På väg upp i bergen igen!

Jag måste spara pengar, så enkelt är det.

Påskdagen hade jag tänkt tillbringa någonstans i de skotska bergen. Jag sitter därför nu med kartor utspridda på möbler och golv, bergsvandrarböcker uppslagna och en åtta-nio flikar aktiva i Internet Explorer. Det finns så många möjligheter, beroende på var vädret är bäst och hur allmänna transportmedlen åker.

Valmöjligheterna begränsas dock något dels på grund av att tågen inte går dit jag vill på just söndagar, dels för att jag inte kan, nåja vill, åka med komplett utrustning. På påskafton tänker jag nämligen fylla resväskan med nästan en helt ny garderob (har redan fönstershoppat alltihopa på nätet!) - och annat smått och gott - så det finns helt enkelt inte plats i packningen för det lilla extra som ändå behövs för att anpassa vistelsen för både stad och berg. Jag vet heller inte vilken form jag är i. Eller, jo det vet jag, den är usel. Jag vet därför inte om jag orkar rundorna jag ser, eller hinner dem innan bussen går tillbaka till stan. Slutligen har jag det j-a knäet att anpassa mig efter, så det måste nästan finnas en Plan B på stället så att jag inte sitter och fryser häcken av mig på en sten i fyra timmar för att knäet värker och jag inte kan gå en meter till innan bussen kommer. Bättre då att sitta fyra timmar på till exempel en pub.

Allt detta sammantaget gör ju att jag nu har ett antal förslag, med och utan pub, för kortare och längre dagar beroende på hur bussarna går och var i landet vädret är bra (läs: torrt). Och jag vill göra dem alla!

Därav sparåtgärderna. Påskhelgen blir en snabbvisit där vistelsen anpassas efter shoppingen. Men jag måste verkligen snåla ett par månader så att jag kan återvända efter sommaren, och lägga all tonvikt på bland-bergs-vandringen! Då skulle jag vilja prova att ge mig djupare in i Cruachan-massivet och att knalla från Corrour till Rannoch Station på Rannoch Moor. Bland annat.

Aaaah, jag kan inte nog poängtera vilken underbar känsla det är att sitta här igen och planera dagar i bergen. Det rycker i benen för varje kartlinje jag följer med fingret och jag börjar nästan redan känna ren bergsluft i lungorna och ett lugn sprida sig i kroppen. Snart är jag där... tills dess får jag ta in vyerna från tavlorna på vardagsrumsväggarna.