Tyst, jag tanker!

Nu har tiden kommit... nu ska det ageras i lagenhetsfragan. I November maste jag meddela min hyresvard och min andrahandshyresgast ifall jag ska saga upp lagenheten eller flytta tillbaka till den.

Jag har inte en tanke pa att flytta tillbaka redan i Mars. Men jag vill inte ge upp lyan heller. Den har varit min i 9 ar, min lagenhet... Jag har forvisso fortfarande inte tapetserat om, trots att jag hatat fargen (farg???) anda sedan jag flyttade in. For 9 ar sedan. Men det ar min lagenhet, det var min forsta lagenhet, och nu har vi vaxt ihop. Jag gillar den!

Och den ligger i Stockholm. Det ar ursvart att fa lagenhet dar. Och det ar mitt sakerhetsnat. Om saker inte fungerar har sa har jag alltid min lagenhet i Sollentuna.

Men jag har inte en tanke pa att flytta tillbaka i Mars. Jag har ju redan borjat gora planer for nasta sommar har! Jag har spanat in vilka omraden jag vill skaffa/hyra lagenhet i nar jag fatt ett fast jobb, jag drommer om en liten bil som jag kan aka till avlagsna berg med, jag har t.o.m spanat in omraden som verkar trevliga for barn... Jag har inga barn.

Sa vad ar egentligen problemet, varfor dessa vandor och somnlosa natter?

Darfor att det ar laskigt att klippa navelstrangen! Det ar laskigt att kapa sakerhetslinan, ta chansen och forlika sig med tanken att plattformen man just nu vinglar lite pa fran och med nu ar den fasta mark man har under fotterna.

Jag kan inte saga att jag tanker stanna har resten av livet, men det enda som skulle fa mig att atervanda till Sverige, som det kanns idag, ar dromjobbet. Det far jag inte forran jag har examen, vilket det ar minst ett ar kvar till for det gar inte fort med uppsatsen medan man forsoker etablera sig pa ett nytt stalle. I praktiken innebar det att jag kan atervanda for att sitta ting inom "ett par ar", nagot jag inte kommer att fa gora i narheten av Stockholm i vilket fall.

Och nagra ar + 2 ar = sa lange skulle jag aldrig fa hyra ut i andra hand. Alltsa. Vad ar problemet? Hur jag an tanker pekar allt i samma riktning, det finns egentligen bara ett svar. Och hur farligt kan det vara att ge sig in i andrahandsdjungeln om jag valjer att flytta tillbaka en dag? Tusentals manniskor har overlevt fore mig. Dessutom har jag familj och vanner som redan erbjudit en soffa om det skulle behovas. Jag behover nog inte oroa mig. Det skulle ju kannas oerhort fanigt om en sketen etta i Sollentuna skulle fa bestamma over mitt liv!

Det ar nog dags att slappa sargen nu.