11 February 2011

Jag är ju helt insnöad

För två minuter sedan såg jag en buss utanför fönstret. Det var ungefär samtidigt som solen började skina och förvandlade snökaoset till ett vintervykort. Snökaos. Jag brukar få allergiska utslag av sådana braskrubriker, fast imorse stämde det bättre än någonsin.

Utsikt från min lägenhet
När jag vaknade såg det inte ut som en snöglob utanför fönstret - det var så igenmurat vitt att man inte såg vad som fanns bakom snön! Det blåste och ven, och i stormen flapprade en presenning på huset mittemot. Huset såg jag inte, men presenningen hörde jag.

Medan jag gjorde i ordning mig hörde jag nyheterna på radion. De talade om snöstorm i halva Sverige och inställd lokaltrafik i Stockholm. Så jag kollade in SL:s hemsida - och mycket riktigt, varenda buss i hela länet var inställd!

De mycket få bilar jag såg utanför fönstret hade stora problem att ta sig fram. Vägarna var enkelfiliga. Så fort det blev möte fick bilarna problem och tvingades utöva kreativa backningar. En del körde fast. Jag gjorde ändå ett försök att ringa taxi, men det fanns så klart inte en bil ledig. Minuten senare kom jag på att jag trots SL:s resegaranti inte har råd med taxi i vilket fall. Inte om jag skulle behöva ta det hem också.

Barnen från Frostmofjället - innan geten fastnar i snön
Tanken att promenera till pendeltåget slog mig. Trots snöstormen utanför. Trots att jag såg några stackars själar kämpa sig fram i snön. Men om det tar 45 minuter att promenera till stationen på sommaren, hur lång tid tar det då i snöstorm? Jag såg en bild ur "Barnen från Frostmofjället" framför mig. Så beslutade jag att stanna hemma.

Festligt. För första gången i mitt vuxna liv är jag insnöad! En hel dag att göra vad jag vill på. Inomhus, alltså. Så jag tog en lång frukost och läste alla delar av DN medan jag lyssnade på Rix Morronzoo. Sedan spenderade jag förmiddagen med att måla min paint-by-number-tavla. Nu är bergen nästa klara, härnäst står träden på tur.

Dagens stora utmaning var att gå tvärs över gatan till affären. Jag kände mig lite hjältemodig som pulsade iväg så där. Det gjorde nog de äldre kvinnorna på skidor också. Och mammorna som drog barnen på pulkor. Vi var flera hjältar som pulsade runt och trotsade vädrets makter. Förutom den vita Volvon. Den hade gett upp, fast i en snödriva.

2 comments:

kinna said...

Vad hade Volvon för registreringsnummer? Började det med GET...? ;)

Carina D said...

Höhö