Som prästen sa på begravningen.Eller så var det hans grötiga dialekt som fick det att låta så när han skulle säga att livet är förgängligt. Men det tror jag inte. Han sa nog att livet är förjävligt.
Vissa delar kan vara förjävliga i alla fall. Fast det är väl meningen med livet, balansen. Ok, och balansen kan kännas ojämn. Starkt ojämn, till och med, som när helan och halvan gungar gungbräda.
Å ena sidan finns massor med positiva saker i livet som väger tungt. Å andra sidan finns en sak, som väger tyngre. Det är ojämnt. Jämfört med andra är det orättvist. Fast de jämför sig också, och deras vågskålar är också ojämna och orättvisa. Så livet är balanserat, + och - tar i slutet ut varandra. Livet är förgängligt. Och förjävligt. Och alldeles, alldeles underbart.
Det är nog det vi blir påminda om vid begravningar, att livet är alldeles underbart - för en dag ligger vi där i kistan. Då är det roliga slut.
Det vore väl förjävligt om vi inte insett hur underbart livet är innan dess!
No comments:
Post a Comment