I fredags var det "Jeans 4 genes" pa jobbet. Fyndigt sa det forslar. Om man boter/skanker £2 till genforskningen sa far man ga till jobbet i jeans. Forvanansvart manga gjorde detta, jag skulle tippa pa runt 80%, inklusive "aldre, manliga chefer" som annars verkar vara fodda i mork kostym och slips. Fast vi fick tyvarr aldrig nagot svar pa vilket slags genforskning pengarna gick till; jag menar, man vill ju veta om man stoder kampen mot sjukdomar eller annu ett bisarrt Dolly-experiment.
Men vi behovde inte oroa oss, jag och mina tre PPFM-brev-kundtjanst-kollegor. Det visade sig namligen med all onskvard tydlighet att vi inte tillhorde foretaget. Pa riktigt.
Folk gick runt med sma bossor och samlade in bidragen fran jeansbararna. Lustigt nog glomdes just varan skrivbords-o bort. Lite senare gick folk runt med brickor med bakverk, vilket de tydligen bjod alla pa, oavsett om man bar jeans eller inte. Fast oss glomde de bort. Vi fick det som var over, innan de fyllde pa faten for en andra vanda; en torr scone och en syltmunk - att dela pa fyra pers. (Av ren stolthet rorde vi inte fatet.) Lotterna man gick runt och salde passerade oss ocksa, likasa nagra slags klistermarken alla struttade runt med efter lunch. Det var lite festligare, lite gladare, pa kontoret i fredags. Forutom pa var o, som aldrig kants mer isolerad.
Det ar inte direkt sa att vi langtade ihjal oss efter att bli av med £2, fa en brownie och kopa en lott. Det ar gesten som irriterade mig sa jag holl pa att spricka. Visst, vi ar inhyrd personal, men for det forsta skots nastan hela foretaget av inhyrd personal (ni ska se koerna till inskrivningen pa morgnarna...) och for det andra sitter vi alla i samma oppna kontorslandskap. Att da hoppa over 4 pers bland sakert 100, det kanns oerhort fjuttigt.
Javla banksprattar, jag visste att jag hade ratt i mina fordommar om den branschen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment