En javla utlanning. Moi?

Jag anser att ordet "rasism" missbrukas alldeles for ofta. Jag anser inte att kalla nagon for "svartskalle" eller "javla utlanning" ar rasistiskt. Det ar ohyfsat, fanigt, plumpt och tyder pa brist pa bade argument och fantasi, men det ar inte rasistiskt. Enligt min mening racker det inte med att man gor en atskillnad och pekar pa visst attribut eller egenskap for att agera "rasistiskt". Det maste det ligga ett element av vardering, troligen nedvardering aven om det inte ar ett maste, i atskillnaden eller utpekandet man gor.

Jag fick anledning att fundera over detta i torsdags medan mina kollegor upprordes i timmar over ett "rasistiskt samtal" jag tog emot pa jobbet. Gubben var inte nojd med mina forklaringar pa varfor fonden inte betalat ut nagon arlig bonus pa ett par ar och noterade till sist att jag inte hade Engelsk dialekt. Nar han fick veta att jag var ifran Sverige borjade han orera om "vad gor du har, komma och tala om for mig hur var marknad fungerar". Jag sa att det var mitt jobb och da upprepade han samma sak igen, fast med andra ord. Han var uppenbarligen stord over att jag kommit hit och nu forsokte ge honom svar pa hur forhallandena var i hans land.

Han menade att jag inte visste vad jag talade om och kravde till slut att fa tala med nagon som gjorde det. Jag medger att jag tystnade i nagra sekunder, mest for att jag inte forstod vem sjutton han kunde tankas vilja prata med eftersom vi alla sitter med samma information - och jag rakar vara den som faktiskt fattat nagot av vad vart informationsmaterial sager och inte bara sitter och rapar citat. Han borjade da upprepa vad han sagt, pa ett overdrivet langsamt och tydligt satt eftersom jag ju "uppenbarligen har svarigheter med spraket".

Till slut sa jag att vi alla har samma information, "men om du foredrar att fa informationen pa skotska sa antar jag att jag kan koppla dig till en av mina kollegor". Mannen tystnade. Sedan ville han prata med "the man" som placerade hans pengar i fonden och det tog en evighet att forklara att det inte finns nagon sadan man, att det ar en hel kommitte som gor detta. Det tog tid enbart for att han utgick ifran att jag inte forstod vad han menade sa han "var tvungen" att fortydliga sig sjalv hela tiden.

Slutligen gick han med pa att fa adressen till kommitten (fast det tog ju ett par minuter att overtyga honom om att de inte gar att nas per telefon, om igen upprepade han sig sjalv for att han fatt for sig att jag inte kan spraket - nagot han ju inte hakade upp sig pa innan han fick veta att jag inte var engelsk). Och da kom det fina i kraksangen - gubbfan kunde ju inte engelska sjalv! En del av adressen var av typen ABCD/EFG. Jag sa:
"a, b, c, d, forward slash, e..."
(snorkig ton) "Forward slash, what's that?"
"Slash." sa jag.
"There's no such thing. What's that?"
Jag lovar, jag gjorde mitt yttersta for att lata lugn och professionell nar jag forklarade:
"It's a line tilting slightly to the right."
Ja, pa nagot satt maste jag ju forklara /.

Den upprorda gubben var naturligtvis en dryg skitstovel och min chef, som kopplade in sig pa samtalet redan vid "it's my job, sir", motstod tydligen flera impulser att bryta in och lasa lusen av honom. Kontoret var som sagt upprorda i flera timmar, men jag maste saga att jag inte blev markbart berord. Gubben kom inte ens upp i halften av vad jag ar van att mota pa fotbollslaktarna som publikvard!

Dessutom har jag viss svarighet att ta upprorda engelska herrar pa allvar. (Skottar och Irlandare ar en annan femma, de kan frasa ifran...) Det ar nagot med deras dialekt i kombination med formagan att behalla lugn och "manners" medan de ber en att dra at helvete. Ni som sett dokuserien om EasyJet vet vad jag menar. "Frankly, my dear, please shuffle yourself into a donkey's arse, sir." Hur kan man ta nagot sadant pa allvar! De ar sa sota...

Och fragan ar om inte den infantiliseringen av ett helt folkslag ar lite rasistisk...