1 October 2005

Ett inrutat samhalle

Nagon gang laste jag att ett staket kan anvandas pa tva satt; antingen stanger man nagot ute, eller sa stanger man nagot inne. Har i Storbritannien utnyttjar man staketen maximalt och jag har borjat undra vilken filosofi som egentligen ligger bakom.

Lekparker har ofta hoga staket med en eller tva markerade ingangar - aven om de ligger i en lugn miljo (inne i en park, i ett bostadskvarter) langt ifran trafikerade vagar.

Ser man en skog i Skottland sa har den staket runt sig. Enligt uppgift ar det for att halla radjuren borta och med tanke pa att man nu forsoker aterplantera skog som under arhundranden avverkats och skapat ett mycket kargt landskap sa forstar jag det, till viss del. Men nar traden ar fullvuxna hanger jag inte med langre, framforallt inte nar man sjalva tar dod pa traden genom att plantera dem tatt som ett... eh, plank.

Skolor, arbetsplatser, industriomraden, bostadsomraden, hoghus, radhus, parkeringsplatser, grona parker och till och med "wasteland", omraden som verkligen inte anvants till nagonting - alla har de hoga staket runt sig. Och garna med lite taggtrad pa toppen ocksa.

Varfor har man hoga staket med taggtrad runt ett markomrade som inte anvands till nagonting? For att stanga nagot inne eller for att stanga nagot ute? Vad kan rimligtvis vara ett hot mot ett odeomrade?

Fick jag bestamma skulle jag korta staketen runt lekplatserna till halften och runda till dem lite. Staketet runt lekplatsen pa andra sidan gatan ar gjort av 2 meter hoga jarnstanger som ar spetsade pa toppen. Ser ut som en rad spjut och for tankarna till Kumla anstalten snarare an till en lekplats. Och matte ingen unge fa for sig att klattra ut, eller in.

Ovriga staket skulle ses over och antingen tas bort (muren runt hoghusomradet forstar jag verkligen inte), halveras, byta utseende (bort med jarnstanger som ser ut som fangelsegaller) eller bytas ut mot hackar.

Sedan skulle jag byta ut Glasgows slogan "Scotland with style" mot "A more open Scotland". Det skulle passa battre ihop med manniskorna har.

No comments: