24 January 2008

Varje dag är en skoldag - när man är skadad

Knät har känts bättre de senaste dagarna så igår kväll trodde jag att jag kunde ta bort stora bandaget och byta ut det mot ett "stödtubbandage" jag förut hade när jag idrottade/vandrade och förstärka med bandage, så får jag stöd men paketet blir inte så himla stort. Foten kändes kall, men det var kyligt i rummet så jag gick och la mig. Vaknade mitt i natten, foten var fortfarande kall och dessutom var fotleden svullen. Lektion 1: Knät är mer svullet nu än då jag var oskadd så det där tajta tubbandaget OCH extra bandage skar naturligtvis av blodflödet! Pucko.

Tog bort tuben och behöll ett tajt bandage. Tänkte att det nog skulle gå att gå till jobbet med det också för det där stora paketet började kännas fånig nu när jag kan "skyffla" snarare än "hoppa". Framemot eftermiddagen spelade det ingen roll hur jag höll benet, knät värkte. Lektion 2: Att något börjat kännas bättre betyder inte att det är bra. Lektion 3: Vilket bekräftades när jag skulle kliva av bussen och kryckan slant så jag satte ner foten i ren reflex - aj!

Igår testade jag också att ta några trappsteg upp "som vanligt" fast med kryckorna som stöd. Stilen såg säkert jättemärklig ut men det gick ju! Idag testade jag samma sak, släppte koncentrationen och knixade till - AJ! Lektion 4: Börja inte med cirkuskonster i förtid. Lektion 5: Och om du nu gör det, koncentrera dig för sjutton!

Nu är paketet tillbaka och jag tänker försöka acceptera att det här inte alls går över på en kvart.

No comments: