Så jag gick iväg i förmiddagssolen. Ja, för det var naturligtvis en sån där uuuunderbar vinterdag då fåglarna... ok, inte kvittrar, men solen lyser, snön gnistrar och hela världen ler. I alla fall jag.
Undrar om det inte är tio år sedan jag var i Sollentuna simhall senast...? Hur som helst så har de ett himla fiffigt system som går ut på att man får något som ser ut som en armbandsklocka, fast istället för klocka är där en liten röd plastbit. Denna sätter man på sig (tål både pool och bastu, kan jag nu intyga) och så blippar man in sig genom spärrarna. När man tagit ett skåp i omklädningsrummet så använder man även klockan till att blippa på och av låset. Hur smart är inte det?! Annars brukar man ju gå runt och våndas över ifall stället kör hänglås (som man glömt) eller 5/10-kronor (som man givetvis inte har). Har man köpt kombi-biljetter till t ex relaxavdelning eller gym så programmeras plastbiten och man kan öppna dörrarna med den. Jag vet detta, för jag glömde visst lägga till för att få softa i relaxavdelningen. Den får jag utforska en annan gång. Slutligen, när man är klar för dagen finns ett hål i spärrarna där man matar in "klockan". Vips så har simhallen fått tillbaka sin plastbit, och jag får gå ut.
Fast först skulle jag ju simma. Så pass taggad var jag att jag köpte simglasögon! Ok, de kostade bara 33 kr (jag trodde nog att de var dyrare...) och klar i knoppen som jag var så tänkte jag dels att det kunde vara skönt med tanke på linserna, dels minns jag att jag önskade att jag hade ett par i somras, när jag simmade i sjöar.
Om det var skönt att simma? Om det var skönt att simma! Med undantag för några tillfällen när jag trodde knät skulle hoppa ur led i benrörelserna till bröstsim, och att jag inte kunde köra bensparkar till crawl ordentligt (knät värkte, som jag misstänkte), så gick det toppen! När knät vid olika tillfällen fick nog, fick armarna helt enkelt bara dra ett tyngre lass, vilket de till min förvåning gärna gjorde. Jag trodde nog att jag skulle bli trött och behöva vila efter sisådär 5-10 minuter, men 30 minuter nonstop funkade fint. Ja, ni vet, oavsett vad man gör, ifall man springer, åker skidor eller simmar, när man kommer in i andningen och har hittat takten, då får man ju faktiskt en känsla av att kunna köra till världens ände. En härlig känsla!
Lika härligt var det efteråt att gå in och sätta sig i bastun. Det fanns en "våt" och en "torr". Ovan vid bastukulturen så vet jag inte vad skillnaden skulle vara, och ifall man kanske ska utnyttja båda i något slags ordning. Men jag chansade och gick in i den våta. Och satte mig högst upp. Sån är jag.
Snart kom en kvinna med östeuropeisk brytning. Hon frågade om det var ok att trycka på knappen. Eh, ok...? Knappen visade sig vara 2000-talets motsvarighet till träsleven och vattenbyttan. Vatten sprutade ur ett rör på stenarna - och jag fick en värmedusch. Rätt häftigt, faktiskt! Kvinnan hade en hel ritual där i bastun. Jag tänkte, med tanke på brytningen, att hon kanske var ryss... vann inte de bastu-VM sist? Två knapptryck senare kände jag att jag hade svettats ut det sista av julskinkan. Men en snabb dusch senare var jag ju tvungen att testa den torra bastun också. Skillnaden? Där fanns ingen knapp. Fast varmt var det, och jag började bli törstig, så det fick vara färdigbastat för mig. Men vad sköööönt det var, och vad härligt ren jag kände mig efteråt.
Jaa... jag vet inte om jag vågar säga det här, men... jag kommer nog att åka tillbaka. *flämt* Och varför inte ta med fika och lägga till biljett till relaxavdelningen, och så kan jag stanna typ hela dagen! Simma, basta, softa i bubbelpool. Kanske läsa i en solstol.... Ja, varför inte. Sedan skulle jag kunna sjunka ner i någon av lädersofforna ute i cafeterian och läsa lite till, kanske köa till golfsimulatorn (!) och kolla in någon av helgens matcher i idrottshallen. Hm, fast ska jag leka i lekparken i familjebassängen får jag nog sno med mig en unge, annars tittar de så konstigt på en.
No comments:
Post a Comment