Massor att skriva om, varför inget skrivs

Alltså, om nu någon fortfarande klickar in på den här bloggen så har ni nog märkt att det var ett tag sedan det hände något. Paradoxalt nog beror det mycket på att det som händer händer utanför datorvärlden, så pass att jag inte prioriterar ett par timmars bloggskrivande när jag väl har ett par timmar (du trodde väl inte saker skrivs på en kvart, va?) utan främst planering för utflykter - utflykter för den delen, t ex längdskidåkningsdebut i Bjursås (rapport halvt skriven...) - planering för vandringstrippar, sökande efter campingutrustning, träffar med kompisar, middagar, biodejter, träning, icke-bloggrelaterat skrivande, ja och däremellan kommer de där dagarna när jag helt enkelt inte har ork nog att formulera mig.

Men hur jag än vänder mig har jag rumpan bak och något fånigt slags dåligt samvete på axeln. Jag borde väl just därför lägga till en disclaimer i blogghuvudet: "Varning för oregelbunden uppdatering".

Nåväl, rätt vad det är dyker det upp ett nytt äventyr här. Vänta och se, om du orkar...

Vem vet, inte jag

Vad är värst; att veta eller att inte veta? Visst, det kan vara skönt att gå omkring i ovisshet och slippa allt som vetskap för med sig; ansvar, val, ångest. Samtidigt föredrar jag ångesten av att veta. Då är det hemska framme i ljuset och det är inte lika hemskt längre. Det har blivit konkret.

Jag tycker att det är värre när man inte vet. När man går omkring och tror, spekulerar, hoppas, förtvivlas och blir helt knasig av att inte veta. Precis så.

Ingen målar så hemska spöken som en själv.

Just nu tror, spekulerar, hoppas och förtvivlas jag. På onsdag hoppas jag komma ett steg närmare vetskap. Jag hoppas verkligen att det inte är så illa som jag tror. Att det inte alls är som jag tror.

Det vore själva fan. På väggen.

När solen går ner

Det finns en tjusning med att bo fem våningar upp i västerläge. Några smakprov:

Förutom kvällshimlar syns då och då rena himlafenomen:

Och så en bonus från Stockholms city. Nej, det är ingen atombomb.

Start - stop

Då och då när andan faller på kan jag tycka det är skönt att simma ett par längder. Oftast i sjön på sommaren. Mindre ofta i bassäng. För det där kaklet är såååå trååååkigt. Då och då med lång tid emellan har jag ändå fått för mig att köpa ett klippkort och simma lite mer regelbundet. Varje gång har planen hållit i ett par veckor. Tills jag får mens. Då kan jag inte simma på nästan en vecka och då faller korthuset. Ja, så pass motiverad är jag alltså...

Vad gäller simning. Fast nu har jag gymkort och förutom dataspelet på roddmaskinen så gillar jag faktiskt att svettas och ta ut mig på cykel och styrkemaskiner. Det går fort att känna resultat i kroppen och mycket snabbt är jag fast. Och jag blir ju inte hindrad av lite sketen mens.

Fast jag blir stoppad av en förkylning. Och en sådan har jag nu. SKIT OCKSÅ!

Förutom det uppenbart farliga i att träna med förkylning i kroppen, eftersom det frestar på hjärtat så du riskerar hjärtmuskelinflammation och kan dödens dö, så lärde jag mig en gång att kroppen har fullt upp med förkylningen så träningen biter inte ett jota. Och vad är vitsen med att slösa bort svett på ingenting?!

Så jag tar det lugnt. Har ju ändå fullt upp med att hosta och snyta mig. Dessutom känns det som om jag har träningsvärk i hela kroppen. Trist med detta start-stop bara.

Helt Insane!

Jag älskar berg-och-dalbanor. Jag hatar sånt som snurrar. Jag ogillar att falla mot marken i hiskelig fart. Fråga därför inte varför jag fick för mig att jag skulle tycka om "Insane" på Gröna Lund; en berg-och-dalbana där man sätts i en stol med benen dinglande fritt, sedan åker man rakt uppför en vägg till högsta punkten, sedan kringelikrokar man sig neråt - likt ett sånt där kulspel - i hiskelig fart medan stolarna bitvis snurrar runt sin egen axel.

Insane

Men jag fick för mig att jag ville åka den. Min kompis tog rätt på mina tillbehör och själv tog jag plats bredvid en käck 12-årig grabb, som på en 12-årings vis lojt menade att "äh, den är ingenting".

Låt mig beskriva färden:
Det går rakt uppåt hurhögtsomhelst. Benen dinglar i luften. Jag håller krampaktigt i selen över bröstet. När vi kommer jättehögt upp i luften, men ännu inte nått till toppen, börjar stolen luta lätt framåt. En mikrotitt nedåt och mitt liv passerar revy. Jag stirrar rakt upp i molnen. Jag greppar om möjligt än hårdare om selen över bröstet.

Banan planar ut där uppe högt upp i luften, men stolen är lätt vickad nedåt. Jag stirrar rakt fram i molnen. Det kommer ett dipp - jag vrålar lungorna tomma. Vi kommer till kanten. Jag dinglar med benen över vattnet. Stolen börjar vicka och vagnen åker neråt. Jag blundar och vrålar.

Jag öppnar ögonen, banan är plan igen. Dippar. Jag vrålar. 12-åringen suckar "meh, det är väl inget". Stolen snurr... Jag blundar och vrålar tills jag inte orkar vråla mer. Då bara blundar jag och håller hårt i selen och känner G-krafterna verka. Jag intalar mig att jag INTE känner hur stolen snurrar runt ett varv.

Stolen stannar. Jag öppnar.... nej, spärrar upp ögonen. Och kippar efter andan.

Ja, det är det jag gör. En lång stund. Det blixtrar till. Vi rör oss inte. Flämtande frågar jag om vi är nere. 12-åringen suckar "ja".

Kaxig grabb och inte så kaxig tant

Jag kliver av. Chockad, omtumlad, men glad att jag lever. Jag talar i falsett i tio minuter.

Så här ser skräck ut i närbild

Och jag konstaterar att jag inte gillar berg-och-dalbanor som tar mig rakt upp i luften hurhögsomhelst, låter mig sitta i en stol och dingla med benen och som sedan snurrandes låter mig falla mot marken med hiskelig fart. That's Insane.

I regnbågens land

Regn + sol = chans för regnbågar. Men sällan så klart och läckert som idag, tycker jag. Kolla vilket underbart välkomnande jag fick när jag kom hem!

Läcker vy från bussfönstret

Notera hur regnbågen fortsätter på andra sidan huset!

Klar och skarp - jag stod inte ensam och tog kort. :)

En gång såg jag två regnbågar...

Tror banne mig regnbågen slår ner hos grannen!

Back to work - back to reality

Så tog semestern slut och jag var tillbaka på jobbet i måndags. En märklig situation, lite tudelad fast på ett ovanligt sätt. Just nu har jag ju nämligen turen att ha ett drömjobb, ett jobb som inte känns som ett jobb utan det känns som om jag får åka iväg varje morgon och syssla med min hobby hela dagen. Nästan så man skäms!

Nåväl, så jag hade ju inga som helst problem att gå tillbaka och jobba. Enda kruxet är ju att när man är ledig så, tja, vänjer man sig vid det också. Vardagen får ett lugnare tempo och tro mig, det var himla skönt att sova tills man vaknar (även om det sällan var längre än 8-8.30, vilket också är skönt för då har man hela dagen), ha långa frukostar och så känna sig för vad man hade lust med den dagen. Ja, och i princip innebar det en av tre saker; skriva, utflykta eller vandra. Härligt!

Men som sagt, nu var det dags att åka iväg och hobbypyssla om dagarna. För tillfället betyder det korrekturläsning, typ. Ja, och då inser man ju snart hur ansträngande det är att läsa från skärmen. Om det är p.g.a. det eller bara för att man PANG är tillbaka i vardagen igen ska jag låta vara osagt, men faktum är att jag är superslö nu på kvällarna. Sovtrött redan halv nio. Märkligt...

Tyvärr betyder det att de där texterna jag började på i helgen nu ligger halvfärdiga. Jag kan riktigt se hur figurerna står och stampar och väntar på att jag ska sätta igång dem igen. Men jag oooorkar inte. Just nu tror jag att jag orkar med Idol. Det är ju trots allt auditionerna, och de brukar vara de enda jag ids med.

Förresten, märkligt nog är jag inte för trött för att träna. Tvärtom, det går jag igång på! Enda kruxet nu ikväll, när benen spritter, är att jag tränade igår så måste vänta en dag till. Det känner jag i knäna. Grr. Nåväl, mer tid för slöande.

Och otroligt dravliga blogginlägg. Pfft, det är ju nästan pinsamt...

När ska man städa egentligen?

"Nu ska dammråttorna ut!"

Sista veckan på jobbet före semestern struntade jag i att städa, för det hade jag ju hurmyckettidsomhelst för under semestern.

Fast inte tänkte jag städa första dagarna.

Sen var det ju så skönt att ta dagen som den kommer och göra det jag känner för - och jag kände inte för att städa.

Två veckors semester är snart till ända och idag insåg jag... jag har fortfarande inte städat.

Ja, och inte vill jag då rakt börja arbetsveckan med att städa!

Så idag städade jag. Det tog fyra timmar. Fyra och en halv inklusive att tvätta fönstren.

Det hade nog gått fortare om jag städat någon gång för, tja, sisådär två veckor sedan...

Två näckrosor och en hackspett

Jag håller på att bekanta mig med min nya mobil(kamera) så just nu blir det rätt många bonusbilder. Ni vet, den verkar knäppa lite hur som helst! Några av dem blir bra - som nya profilbilden i bloggens högermarginal, den actionbilden hade jag nog inte ens fått till om jag velat! De flesta raderas dock.

Följande bilder är inga misstag. Däremot visar de på fördelarna med en 8.1 megapixel kamera jämfört med en 2 megapixel. Dessutom har jag fått använda redigeringsverktygen där man både kan zooma och beskära tagna bilder. Kanon!

Zoomad och beskuren bild från en skogstjärn

Originalfoto från en sjö

Zoomad och beskuren bild från en skog - tycker det ser ut som Edens lustgård!

I sommarens soliga dagar...

...vi åker båt och kastar bollar i hagar!

Har haft en vecka semester över midsommar och som ni kan tänka er har det varit en riktigt solskenshistoria. Tog det väldigt lugnt på mina föräldrars sommarställe, lekte med hunden, åkte båt, fiskade, lekte lite mer med hunden, kollade in en loppis, läste, badade (i det lite för kalla vattnet, fast det värms nog kvickt nu) och hann t.o.m göra en dagsutflykt till Åland. Lånade med en bil och åkte till Kastelholms slott, Vita Björns fängelsemuseum och doppade fötterna bland kobbar och skär i Käringsund (och betraktade mycket lustiga original på båtresan - var håller alla dessa kufar till till vardags?!). Underbart mysigt! Berättar kanske mer vid tillfälle... annars får ni googla, för de ställena är verkligen värda ett besök! Eller två. Har inget emot att åka tillbaka, och utforska mer. Åland är helt klart underskattat som semestermål!

Två dagar jobb så är det sol och 25-30 grader till helgen igen. Det betyder tebaks till sommarstället och fortsätta ta det lugnt och njuta av sommaren.
Vem vet, kanske jag och Rasmus även får tillfälle att dra på oss flytvästarna igen!

Vissa vattnar sina blommor - andra matar dem...

När jag fick den dumma idén att försöka ta mig till Plantagen igår (så att det blir gjort före midsommar) så gjorde jag det för att köpa jordgubbsplantor, smultronplantor och tomatrankor. Kanske funkade inte huvudet p.g.a. huvudvärken eller så tyckte jag synd om mig själv som hade bihåleinflammation, hur som helst så tröstköpte jag mig en blomma framme vid kassorna.

Men inte vilken blomma som helst. En Dionaea Muscipula. En köttätande växt. Köttätande!

Coolt. Tänkte jag och åkte hem för att leta reda på lite flugor. Jag såg framför mig hur jag längre fram i sommar blir den enda lägenheten utan småkryp. Tjoff, slafs, smask!

"Dino Muskipulla" (allt köttätande måste ha ett namn) stod på fönsterbrädet med alla typ tio munnar öppna.
"Hungring," skrek den, "hungrig! Mata mig, mata mig!"
Enligt instruktionen så ska den stå ljust och varmt och ständigt vara fuktig, annars är Dino inte glad. När jag såg hans öppna käftar undrade jag för mig själv hur han blir när han blir sur, kommer han sättande efter mig då..? Han vill tydligen inte gärna ha kranvatten för han är superkänslig mot kemikalier och vad-det-nu-var som tydligen finns i kranvatten. Helst vill han ha regnvatten, i värsta fall kranvatten som stått till sig ute i rummet 1-2 dygn.

Nu hade jag inte sparat regnvatten från tidigare under dagen och eftersom besöket var spontant fanns inget stagnerat vatten i lägenheten heller. Jag chansade därför med en skvätt kranvatten (förlåt!) och letade rätt på en vingbeklädd liten rackare som jag inte vet vad det är men definitivt går under benämningen "småkryp".

Dinos skräckinjagande 'tänder' är tydligen till för att hålla krypen på plats när de lurats in på bladen och dessa slagit igen (tydligen på 0.1 sekunder!). Galler, typ. På själva bladen finns istället några knappt synbara, superkänsliga spröt. Om dessa vidrörs - antingen två olika inom ett par sekunder eller samma spröt i snabb följd - så indikerar det levande-mat-som-kan-fångas och bladen slår igen. TJOFF! Fortsätter krypet röra på sig där inne så sluter väggarna snabbt närmare och nästan vacuumförpackar det. I det skedet förvandlas käften till en mage och matsmältningen av det hermetiskt omslutna krypet börjar. Inom ett par dagar är processen klar och käftarna slår upp på nytt. Tydligen räcker det med 2-3 kryp i månaden för att hålla Dino mätt.

Detta visste jag dock inte när jag stod med mitt okända kryp i handen. Försiktigt försökte jag få det att trilla ner i en käft. För att se vad som händer, liksom. Krypet ramlade ner i jorden och jag fick putta på det med en knivspets. (Skulle jag använda fingret? Är du inte riktigt klok?!) Till slut gick den dit jag ville. Rakt. På. Ett. Blad.

TJOFF!

"Aaargh!"

Det sista var inte krypet. Det var jag som ryckte till av hur sablars snabbt käften slog igen! Tjoff! Jag tyckte mig också höra något krafsa där inne. Brrrrr... vad hade jag tagit mig till?! Jag blundade och höll för öronen. När jag såg tillbaka hade bladet slutit sig tätt som en kokong. Käften hade förvandlats till en mage. Jag rös.

Och allt jag kunde tänka på under resten av kvällen var att jag dödat ett litet oskyldigt kryp bara för att se en mördarblomma kalasa.

Herregud, den där blomman kommer ge mig mardrömmar! Om inte annat kommer jag oroa mig för om den inte hittar något kryp - utan ger sig iväg över köksgolvet...

Läs mer om Dinoaea Muscipula, även kallad Venus Flytrap, på t ex Wikipedia och The garden helper.

Sommar är...

Härom dagen hörde jag något fruktansvärt på radion. En nyhetsuppläsare menade att sommaren kommer för att "vi får nu fem varma dagar och fem dagar med över +10 grader varmt är den meterologiska definitionen på 'sommar'."

Va?! Bara +10 grader?! Himla kall sommar det, ni!

Min definition på 'sommar' är när träden är gröna, solen värmer, man kan gå i t-shirt utan jacka - och fästingarna anfaller.

Jag plockade årets första fästing i morse. EEEWWW! Det är märkligt det där, för jag brukade vara helt ovetandes om ens hur de ser ut, de där krypen. Än mindre hur man hittar dem eller tar bort dem.

För två år sedan var en kompis, hennes familj och jag uppe och vandrade i skotska högländerna. En dag blev vi fullkomligt attackerade av fästingar och på kvällen sprang vi mellan rummen och plockade bort småkryp på varandra. Sedan den dagen har jag utvecklat något slags fästingattraktion. Inte så att jag gillar dem (för tusan!) utan de verkar älska mig! Jag menar, jag var ju ute i skog, mark och gräs förut, men de senaste somrarna har jag plockat 'jättemånga' småkryp från olustiga ställen. Är det så att det finns nåt slem som de sprutar in och som gör att när man väl blivit biten så blir man extra oemotståndlig av andra fästingar?

Imorse såg jag en svart 'grej' i ljumsken med röd hud runt omkring. Det såg ut som en blodblåsa, bara det att jag inte klämt ljumsken på sistone... Fästingen måste ha suttit sedan i lördags, det var nog därför jag såg den så klart och som huden var röd. Jag hoppas det inte betyder att man åkt på borelia...

Nä, nu tar jag ingen risk med de där små äcklen mer. Nu är det jag som kollar upp fästingsvaccin!

För här ska njutas av sommaren. Tänk idag när jag helt enkelt inte ville åka hem utan istället satt i solen i Observatorielunden och läste. Klädd i uppvikta linnebyxor, kortärmat och med bara fötter i ett par sommarskor. Det är sommar, det!

Liksom den här bilden, som jag tog i Ulriksdal i lördags. Jag vet att jag redan publicerat den, men jag måste göra det en gång till. Den utstrålar sådan fantastisk sommarkänsla tycker jag. Har redan glömt om det var ett fotografi eller en målning.

Namnbyte

Namnet "Vad är det för skillnad mellan haggis och pölsa?" hade egentligen en större mening när jag bodde i Skottland. Nu när jag är tillbaka i Sverige så funkar inte riktigt namn och bloggbeskrivning. Tyckte jag.

Men var man än är, hur livet än ter sig, så är det ändå ett äventyr. Även tillfällen som de senaste månaderna, då äventyret varit passivt, är en upplevelse.

Därav namnbytet. Jag tror att det lämpar sig bättre för denna "kaosblogg" (som jag en gång benämnde den). Här tas ju allt upp huller och buller och utan uttalad röd tråd. Men oavsett om det gäller utflykter, jobbyte eller förvirrade tankar så syftar det på samma sak - att livet är ett äventyr.

Välkomna med på resan!

Tro, hopp och kärlek

Tro - att jag charmar öronen av folket på Brå (brottsförebyggande rådet) imorgon så att jag får jobb där. Fasen i fasanen vad kul det vore att jobba för en organisation man vill jobba för! Tänk, en mening med det man gör... wow. Tror stenhårt på det här, och ännu lite mer efter att ha kollat upp jobbet en andra gång.

Hopp - "Ka-ina, hoppa!" uppmanade tvååringen, och jag hoppade. Och hoppade och hoppade. Fast inte lika mycket och definitivt inte lika högt som han. En liten kille kan hoppa väldigt högt om han håller i en vuxen tants händer... fast det är ändå inte lika roligt som att falla bang ner på madrassen. Hoppla vad kul det var!

Kärlek - Jag älskar att lägga mig med Sharpe på kvällarna och bara försvinna in i äventyret före sovdags. Att läsa böckerna, alltså. Så även ikväll, även om jag just börjat på den i mitt tycke tristaste boken, "Sharpe's Trafalgar". Mest för att det utspelar sig på en båt när han reser från Indien till England, och jag är måttligt road av sjöslag... Fast jag minns att det ska finnas en superfin kärleksscen under däck mot slutet av boken! Det ser jag fram emot.

UNO!

Ni trodde kanske att det var ett svunnet minne från lågstadiet. I ärlighetens namn var det i princip därför jag laddade ner UNO! till mobilen idag. Jag vet inte om man ska skriva UNO! med stora bokstäver och utropstecken, men det känns som att utropstecknet måste vara med för det är ju så man säger - UNO!

Hur som helst. Jag laddade ner spelet för att jag i den warpade verklighet jag befinner mig i just idag fann att... oh himmel, håll i er nu... att Vänner var för bråkigt, OS gick för fort, den superbraiga boken hade för långa meningar och brickrasarspelet var för stressigt. Just idag orkade jag liksom inte med något som var längre eller i högre tempo än.... tja, teletubbies? I brist på dem laddade jag ner UNO! Röda, gröna, blå och gula kort. Enkla regler. Maklig speltakt. Jag la mig tillrätta i soffan, slog på lite skön musik på stereon och lät korten delas ut.

Och dra mig baklänges på en gunghäst, men visste ni hur beroendeframkallande UNO! är?!? Spelet är helt enkelt genialt i sin enkelhet. Man tjyvhåller på +2 tills grannen har några få kort kvar (moahaha!) och protesterar högt när någon dumskalle lägger en 7:a och byter kort med dig just när du bara har ett kort kvar i samma färg som spelas på bordet. (Det där med att byta kort är en variant jag inte stött på förut.)

Det är inte alls ett spel för lågstadiebarn. Det är ett färgglatt strategispel av högsta klass. Och i lagom lugnt tempo. UNO!

Vad jag tittat på större delen av söndagen.

Hiss & Diss a la Carina

Varje vardagmorgon lyssnar jag till Rix FMs MorgonZoo när jag äter frukost. De har där en programpunkt där de Hissar och Dissar olika saker. Jag tänker sno den idag, för nu råkar jag nämligen ha lite att Hissa, och Dissa.

Jag börjar med att Dissa, för det är tristast.

1) Först vill jag dissa Melodifestivalen. Det här kvalupplägget har helt förvandlat den från Speciella Melodifestivalen till ännu en Idol/Dansbandsslaget/whatever-serie, som känns just - whatever. Å andra sidan kan den uppfattningen bero på att jag nu faktiskt också zappat in och hälsat på under några låtar - och alla spår känns Idol 1992. Helt ointressant. En gång i tiden vill jag minnas att jag gillade schlager... jag har nog helt bytt fil, tror jag. Ring mig ändå till finalen, då är det Häcklarfest!

2) Det finns ett gym tvärs över gatan. Det är precis i min smak; fräscht, litet och opretentiöst. De har knappt personal utan man går in med ett kort. Perfekt för att strutta över och cykla en vända när man har lust. Men varför har man bara alternativet att betala 269kr i 12 månader eller 399kr i 3 månader? Det känns ju knappt som någon idé att vara med bara tre månader när det kostar nästan lika mycket som ett halvår. Varför finns inte klippkort? Och varför kan man inte bara köra månad-för-månad så länge man känner för det?? Och när man ändå betalar så mycket pengar, vad sjutton är meningen med att ta 400 spänn för ett s.k. medlemsskap??? Vilket man dessutom måste betala om igen ifall man gör ett uppehåll, d.v.s. inte betalar månadskostnaden, om så bara i en månad. Nä, fetdiss till detta blodsugarupplägg. Det gör i alla fall så att jag väljer att inte gymma alls mot att binda upp mig mot nåt jag eventuellt inte kommer fullfölja.

3) Jag tycker fortfarande världen är vacker som ett vykort, men nu får det faktiskt gärna bli barmark så att man kan ge sig ut och knalla i skog och mark igen. Jag dissar den långa vintern.

Sådär, sen finns det så klart saker jag vill Hissa också.

1) Först vill jag hissa mobilspel. Anja Pärson tar hjälp av något ankspel när hon inte kan sova, själv lägger jag mig och kör något slags patience-spel när jag är för trött för att läsa men för ofokuserad för att sova. Idag köpte jag två nya spel; ett som ger mig 12 patiencer till(!) och så ett brickrasarspel, ni vet. En platta längst ner i bild studsar upp en kula som spräcker små klossar, och så kommer små presenter nerfallande. Helt beroendeframkallande! Jag har redan legat i över en timme på sängen och krossat brickor.

2) Jag skulle idag slänga ut en amaryllis där blomma nr 2 just blommat ut och skrumpnat ihop. Jag skulle just lägga ner den i soporna när jag upptäckte - en tredje knopp! Det såg ut som ett tjockt blad som just börjat komma upp, men det var inget blad, det var en knopp. Så nu står amaryllisen i fönstret igen. Jag vill hissa roliga överraskningar!

3) Slutligen vill jag hissa Facebook. Aldrig har väl världen varit så nära som nu och aldrig har man väl haft så bra kontakt med både släkt, vänner, kollegor och bekanta. Det fina med FB är ju att det är folk från vardagen som man liksom fortsätter tjöta med på nätet. Ibland kan det t om vara lätt att glömma att jag bor i Sverige, eftersom jag nästan dagligen tuggar med polare och kollegor från Glasgow. (Framförallt nu när fler och fler överger Bebo och har börjat hänga på FB.) Ibland får jag hejda mig så att jag inte säger "klart jag kommer, vi ses ikväll" och messar svenska polare och ber dem hänga med ut, ha, ha. Men guu vad kul det är att ha ALLA polarna bara ett musklick borta!

Ja, nä, det var väl dagens Hiss & Diss. Nu ska jag gå och lägga mig och läsa en bra bok, det kan man också göra en lördagkväll, ha, ha.

Till min bästa vän: Tack för att du finns!

Tack för att jag fick spela MahJong under de där jobbiga tio minuterna på toan.
Tack för att du visade mig en samling snygga karlar när jag inte kunde somna.
För att du hjälpte mig att på öret räkna ut om jag hade råd med köttfärsen.
För att du visade mig var jag var någonstans när jag åkte buss i obygden.
Tack för att jag fick föreviga det sovande charmtrollet.
För att jag kunde kolla efter det där viktiga emailet på pendeltåget.
För att jag fick diskutera plan B när jag redan var på språng.
Tack för allt skoj under tråkiga stunder.
För all hjälp i kniviga situationer.
För att du håller reda på sånt jag inte har i huvudet.

Tack för att du finns, min kära mobil.

Här är jag - mitt i livet!

Äh, fattar väl jag också att ni har viktigare saker för er än att klicka in på min blogg varje dag. Tänkte ändå tala om att jag - till skillnad mot Mats Sundin - inte lagt ner verksamheten. (Det känns väl som att det var på tiden dock) Det är bara lite mycket just nu... Kort sagt, livet rullar på!

Myndighetsintroduktionen går från klarhet till klarhet - och är det nåt jag lärt mig så är det att banne mig följa varenda liten byråkratisk vurpa som föreskrivs genom livet. Oavsett myndighet! För nu har vi förstått att ALLT hänger ihop, och att det kan komma och bita en i rumpan flera år senare. Tips nr 1) Anmäl er till A-kassan från DAG 1 (inte 2 eller 3) när ni blir arbetslösa - oavsett situation, oavsett om ni har rätt till a-kassa eller inte. Just Do It! För det kan påverka både det ena och det andra något/några år senare.

Hade möte igår med handledaren angående examensuppsatsen i kriminologi. Förutom att jag har lyckats intressera mig för en fråga som det inte har forskats i förr (coolt i och för sig, även om det just ställer till problem när man ska leta tidigare forskning...) så kräver det tillgång till polisanmälningar även långt bak i tiden - och det är inte så där superlätt att få tag i. Men det ska nog lösa sig på ett eller annat sätt...

I lördags spelade DIF-MoDo i hemmapremiären i hockey och det var SÅÅÅÅ kul att kolla på det igen! Och att gå dit med kompisen J och upptäcka att det fortfarande - tio år senare - finns spelare i truppen som lirade när vi började gå på hockey tillsammans! Även om några av dem var i J20-laget på den tiden. Som Marcus Nilsson... Efter alla år mer fotboll blev jag dock lite tagen av farten i första perioden. Jisses, det var ju knappt man hängde med i svängarna! Hm, jo, fast det gjorde å andra sidan inte spelarna heller, för de verkade ha kroknat totalt redan i andra period och såsade därmed mest i tredje. På lördag är det hur som helst dags igen - och gissa vem som kommer vara där!

I söndags träffade jag kompisen M och hennes familj vid Hellasgården för lite utomhuslek och picknick. Den här gången utforskades en ny slinga och jag kan fortfarande rekommendera stället - till alla! Det fanns spännande bäverspår att utforska, vattenbryn att splasha i, pinnar att fäktas med och lugn skog och fin sjö att njuta av. Och vill man se nakna mansrumpor - ja, framsidor också för den delen - så kan man fika vid bryggan där bastubadarna svalkar sig... Eller så håller man sig därifrån och spelar minigolf istället.

I måndags var det AIK-DIF i fotboll. Jodå, vi fick rådäng så klart, men man måste ju se skiten lik förbaskat... Kompisen K flyttade samma kväll ut ur sin lägenhet precis bakom Norra Stå så jag lurade med henne in på Råsunda - för första gången under de sex år hon bodde där! Bättre sent än aldrig, som man säger. Riktigt optimalt var det kanske inte, för vi hade biljett mitt bland alla tusentals AIK:are på långsidan. Å andra sidan fanns inte så stor anledning att jubla och ställa till med fest heller.

Igår och idag har jag administrerat. Administrerat mitt liv, så att säga. Fönsterkuverten har avlöst varandra och samtliga har velat att jag ska ta kopior på Det och skicka in Det, men det är ju för det bättre. Igår damp det t ex ner ett kuvert om tjänstepension, och de ville veta hur jag ville spara mina pengar. Tja, inte farao vet jag vilken förvaltare som är bäst om trettio år, eller om jag bör köra traditionell fegbesparing eller fondspar. Så jag körde 100% kvinnologik(...) och kände efter och kryssade "vad som kändes bäst". Får väl se om trettio år om jag hade någon känsla för det där...

När jag fick jobbet skulle jag ju förresten gå med i A-kassan och då tänkte jag att jag lika gärna kunde gå med i facket på samma gång. Som jag sa på informationsmötet på jobbet så är det faktiskt så att jag under mina år i Skottland saknade facket. Det var först vid avsaknaden av dem som jag insåg vad de faktiskt gör och att det behövs en motvikt till den starka arbetsgivaren. Det behövs en part som för arbetstagarnas talan. I Storbritannien är facken små trevliga klubbar utan tyngd, och jag har därmed också erfarenhet av på vilket sätt arbetsgivare kan köra över sina anställda med rent vansinniga villkor. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men där borta hörde jag mig själv sucka flera gånger över att jag önskade det fanns en stark facklig rörelse. Så nu är jag medlem! Fast det kräver sitt lilla pappersarbete när det dimper ner saker man inte hade en aning om ingick i servicen så att säga...

Ja, nä, det var väl lite kort om vad jag gjort sista veckan. Vi syns!

Liv och rörelse

Hagaparken, Nackareservatet, promenader på stan, röj och städning - jo, lite motion har man nog allt fått senaste veckorna.

Extra kul var det då att ta trapporna vid Slussens tunnelbana och upptäcka att jag inte ens blev andfådd! För att pröva tesen "rörelse har förbättrat flåset som varit i botten senaste månaderna" så tog jag trapporna upp till Puckeln på Hornsgatan också. Gick som en dans!

Kul! Nu blir det en kul höst med alla skogsutflykter och höstpicknickar! För det är ju någonstans roligare när man ser resultat. Det lyfter - inifrån.

Från Biodate till IKEA på en helg

Inget blir som man tänkt sig - vilket i vissa fall kan bli precis så där bra och avkopplande som man egentligen behöver!

I fredags hade jag en sedan länge inbokad date. En film jag sett fram emot och som jag redan för länge sedan bestämde att jag skulle unna mig på premiärdagen, fredag och allt. Planerna på vem jag skulle gå med och middagen före gick i och för sig i stöpet, men det gjorde faktiskt inte så mycket. Istället kunde jag unna mig en påse favoritsmågodisar innan jag, en handfull tjejer och en halv salong killar bänkade oss för "Gamer" - en actionfilm i genren "rå-action i tv-spelsvärld" med läckre Gerry Butler i huvudrollen. Fnittrade till när huvudpersonen Kable flydde från sitt actionspel och försökte hämta sin fru från ett sällskapsspel. Blev lite som om Halo besökte The Sims! Schysst film, vissa irritationsmoment åsido.

Lördagen började med en vandrig med Jenny i Nackareservatet, utgångspunkt Hellasgården. Suveränt skönt! Det var härligt att knalla runt och snacka, (ehrm) flåsa lite i uppförsbackarna och njuta av naturens lugn. Och äventyr! Planen var att följa en 5km-slinga, men sedan började vi freestyla...
"Var går den här stigen?"
"Ska vi ta av här kanske?"
"Vad tycker du, höger eller vänster?"
Till slut visste vi knappt var vi var... Bara att vi var "ungefär här" i vida cirklar på en imaginär översiktskarta.

Men vi kom tillbaka till den snitslade banan till slut, med långt mer än 5km under skorna... Vilket kändes.

Jag var dock tillräckligt klar i knoppen för att känna att jag vill tillbaka och utforska andra - både långa och korta - leder kring Hellasgården. Vilket paradis! 15min med buss från Slussen, vänliga promenadstråk, medellånga slingor, långa (över 10km) vandringsleder - både minigolf, sjöar, fin natur och soldattorp! Där kan man ju leka med både stora och små - året runt. Tror det kan bli min nya lekplats.

Jenny och jag skiljdes åt, men det jag sedan skulle göra blev inställt så istället besökte jag en Internationell Matmarknad vid Sergels Torg. Det var lite kul att bara gå runt och ta in dofter och idéer. Är lite besviken över att brittiska ståndet envisades med marmelad, chutney och ost när jag håller på att leta ihjäl mig efter Ljunghonung! Köpte istället en bit italiensk nougat formad som en bit Schwarzwaldtåra med nötter och choklad - kanongod! Men precis så mäktig och söt som man kan tänka, så det blir små bitar i taget...

Satt en stund i Kungsträdgården och bara njöt av solen innan jag knallade runt och letade Subway. Blev vansinnigt sugen på deras rostade Subway Club till middag! Resultatet blev lite väl mycket asfaltsgång för mig. Fan! Haltade så klart mot slutet.

Men det hindrade inte att jag på söndagen - när Projektet blev inställt ännu en gång - åkte ut till Kungsängen(!) för att besöka en Medeltidsdag. Undrar om Kungsängen är StorStockholms bibelbälte? Var och varannan bil verkade ha kyrkans logo, jag gick förbi flera kyrkolokaler under min korta promenad och det mesta som verkade hända där, inklusive medeltidsdagen, anordnades av en eller annan kyrka. Lite symptosomatiskt då att jag också stötte på sex dörrknackare...

Bl a hade de marknad (klosterdrickan var jättegod, men i vilket sammanhang skulle jag korka upp den?!), kläduppvisning, medeltida kör, tipspromenad om borglivet, riddardubbning - och bågskytte.

Utan tvekan köade jag för att gratis skjuta lite pil. Kändes som fusk med dagens bågar dock, där pilen ligger i skåra och man inte ens behöver hålla den mot strängen. Jag frågade killen hur man siktade, för när jag i mitt sikte tyckte att jag hade mitt i prick så menade killen att jag måste sänka bågen "jättemycket".
"Instinkt." Svarade han.
Vilket ju inte var det minsta hjälpsamt - fast det ekade direkt svaret huvudrollsfiguren i Bernard Cornwells Harlequin-serie gav på samma fråga. Han, bågskytten från 1100-talet.

Min insikt sa.... Skjut Jättehögt Över Och Så Hårt Att Pilen Flyger Nästan Till Vägen Och Så Att Stackars Kille Får Gå Jättelångt För Att Hämta Den. (På bilden är stackars killen på väg tillbaka...)

Fast de övriga två satte jag på måltavlan. Dock inte mitt i prick.

När jag tröttnat på medeltiden åkte jag till IKEA i Barkarby för att köpa lakan. Och för att kolla in möjliga möbler för lägenheten. Hittade en soffa direkt! Precis en sån med schäslong som jag vill ha, mörkgrå, superskön - som kan bäddas till extrasäng. Dessutom, kostade den endast 4900! Minns inte vad den hette, men vet precis var den står. Hittade däremot inte de där hyllorna jag blev kär i i Glasgow, vilket gjorde mig putt. Det lutar nu åt en Billyserie i alla fall. Vit eller björk...

Sängen, det mest akuta, gav mig dock huvudvärk. Jag provlåg i alla möjliga ställningar, läste på om fyllning, kände på material... men bestämde mig för att snärja en personalmänniska när jag ska köpa den istället. Jag vill ha en hård resårbotten - hårdare än de hårda där på IKEA, där man ändå sjunker ner. En sån jag sov så gudomligt gott i i Glasgow... Typ lika hård som soffan jag sover i nu!

Förresten, en dörrmatta för 4kr är ju löjligt billigt. Fast 99kr för små lampskärmar är löjligt dyrt!

Mot slutet av affären var jag med om något oerhört läskigt. Så där läskigt så att det suger i magen! Sista sektionen, från blommor till lager till kassorna, såg exakt likadan ut som i Glasgow. Exakt! Det var så där läskigt så att jag undrade om jag gått igenom en portal, om jag skulle se Food Shopen på andra sidan kassorna... Om jag skulle höra folk snacka engelska omkring mig...

Men folk snackade svenska och Food Shopen fanns inte. Jo, några hyllor faktiskt, där man kunde köpa godisälgar! Fast märkligt nog fanns inga ställ där man kunde ta en katalog. Vad är det för något?! Fanns inga kataloger att tillgå alls! Fick beställa från internet. Jösses, det är ju när man kommer ifrån butiken som katalogen är så bra, när man vill kolla upp saker och drömma vidare...

Drömma vet jag inte om jag gjorde på natten dock, fast jag somnade som en stock.