Tänka sig, småkronorna i VM-final! Det känns som om en hel hög småbröder tagit sig vidare där borta. Och jag känner mig så stolt. Det är ju nämligen så att trots att vi talar om en tuff sport som hockey så är det knappast stora, starka bufflar jag tänker på. Det är en samling småbröder; ivriga, osäkra, orädda ungkalvar. Och de bjuder allt som oftast på fenomenal underhållning, juniorerna.
Den bästa match jag någonsin sett tror jag fortfarande är juniorlandskampen mellan Sverige - Kanada ute i isladan i Upplandsväsby någon gång 98/99/2000. Den hade ALLT. Fart, tekniska trollkarlar, tuffa bamsebjörnar, snabbt spel, nerv, spänning, känslor. Eufori.
För ett antal år sedan följde jag Djurgårdens juniorlag nästan lika intensivt som jag följde A-laget. Jag och ett gäng kompisar satt bland föräldrar och polare på läktarna och hejade - ända fram till SM-guld faktiskt! Matcherna är fartiga, spelarna taggade; de vill inte bara vinna utan imponera, så de får drömkontraktet med elitserieklubben.
Och när man så sett Mackan Nilsson tjura i utvisningbåset med armarna i kors, Tellan Tellqvist ragga skjuts hem efter match och Kronwall tigga enkronor till en läskeblask - ja, då är det svårt att se dem som annat än en samling småbröder.
Jag kommer inte se matchen ikväll - här borta är ishockey ungefär lika exotiskt som cricket är för oss svenskar - men tro inte att jag inte tänker hålla alla tummar jag har! Jag har följt resan och småkillarna är värda en skräll - vi, som pumpat fina hockeyspelare i åratal, är värda ett VM-guld! Igen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment