littlejohns för födelsedagsmiddag. Vi orkade bara en 2-rätters, men jag kan verkligen rekommendera stället. Menyn är varierad och det var både prisvärt (det mesta under £10) och gott. Littlejohns ligger på Market Place, det är en av stans/byns tre huvudgator... Jag sa ju att det var pyttelitet!